Det är tyst i radhusområdet söder om Stockholm. Minnas söner är fortfarande i skolan. Hon ursäktar stöket i hemmet.
I dag är hon långt ifrån den självsäkra person som hon var för snart sex år sedan, då hon började jobba inom Botkyrka kommun.
– Jag fick pojkarna, ville jobba nära hemmet och tyckte att det var viktigt att jag med min bakgrund och mina kunskaper skulle bidra i min hemkommun.
Minna jobbade nära cheferna på sin enhet.
– I början var det jättekul. Jag ingick inte i ledningsgruppen men satt med på deras möten och protokollförde.
Men ett halvår in började hon märka av att något med arbetsmiljön skavde.
Efter att en medarbetarenkät gjorts spekulerade ledningen om vilka som svarat negativt, i stället för att ta till sig av kritiken, berättar hon.
Botkyrka kommun har problem med tystnadskultur, enligt en enkät som konsultföretaget PWC gjorde 2023. Enkäten undersökte förekomsten av en extern form av tystnadskultur, som har sin grund i påtryckningar från personer utanför organisationen. Den besvarades av drygt 1 600 medarbetare, varav över 40 procent upplevde en tystnadskultur.
Därefter gjorde PWC en fördjupad granskning, där 30 medarbetare från tre förvaltningar intervjuades. Där tog ett större antal intervjupersoner självmant upp sina upplevelser av en intern tystnadskultur – inte olikt det som Minna, som jobbade på en annan förvaltning, vittnar om.
– Personalen brukade säga att det inte är någon idé att de säger någonting. De är hellre tysta och gör sitt jobb så att de får vara i fred. De har sett vad som hänt kollegorna som sagt ifrån, säger Minna.
Enligt henne upplevdes hon och andra som vågade ifrågasätta felaktigheter som jobbiga av ledningen och blev utsatta för olika repressalier. Personalomsättningen beskriver hon som extrem.
Hon har slagit sig ner vid sitt matbord och räknar upp vad hon varit med om på arbetsplatsen. På mötena med en chef upplevde Minna att hon sällan fick tillfälle att försvara sig när hon blev kritiserad. Efteråt kände hon sig förvirrad och nedtryckt.
– Vad jag än gjorde så gjorde jag fel, men jag gjorde aldrig någonting rätt.
Kände du att det var tydligt vad som förväntades av dig?
– Nej, absolut inte. Jag har än i dag ingen aning, jag vet bara vad jag blev anställd för.
Fakta.Tystnadskultur
● Tystnadskultur är ett tvetydigt begrepp. Det är vanligt att medarbetare på en arbetsplats med tystnadskultur hindras från att uttrycka sina åsikter och belysa problem av rädsla för olika repressalier. Cheferna kan ägna sig åt att leta medarbetare att skuldbelägga och förväntningarna på medarbetarna kan vara otydliga.
● Konsultföretaget PWC delar upp tystnadskultur i en extern och en intern form, där den externa har sin grund i påtryckningar från personer utanför organisationen och den interna handlar om att chefer hindrar medarbetare från att tala fritt.
● I en pågående kartläggning av tystnadskultur på svenska arbetsplatser, vill Myndigheten för arbetsmiljökunskap bland annat hitta en klarare definition av begreppet.
Källor: Annah Thunberg, ledarskapscoach, konsultföretaget PWC och Myndigheten för arbetsmiljökunskap
Minna sitter med ryggen mot sitt vardagsrum. Hon började spendera allt mer tid i soffan på kvällarna.
– Jag orkade inte ta hand om tvätten, köket och matlagningen som jag alltid hade tyckt om att göra. Kunde inte ta hand om mig själv. Så fort jag hade lagt pojkarna började jag tröstäta.
Det var först när hon gick till psykolog som allt klarnade: Orkeslösheten och nedstämdheten berodde på arbetssituationen.
Ett år senare anmälde hon sin chef för kränkande särbehandling, men ärendet lades ner av hr utan någon närmare utredning, enligt Minna. Hon sjukskrevs under en tid.
Efter att ha tjatat till sig ett möte med hr, blev hon utskälld och anklagad för att inte bidra till ett gott samarbete med sin chef, berättar hon.
– Till slut säger jag upp mig, det är en provocerad uppsägning.
DN har tagit del av en inspelning som skickades från ett anonymt mejlkonto till flera medarbetare på arbetsplatsen, strax innan Minna skulle göra sin sista arbetsdag. I den hör man två chefer tala illa om henne och säga att de aldrig blir av med henne om hon skulle bli skyddsombud.
Minna hörde inspelningen på en morgonfika. Den kom som ett dråpslag. Hon blev arbetsbefriad under resten av sin uppsägningstid.
Än i dag har hon inte återhämtat sig från tiden på kommunen eller fått en ursäkt från den tidigare arbetsgivaren. Hon och hennes sambo har anlitat en jurist som driver ett rättsligt ärende mot Botkyrka, då de menar att uppsägningen var provocerad.
I deras trädgård har många äpplen fallit ner på marken. Tomaterna på plantan som ena sonen tog med sig hem från skolan i våras är intensivt röda. Potatisen borde plockas. Men Minna har inte energin för det.
Hon har ett konstant dåligt samvete mot sina barn, som hon inte klarar av att hjälpa med läxorna, och sambon som fått dra det tyngsta lasset i hushållet.
– Det finns bra dagar också. Vi är väldigt engagerade i en 4H-gård och tar hand om djuren. Där känner jag mig behövd.
Utbrändheten som hon drabbats av är kanske den värsta konsekvensen av en tystnadskultur.
Fanns det något du hade kunnat göra annorlunda?
– Nej, för jag är väldigt öppen, ärlig, lugn och stabil. Jag har inte varit en bråkstake eller spritt osämja.
Lotta Mannerstråle är hr-direktör på Botkyrka kommun sedan maj i år. Hon kommenterar inte individärenden, men svarar på frågor om granskningen som visade att flera medarbetare upplever en intern tystnadskultur.
– Den känslan vill vi på alla sätt motverka. En arbetsplats som har den minsta känslan av den här kulturen är inte en arbetsplats som främjar tillväxt, utveckling och innovation, säger hon.
Kommunen som helhet jobbar löpande med frågan om en god organisationskultur och arbetsmiljö, menar hon. Förvaltningarna som medverkade i den fördjupade granskningen arbetar med riktade utbildningar och stödprogram för chefer och ledare.
– Där jobbar man också mycket med feedback och öppna forum för diskussion kring begreppet tystnadskultur, där medarbetare får möjlighet att uttrycka sina åsikter och erfarenheter utan att känna rädsla för repressalier, säger Lotta Mannerstråle.
Minna söker nu ett nytt jobb.
– Jag vill inte vara hemma mer för det är inte lösningen på varken vår privata ekonomi eller mitt välmående.
Hur hade du velat ha det på arbetsplatsen?
– Respekt och öppenhet, där folk kan säga vad de tycker. Man behöver definitivt inte alltid hålla med varandra, men att man respekterar varandra och reglerna, behandlar varandra med värdighet och inte ägnar sig åt vuxenmobbning.
Fotnot: Minna heter egentligen något annat.
Expert: Tystnadskultur slår tillbaka mot arbetsgivaren
