Ett tehus med kinesiska ritualer och klassisk musik i högtalarna har blivit en mötesplats för krigsveteraner och soldater på permis i hamnstaden Odessa.
21-årige Artem var 19 år när han trampade på en mina utanför Bachmut, staden som förlorades till ryska styrkor 2023 efter månader av blodiga strider. Explosionen sprängde bort en del av hans högerfot.
– Efter sjukhuset hade jag svårt att träffa folk. En kompis tog hit mig. Vi drack ett oolong-te och jag blev helt tagen, nästan som berusad av teet, berättar Artem.
Mitt emot Artem sitter hans kompis i uniform, en 29-åring med soldatnamnet ”Freud”. Smeknamnet är en blinkning till hans fru som är psykolog.
”Freud” skadades 2023 i en rysk glidbombattack när han satt i en underjordisk bunker, men återvände till fronten och tjänstgör nu i en underrättelseenhet.
– Artem visade mig tehuset. Det är välkomnande mot oss soldater. Så känns det inte på alla civila ställen, säger ”Freud” och häller upp ur en glaskanna.
Men även i tehusets fridsamt buddistiska miljö tränger sig krigets verklighet in. Likt många ukrainare försöker Artem och ”Freud” smälta förra helgens ryska attack mot stålstaden Kryvyj Rih, president Volodymyr Zelenskyjs hemstad vars namn betyder ”krökta hornet”.
– Hur kan någon tro att ryssar vill ha vapenvila och fred när de dödar barn samtidigt? undrar ”Freud”.
20 personer varav nio barn dödades i Kryvyj Rih. Över 60 skadades. Attacken hamnade i global medieskugga på grund av kaoset med Trumps handelstullar, samt den israeliska arméns dödande av 15 vård- och hjälparbetare i Gaza.
President Volodymyr Zelenskyj oroades när USA-ambassadören Bridget Brink undvek att nämna Ryssland i sitt uttalande om attacken.
– Reaktionen från USA:s ambassad var en obehaglig överraskning. Så starkt land, så starkt folk – men sån svag reaktion. De är till och med rädda att säga ordet ”rysk” om en robot som dödade barn, sade Zelenskyj.
Bara några dagar senare, i fredags, avgick USA:s Ukrainaambassadör – men inte på grund av osämja med Zelenskyj. Bridget Brink, Kievambassadör även under Joe Biden, stod inte ut med Trumpadministrationens nya Ukrainalinje, enligt Financial Times.
Avgången och Zelenskyjs upprördhet speglar en större ilska i Ukraina och Europa över USA:s alltmer Kremlvänliga hållning. Samtidigt tvingas Zelenskyj till en svår balansgång.
Efter katastrofmötet i Vita huset den 28 februari, när USA:s president Donald Trump och vicepresident JD Vance inför rullande tv-kameror anklagade Ukrainas president för att inte vara tillräckligt tacksam, har Ukraina försökt reparera relationen till Trump.
Strategin: reta inte den lynnige härskaren, smek honom medhårs.
Volodymyr Zelenskyj har tvingats svälja att Donald Trump kallat honom diktator och ljugit om att det egentligen var Ukraina som inledde det ryska invasionskriget. Trumps sändebud Steve Witkoff sprider lögner som hämtade ur Kremls propagandamanual, och säger att han ”inte ser Putin som en dålig kille”.
Men för Ukraina gäller det att bita ihop, le och låtsas.
Annars kan det bli som i början av mars, efter Vita huset-utskällningen, när USA slutade dela underrättelser med Ukraina. Resultatet: hundratals döda ukrainska soldater och en försvagad position i Kursk, den ryska region där Ukraina gick in i somras.
Ukraina hade hoppats hålla kvar en del av Kursk inför framtida fredsförhandlingar – men nu har Ryssland nästan helt drivit ut de ukrainska styrkorna.
I tesalongen säger den 29-årige soldaten ”Freud” vad många ukrainare tänker:
– Donald Trump bryr sig inte om våra liv. När han pratar om fred och att stoppa dödandet, så handlar det om att han själv vill bli mer populär. Han är bara ute efter Nobels fredspris.
