Frågan ställs innan mötet knappt hunnit börja. I idrottshallen i den jylländska byn Vojens har runt 500 invånare samlats för medborgarmöte.
Utanför hörs dånet från stridsflygplanen som lyfter och landar på den närliggande basen Skrydstrup – en av landets mest skyddade militäranläggningar och hem åt Danmarks F-35-plan.
Bullret och lukten av flygbränsle har blivit en del av bybornas vardag sedan den nya generationens stridsflyg anlände för två år sedan. Den här kvällen handlar oron om nästa förändring: i utkanten av byn ska det byggas en ukrainsk missilbränslefabrik.
Vid podiet står Danmarks försvarsminister Troels Lund Poulsen, en pin med den danska och ukrainska flaggan blänker i hans kavajslag.
– Ryssarna har absolut inget intresse av att attackera den här fabriken. Det vore detsamma som en attack mot ett Nato-land och då hamnar Nato i krig med Ryssland. Det vill de inte, svarar han bestämt på frågan.
I början av juli beslutade Danmark som första land att ukrainska försvarsföretag ska tillåtas producera på dansk mark. Först ut är Fire point.
Företaget står bakom den uppmärksammade långdistansroboten Flamingo som avfyrades för första gången i slutet av oktober. Den har en räckvidd på upp till 3000 kilometer och kan slå hårt mot mål djupt inne i Ryssland.
När massproduktionen är igång behövs det bränsle – och det ska produceras i ett industriområde nära flygbasen utanför Vojens.
För den danska regeringen är satsningen ett prestigeprojekt. Man låter ukrainarna tillverka vapen i skydd från Rysslands bomber, samtidigt som det finns ett tydligt egenintresse.
– Vi bedömer att detta är hjälp till självhjälp. Att några av de företag som kommer till Danmark på sikt kan vara med och bygga upp större stridskapacitet för danskt försvar, säger försvarsminister Troels Lund Poulsen till DN.
Redan förra vintern tog Danmark initiativ till den ”danska modellen”. Den innebär att länder investerar pengar direkt i den ukrainska försvarsindustrin istället för att donera från de egna vapenlagren.
Två dagar före medborgarmötet i Vojens har Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj meddelat att det nu ska öppnas ett ukrainskt intressekontor i Köpenhamn och att länderna ska inleda gemensam vapenproduktion.
För många invånare i Vojens är tanken på upprustning inte främmande. Den mentala beredskapen i området sträcker sig tillbaka till ”besættelsen” den 9 april 1940 då tyska nazister ockuperade södra Jylland och utsatte befolkningen för luftstrider och bombningar.
– Aldrig mer 9 april, utbrister Jydske Vestkystens reporter Inge Rogat-Møller på plats i idrottshallen.
– Vi är en försvarskommun, det ligger djupt i vår mentalitet. Och nu när vi inte längre kan lita på USA måste vi och hela Europa rusta upp, säger hon.
Under hösten har oron för främmande makter väckts till liv igen. I september drabbades Danmark av flera allvarliga drönarincidenter vid flygplatser och försvarsanläggningar, inklusive den i Vojens.
Efteråt deklarerade statsminister Mette Frederiksen att Danmark är utsatt för ett hybridkrig – och pekade ut Ryssland som mest troligt ansvarigt.
I Vojens talas det nu om ”den ryska uppmärksamheten”. Oidentifierade drönare i skyn är en sak – men vad får bränslefabriken för konsekvenser?
Rysslands ambassadör i Danmark är rasande och har sagt att ”det är svårt att inte se Danmark som en direkt deltagare i konflikten i Ukraina”, medan ryska utrikesdepartementets talesperson Maria Zacharova hävdar att fabriken kan leda till en krigseskalering.
Vårdarbetaren Tove Elisabeth Nielsen tar uppståndelsen med ro. Hennes man har ägnat sitt yrkesliv på flygbasen. Nu hoppas hon att raketfabriken ska skapa fler jobb.
– Jag litar på vårt försvar. Men jag har flera vänner som är rädda för vad den här verksamheten ska dra till sig. Och det är klart att man funderar på vad som skulle hända om bränslet exploderar, säger hon.
Tove Elisabeth Nielsen är stolt över Danmarks stöd till Ukraina och menar att det hela handlar om solidaritet.
– Jag tycker att man ska hjälpa varandra, oavsett om det handlar om stöd till Ukraina, Sverige eller Norge.
Det har blivit fikapaus i idrottshallen med pumptermoskaffe och hembakade kakor. Danskt hygge med en allvarlig underton. På den blanka träparketten minglar bybor med borgmästare, myndighetsfolk och ministrar i kostym.
Näringsminister Morten Bødskov har under kvällen ställts till svars för att ukrainarna slipper många av de trassliga regler som danska företag måste ta sig igenom.
– Tempot är viktigt. Det är krig i Ukraina och vi ska hjälpa dem. Därför behöver de inte fullt ut efterleva allt i lagstiftningen från dag ett, förklarar han.
Totalt frångås ett tjugotal danska lagar för att anläggningen ska kunna uppföras snabbt. Dessutom har folketinget i brådrasket klubbat igenom en lag som begränsar medborgarnas rätt att överklaga beslut kring byggprojekt som ”tjänar viktiga nationella försvarsmål”.
Näringsminister Bødskov tror att de flesta danskar har överseende med det. Han säger att det inom kort blir fler ukrainska vapenföretag på dansk mark.
– Inte nödvändigtvis i samma storlek, men företag som också kommer att utföra en del av sin produktion här.
Enligt danska försvars- och underrättelsetjänsten finns det inte något militärt hot mot att Fire point etablerar sig i bygden. Men försvarsminister Troels Lund Poulsen gör ingen hemlighet av att risken för sabotage är stor.
– Det är den nya verklighet vi lever i. Vi befinner oss i ett hybridkrig där man är ute efter att skapa destabilisering runtom i många europeiska länder, säger han.
I centrala Vojens luktar det fränt av flygbränsle efter att ännu ett stridsflyg dundrat förbi i skymningen. Höstkvällen är kylig, men det märks inte på Sonja Hansen som kommer ut ur matbutiken i jeansshorts. Till skillnad från många andra har hon valt att stanna hemma från mötet.
– Mina tankar går upp och ner. Det är en helt ny situation och allt känns lite otryggt. Vad innebär det här för vår säkerhet och vad gör vi om ryssen kommer, funderar hon.
Sonja Hansen tycker samtidigt att satsningen är rimlig.
– Förhoppningsvis blir det fred snart och då läggs väl fabriken ned. Men fram till dess vill vår regering visa världen att lilla Danmark tar ansvar. Det finns nog en poäng med det.
