”Om vi effektivt ska hindra jordcivilisationens tekniska utveckling och avväpna människorna finns bara en lösning: att döda vetenskapen.” (Trisolaris härskare i ”Trekropparsproblemet”.)
Det är någon eller något som inte vill mänskligheten väl. Hotet är utomjordiskt och av ett slag som sysselsatt människornas fantasi så länge vi existerat. Det handlar om mäktiga väsen ovan molnen med krafter som vida överträffar våra.
”Det kommer en dag när hela världen håller andan”, skrev den svenske journalisten och rymdentusiasten Eugen Semitjov i början av 1970-talet. Hur kommer vi att reagera när rymdskeppet landar och den gröna utomjordingen med antenner på huvudet säger ”Ta mig till er ledare”?
Men det är alls inte så den första kontakten med en civilisation från en värld bortom vår ser ut i den kinesiske science fiction-författaren Liu Cixins omtumlande trilogi ”Trekropparsproblemet”, vars första del nyligen översatts till svenska av Anna Gustafsson Chen och vars inledande halva summariskt sammanfattas i en Netflixserie som hade premiär under våren. Hotet är inte plötsligt och akut, det är betydligt mer svårfångat och kommer lömskt smygande.
Planeten trisolaris och dess civilisation verkar på distans, nästlar sig in i våra virtuella världar och tar kontroll med hjälp av överlägsen teknik. Världen hackas och fjärrstyrs från ett avstånd av drygt fyra ljusår, vilket ungefär svarar mot avståndet till Alfa Centauri som är vårt närmaste stjärnsystem. Förvisso består verklighetens Alfa Centauri av tre stjärnor – två av dem är ungefär lika stora som solen medan den tredje utgörs av en liten röd dvärgstjärna – men det förblir oklart om det är kring någon av dessa stjärnor som trisolaris hemvärld kretsar eller om allt möjligen tilldrar sig i ett parallellt universum.
I centrum av berättelsen står ett mystiskt dataspel av gåtfullt ursprung. Det utspelar sig i en virtuell värld med tre solar på himlen som ställer stora krav på den som vill överleva till nästa nivå. Spelet omsätter ett besvärligt och obskyrt fysikaliskt problem i en omstörtande och i delar fasansfull praktik. Det handlar om trekropparsproblemet. Det formulerades av Isaac Newton på 1600-talet och bevisades vara olösligt 200 år senare.
I vår värld med en sol på himlen och planeter i väl skilda banor kan man med god noggrannhet förutsäga himlakropparnas framtida rörelser. Redan Newton förstod hur man skulle gå till väga för att lösa problemet och om man bara har att göra med två kroppar är lösningen till och med matematiskt exakt. Men om vi låter planeten ha en måne, lägger till ytterligare en planet, eller kanske rentav en annan stjärna, blir det betydligt besvärligare och någon exakt lösning står inte att finna.
Man får i stället så gott det går, och steg för steg med två kroppar i taget, bygga upp en approximativ modell av rörelserna som i det korta loppet fungerar tillfredsställande. Men över lång tid går allt oundvikligen överstyr och ett tygellöst kaos slår till. Också i vårt solsystem. Denna inneboende kollaps av determinism och förutsägbarhet är intimt sammankopplad med den matematiska omöjligheten i att finna en exakt och hanterbar lösning. Det är detta olösliga problem, trekropparsproblemet, som spelaren måste ge sig i kast med.
Samtidigt är det något annat och betydligt allvarligare som är på väg att hända: vetenskapen håller på att gå sönder. Det finns bara ett sätt: döda dess vetenskap. Inga meningsfulla resultat går att få fram ur partikelfysikens experiment, ingen ny grundvetenskap avslöjas och den teknologiska utvecklingen avstannar. Varför är de ute efter oss?
Förklaringen kan spåras tillbaka till Kina under kulturrevolutionen. En fysiker blir misshandlad och ihjälslagen på scen inför en jublande folkmassa. Hans brott är att lära ut fundamental fysik som relativitetsteori och hävda att naturens lagar står över de av människor stiftade. Hans dotter Ye Wenjie tvingas se på och tappar tron på mänskligheten. Som en konsekvens av den traumatiserande upplevelsen väljer hon att viga sitt liv åt att försöka vända världshistorien i en ny och bättre riktning. Men konsekvenserna av hennes handlingar kommer att bli mer omfattande och ödesdigra än vad hon någonsin kunde ana.
