Tyska vänsterradikaler har sikte på makten: ”Wagenknecht säger vad de andra ’inte vågar’ säga”

Varje familj i det vitrappade huset vid järnvägsspåret hade exakt 65 kvadratkilometer till sitt förfogande. En lyx i det kommunistiska Östtyskland. Det var i början av 1970-talet, partiets nye förstesekreterare hette Erich Honecker och Berlinmuren var ett årtionde gammal.

I byn Göschwitz kände alla varandra. Barnen lekte tillsammans på gården. Men ett av barnen i femfamiljshuset på Parkstraße stack ut. Den lilla flickan, som bodde hos sin mormor och morfar, blev ofta retad för sitt svarta hår och mörkare hy. Av klasskamraterna skulle hon senare kallas ”Kinesen”.

– Det är konstigt när folk kritiserar Sahra för att vara främlingsfientlig. Hon om någon vet hur det känns att bli retad för att man ser annorlunda ut, säger Jürgen Gröbner. Han växte upp i samma hus som Sahra Wagenknecht. När vi passerar huset på Parkstraße håller han på att räfsa gården på torra höstlöv.

Den lilla flickan som bodde här skulle komma att bli en av Tysklands mest folkkära politiker. Den i dag 55-åriga Sahra Wagenknecht grundade sitt eget parti så sent som i början av året. Men tyska folket har känt henne längre än så.

– Hon är en av de mest kända och polariserande figurer vi har. I femton år har hon deltagit i alla pratshower. Hon har en så stark medienärvaro att de flesta tyskar vet vem hon är, oavsett vem de röstar på, säger Sarah Wagner, doktor i statskunskap vid Queen’s University i Belfast. Hon specialiserar sig på radikala vänsterrörelser i Europa.

Wagenknechts vänsterparti Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW) var inte ens ett år gammalt då det i höstas gjorde tre framgångsrika delstatsval i före detta Östtyskland. Det splitternya partiet fick ett väljarstöd på mellan 11 och 15 procent. Budskapet var enkelt: Fred i Ukraina och ett slut på tysk vapenhjälp, minskad invandring, sänkta energipriser. Det gick hem med besked. Wagenknechts framgångar är sannolikt en av orsakerna till att Olaf Scholz såg sig tvungen att ringa Putin för första gången på två år i fredags.

Sänkta energipriser skulle i praktiken betyda en återgång till rysk gasimport – exakt det beroende som tyska regeringen har försökt göra sig av med sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. När Tyskland går till nyval den 23 februari kommer Wagenknecht att driva samma frågor. Hon anklagas för att vara en ryssvänlig så kallad Putin-versteher (en som försvarar Putin). Den kritiken utgör inget problem för henne, snarare tvärtom.

Hennes bakgrund liknar inte någon annan etablerad västtysk politikers. Mamman studerade i Östberlin i slutet av 1960-talet och förälskade sig i en iransk ingenjörsstudent, som bodde på västra sidan. De kunde bara träffas ett dygn i taget, eftersom han inte fick befinna sig längre än 24 timmar i Östberlin. År 1969 föddes dottern Sahra – som myndigheterna döpte till Sarah eftersom Östtyskland inte godkände den persiska namnformen. Wagenknecht ändrade själv namnet tillbaka till Sahra som vuxen.

När Wagenknecht var tre år återvände hennes pappa till Iran. Där försvann han spårlöst. Pappan var oppositionell och hade tidigare demonstrerat mot shahen. Wagenknecht själv tror att han avrättades i shahens fängelser.

– Jag älskade min far över allt på jorden, och han avgudade mig. Om han levde skulle han ha hört av sig, säger hon i en text på sin egen hemsida.

Hon växte upp i Göschwitz utanför Jena hos sina morföräldrar, ett brådmoget barn som vid fyra år lärde sig läsa. Hennes morfar jobbade i kalkstensbrottet uppe på kullen. Mormodern var, enligt grannen Jürgen Gröbner, ”trevlig och social”.

– Sahra hade en egen lekplats på gården som hennes morfar byggde åt henne. Där brukade de leka med de andra flickorna. De gånger de kom överens, säger Jürgen Gröbner.

Den mörka flickan sågs som en främmande fågel i det monokulturella Östtyskland. Hon var dessutom egensinnig och när konflikter uppstod gav hon sig inte. Gröbner minns att hon ofta fick leka ensam.

Själv har Wagenknecht i en podd berättat om hur hon mobbades i förskolan.

– De andra barnen tittade på mig och sade: Varför ser hon ut sådär? Det gjorde ont. Men jag lärde mig själv att tänka: Jag är smartare än de.

Sex år gammal flyttade Wagenknecht med sin mamma till Östberlin. Mor och dotter bodde i en tvårummare på Oderberger Straße i Prenzlauer Berg, ett stenkast från muren. I dag ett hippt område fyllt med kaféer och restauranger, då, med Wagenknechts egna ord, ”grått, fult och otäckt”. Toaletten låg ute i korridoren, källaren var full med råttor. Wagenknecht har berättat att hennes morfar regelbundet kom med tåget från Jena för att bära upp kol åt dem, så att de skulle slippa gå ner i källaren.