Så rakt kan inte officiella ukrainska representanter uttrycka sig. Flottans talesperson Dmytro Pletentjuk väger sina ord, när vi träffar honom på en hamburgerbar i bottenvåningen av ett glassigt men nästan tomt turisthotell vid havet.
– Överenskommelsen om vapenvila i Svarta havet har egentligen inte ändrat något för oss. Vi har aldrig ens sett något formellt dokument om vapenvilan, säger han.
Hotellets högtalare spelar uppsnabbade versioner av gamla 80- och 90-talshits. Ett ukrainskt krigsfartyg passerar förbi några hundra meter ut i havet, till tonerna av The Verves ”Bitter Sweet Symphony”.
Flottans talesperson pekar på fartyget och säger några ord, följt av ”fast det kan du inte skriva”. Den frasen upprepar han ofta. Det är ett känsligt läge.
Donald Trump har lovat sina väljare att fixa fred. För det officiella Ukraina gäller det att framstå som att man är ”redo för fred” i Trumps ögon – trots ryska attacker och att USA-administrationen faktiskt har förvärrat Ukrainas läge inför eventuella fredsförhandlingar.
Trumps försvarsminister Pete Hegseth har redan lovat bort för Ukraina helt centrala saker, som att Ukraina inte kan få tillbaka ryskockuperad mark eller släppas in i Nato.
Den 11 mars sade Ukraina ändå ja till Donald Trumps förslag att villkorslöst lägga ner vapnen under en 30-dagarsperiod. Men det gick inte Ryssland med på.
Den 25 mars, efter samtal i Saudiarabien, kunde så Vita huset meddela sin enda lilla fredsmäklarframgång: både Ryssland och Ukraina hade accepterat en ”partiell vapenvila i Svarta havet”.
Men vad betyder den?
Flottans talesperson Dmytro Pletentjuk blickar mot de jättelika lastkranarna i Odessas hamn, en bit bort från hamburgerbaren där vi sitter.
Den 11 mars dödades fyra besättningsmän där i hamnen, syriska killar mellan 18 och 24 år. Deras fartyg MJ Pinar lastades med ukrainskt vete som skulle till Algeriet när en rysk robot slog ner.
– Det är faktiskt senaste gången just hamnen attackerades. Men för bara två dagar sedan sköt ryssarna tio kryssningsrobotar mot oss, från ett krigsfartyg i Svarta havet.
Vad innebär Svarta havet-vapenvilan om de fortfarande skjuter på er från krigsfartyg?
Flottans talesman rycker på axlarna.
– Problemet är som sagt att det inte finns något formaliserat dokument.
Budskapet framgår mellan raderna: den så kallade vapenvilan i Svarta havet existerar inte.
Och även om den gjorde det, så skulle den i ukrainares ögon bara vara ännu ett avtal som Ryssland kan bryta mot. Som Budapestuppgörelsen 1994, när Ukraina lämnade ifrån sig sina kärnvapen mot Rysslands löfte att aldrig anfalla grannlandet.
Som för att understryka det ryska hotet börjar flyglarmet att tjuta mitt under vår intervju. Flyglarmet blandas med högtalarmusiken, det är Alphavilles ”Forever Young”.
Hotellets anställda tvingar ut sina gäster på trädäcket vid havet utanför. En kvinna med barn i paraplyvagn blir upprörd: Var är skyddsrummet?
En väktare pekar mot en informationstavla som säger att skyddsrummet ligger 1,7 kilometer bort. Flottans talesperson kollar i sin telefon för att förstå hotet mer exakt. Larmet handlar om ryska stridsflygplan, berättar han.
– Hade det varit ballistiska robotar hade vi märkt det. De hade redan hunnit slå ner.
Från högtalarna fortsätter Alphaville:
”Do you really want to live forever? Forever, and ever?”
Kreml vill se lättade sanktioner innan vapenvila inleds
USA: Inte troligt med vapenvila på flera månader
Rysslands svar: Bomber mot kvinnor, barn och sjömän