Hennes förhoppning är att den främmande civilisationen skall komma och rädda mänskligheten från sig själv.
”Det var lika omöjligt att förvänta sig någon moralisk insikt från mänskligheten som det var att inbilla sig att man skulle kunna lyfta från jordens yta genom att dra sig själv i håret. Den sortens uppvaknande skulle kräva hjälp av en yttre kraft.” (Ur ”Trekropparsproblemet”.)
Liksom sin far är Ye Wenjie fysiker och blir fängslad och dömd att arbeta vid ett radioteleskop där hon kanske kan göra någon nytta. Av en slump uppfattar hon en signal från rymden som innehåller en varning: ”Svara inte, svara inte, svara inte!” Hon inser att hon funnit den utomjordiska makt med förmåga att förändra mänskligheten som hon hoppats på och skickar i hemlighet – i trots mot varningen – ett svar som avslöjar mänsklighetens existens och jordens position. Hennes förhoppning är att den främmande civilisationen skall komma och rädda mänskligheten från sig själv.
Men trisolaris skräms av människans existens och vill stämma i bäcken. Liksom vi är dessa främmande varelser begränsade av fysikens lagar och även om fyra ljusår må vara nästgårds med vintergatsmått mätt är avstånden till de allra närmaste stjärnorna avgrundsdjupa också för förhållandevis avancerade civilisationer. Trots en teknik vida överlägsen vår beräknas det ta 400 år innan deras flotta av rymdskepp når fram till solsystemet. Mänskligheten får alltså på så sätt en viss respit och tid att förbereda sig.
Detta ser trisolaris som ett problem. Liksom makten i alla tider, inte bara i kulturrevolutionens Kina, inser trisolaris att man måste döda vetenskapen för att ta kontroll. Det var så romarna kuvade Kartago. De är helt enkelt rädda för oss och fruktar att vi under de sekler som passerar innan de når fram hinner utveckla vår teknologi så pass mycket att vi kan stå emot deras styrkor. Detta måste förstås förhindras.
Och här ställs den kanske allra mest intressanta frågan i hela trilogin: vad gör en mänsklighet som på 400 års sikt hotas av en absolut undergång? Lever man på i sitt vanliga liv förvissad om att barn och barnbarn inte heller behöver oroa sig? Vi kan ju fråga oss vilken relation vi har till de som levde på 1600-talet. Kan vi klandra dem för att de inte brydde sig mer om den avlägsna framtiden och om oss? Borde inte Newton tänkt sig för innan han avslöjade mekanikens lagar och drog i gång den industriella revolutionen?
I fiktionen reagerar människan med en möjligen något större målmedvetenhet, samling och initiativförmåga än vad vi hittills kunnat uppbåda inför vår tids stora hot
Parallellen till våra dagars klimatkris är tydlig. Liksom mänskligheten i ”Trekropparsproblemet” med kraftfulla teleskop kan urskilja ljuset från de brinnande fusionsraketerna som accelererar den utomjordiska armadan på sin färd mot jorden, kan vi på samma otvetydiga sätt utläsa tecknen som förebådar jordens förändrade klimat. I fiktionen reagerar människan med en möjligen något större målmedvetenhet, samling och initiativförmåga än vad vi hittills kunnat uppbåda inför vår tids stora hot.
Vi människor har nog så svårt att förbereda oss för framtiden redan i vår privata lilla värld. Vi spar till pensionen, hoppas att våra barn skall få det bättre än oss, och det går som det går. Att blicka sekel framåt känns nästan omöjligt även om vi ibland lyckas bygga katedraler. Men när det krävs att vi anlägger perspektiv som rymmer jordens och livets hela historia, där vi fullt ut exponeras för universums fulla kraft och påfallande likgiltighet, kan det vara svårt att härda ut. Vi behöver nog öva på det.
Läs också:
”Trekropparsproblemet” ger nya perspektiv på ett klassiskt sf-tema
Den kaotiska teorin bakom ”3 Body Problem”
Kan supersmarta polare rädda jorden i ”3 body problem”?