Hon fick toppbetyg i skolan och älskade Goethe. Men hon var fortfarande en outsider. På fritiden satt hon ofta ensam på rummet och löste matematikuppgifter. Hon pluggade sin pappas modersmål persiska och lärde sig Faust utantill. Efter avslutad skolgång studerade hon filosofi och litteratur i Jena, Berlin och Groningen, och blev doktor i ekonomi.

Den klassiska bildningen märks tydligt i hennes språk. Hon är en erkänt skicklig talare, som nästan aldrig läser från ett papper.

– Högaktning och respekt! Det är vad jag känner för henne. Det är fantastiskt att hon tagit sig så långt, säger Jürgen Gröbner där han står med räfsan i handen på gården i Göschwitz.

Själv har Wagenknecht flyttat till väst och bor i en fin villa i Merzig i Saarland tillsammans med sin 26 år äldre man, före detta finansminister Oskar Lafontaine. Han tillhörde hennes inre krets medan de bägge ännu var aktiva inom vänsterpartiet Die Linke. Parets favorithobby är långa cykelturer längs floden Mosel.

Wagenknecht kan med bästa vilja i världen inte kallas folklig. Ändå har hon vunnit folkets kärlek.

– Väljarna kallar henne Sahra och inte Frau Wagenknecht, trots att hon inte är en person som dricker öl på puben. Jag skulle inte tveka att kalla henne intellektuell. Ändå har folk en känsla av att hon inte talar till dem uppifrån, säger statsvetaren Sarah Wagner.

Enligt Wagner består Wagenknechts politiska genialitet i att hon uppfattas som konsekvent och ärlig. Detta trots att hon som ung stödde stalinismen och motsatte sig murens fall. Hon har inte tagit avstånd från detta. Medan hon ännu var medlem i Die Linke kom hon ofta på kollisionskurs med partiledningen, framför allt i till exempel hbtq- och transfrågor, som enligt Wagenknecht har blivit alldeles för framträdande.

I Östtyskland hamnade hon på kant med den kommunism hon själv bekände sig till. Hon avskydde den obligatoriska militäriska utbildningen och medan hon genomgick den slutade hon äta. Det tolkades som att hon hungerstrejkade, det vill säga gjorde sig till. Som straff fick hon ingen studieplats i DDR utan erbjöds ett sekreterarjobb på Humboldtuniversitetet i Berlin.

Murens fall – som hon begrät – gjorde det äntligen möjligt för den högbegåvade unga kvinnan att studera.

– För väljarna ser det ut som att hon inte tillhör något parti. Hon har ingen partidisciplin, hon säger vad de andra ”inte vågar” säga. Hon har sin egen åsikt och uttalar alltid exakt det hon verkligen tycker. Det upplever väljarna som viktigt, konstaterar statsvetaren Sarah Wagner.

Kriget i Ukraina har gett Wagenknecht en stark plattform. Många tyskar, framför allt i öst, känner stort obehag inför de tyska vapenleveranserna till Ukraina.

– Wagenknecht har haft enorm nytta av kriget i Ukraina. Det hjälper henne att mobilisera sina väljare, framför allt i före detta Östtyskland. I förbundsvalet kommer hon att försöka mobilisera dem på samma sätt i hela Tyskland, säger Sarah Wagner.

I före detta Östtyskland har man av historiska skäl en positiv syn på Ryssland – och Wagenknecht spelar på den. Det är osäkert hur det ska gå i resten av landet.

– Det skrivs så mycket negativt om henne i väst. Folk påstår att hon står nära (högerextrema) AFD och är Putinvänlig. Vilket hon inte är. Hon är bara realist. Jag hoppas hennes parti kommer in in Bundestag, det vore bra för landet, säger den gamla grannen Jürgen Gröbner.

Vid Friedrich Schiller-universitetet i Jena – där Wagenknecht själv har studerat – är tongångarna mer kritiska. 19-åriga Gregor Hollmann säger att Wagenknecht är en auktoritär ledare. Han uppskattar inte hennes sätt att föra förhandlingar om delstatsregering i Thüringen.

– Hon torpederar alla kompromisser, allt handlar bara om henne. Hela partiet består ju av hennes egen person.

Men i Göschwitz är alla vi talar med stolta över byns dotter. Det är dock få som vill ställa upp med bild och namn – bara den gamla grannen Jürgen Gröbner gör det beredvilligt.

Det han gillar mest med Wagenknecht är att han vet var han har henne.

– Flera vänsterpolitiker har tappat bort sig, jag tycker de börjar kännas mer som borgerliga partier. Men hon har förblivit sin linje trogen. Det är ganska ovanligt med politiker som är så konsekventa.

Läs mer:

Anna-Lena Laurén: Hur kunde det gå så fel för Scholz?

Regeringskris i Tyskland – Scholz utlyser förtroendeomröstning