De senaste månaderna och veckorna har varit en omtumlande berg-och-dalbana för familjen Afshad-Joubeh i Stockholm. De skulle utvisas till Iran, men kom undan med blotta förskräckelsen några veckor innan ett våldsamt krig blossade upp i hemlandet.
Nu är de asylsökande igen, efter drygt nio år i Sverige. Om ungefär en månad har familjen fått en tid för en ny intervju hos Migrationsverket som ska avgöra om de har tillräckliga asylskäl för att få stanna.
Samtidigt håller Zahra Kazemipour på att avsluta sina studier på Karolinska institutet, för att få ut sin svenska sjuksköterskeexamen.
Men på fredagen kom nya besked från regeringen. Efter den enorma kritiken mot den slopade spårbyteslagstiftningen, stoppar Tidöpartierna nu utvisningen av tonåringar och vårdpersonal.
Men när DN får tag i Afshad Joubeh är han mer stressad än glad.
– Vi vet inte vad det här innebär för oss, säger Afshad Joubeh.
Han har försökt men inte lyckats få tag i Migrationsverket för att få svar.
– Vi håller tummarna, men vågar inte riktigt hoppas att det kommer lösa sig för oss, säger han.
Han kom till Sverige tillsammans med Zahra och deras då sjuårige son, efter att ha suttit fängslad som regimmotståndare i Iran. Eftersom han hade bott kvar i hemlandet i flera år bedömdes han inte ha tillräckliga skyddsskäl, och de fick avslag på sin asylansökan 2020. Men Afshad Joube säger att han fortsatte vara politisk aktiv efter tiden i fängelse.
– Jag fick hot med hembesök av regimens säkerhet när de gjorde visitering av hela huset. Fem gånger visiterade de mig och min bil på väg till och fram jobbet. Det var grunden för oss att fly från Iran.
De senaste åren har de kunnat stanna på grund av det spårbyte de kunde göra som vårdpersonal, och har bland annat jobbat som undersköterskor på Södersjukhuset i Stockholm. När de plötsligt blev av med sitt uppehållstillstånd i november förra året väckte det skarp kritik från både politiker och kollegor på sjukhuset.
Kritiken uppmärksammades genom flera stora manifestationer och en namninsamling under parrollen ”utvisa inte min kompis”. Zahras och Afshads nu femtonårige son har mått mycket dåligt efter alla turer kring utvisningsbeskedet.
Pappa Afshad Joubeh berättar att han känt sig väldigt otrygg på grund av alla tonårsutvisningar, något som regeringen också stoppar efter fredagens besked.
– Vi behöver verkligen kunna fortsätta leva utan stress.
Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro förstår att familjen inte vågar pusta ut.
– Det gör inte jag heller helt och hållet förrän man faktiskt visar att man tänker stoppa det här för gott.
För Sineva Ribeiro väcker dagens besked fler frågor än svar. Inte minst för de 650 vårdanställda som redan har utvisats efter att de förlorat sitt uppehållstillstånd.
– Vad betyder ett tillfälligt uppehållstillstånd? Och vad händer till exempel med systrarna Daria och Donya som utvisades till Iran och plötsligt befinner sig mitt i ett världskrig? Vilket ansvar tar man för att ge dem upprättelse?
Samtidigt är hon i grunden glad över att regeringen tycks ha lyssnat på kritiken:
– Vi behöver varenda kotte som vi brukar säga. Att man nu underlättar för alla livsviktiga yrken och får dem att stanna, det är ju bra. Sedan om det är tecken på en human migrationspolitik eller inte, det återstår att se.
Afshad Joubeh instämmer:
– Jag är glad att regeringen äntligen lyssnar på svenska folket. Det här är vad man förväntar sig av Sverige!
Läs mer:
Utvisning stoppas: ”Chockad och tacksam”
