”Under dagen genomförde ockupanterna 649 attacker mot 16 områden i regionen”.
”Fienden har avlossat minst fem drönaranfall mot distriktet Zaporizjzja. Som följd står över 1 700 abonnenter utan ström. Reparationer påbörjas så snart säkerhetssituationen medger.”
Liknande meddelanden går att läsa i guvernörens telegramkanal under nästan vilket dygn som helst, i Zaporizjzja sker de ryska attackerna i princip varje dygn.
Ivan Fedorov och hans närmaste kommunicerar oupphörligen med invånarna. Tonen signalerar återhållen vrede och handlingskraft på samma gång.
– Men minst 30 procent av min tid går åt till samtal med militärer på olika nivåer, säger Ivan Fedorov när vi träffas i ett klassrum sju och en halv meter under jord.
Besöket på den nya, underjordiska skolan är ett av de han gör, för att synliggöra framstegen.
Arbetsdagen börjar vid sju.
Ivan Fedrovo bär svart och mörkgrått, slitstarkt men slimmat, byxor och tröja som i ett annat sammanhang skulle se ut som tåliga fritidsplagg. På mer än ett sätt påminner den 37-årige guvernören om en annan och mer välkänd, hög, ukrainsk toppolitiker.
Sedan den fullskaliga invasionen har Fedorov gjort politisk karriär. När kriget kom var han borgmästare i Melitopol, en stad som togs av Ryssland redan efter ett par veckor. Ivan Fedorov blev vida känd när han vägrade samarbeta med ockupanterna och fördes bort i bil, med en påse över huvudet. Efter påtryckningar från president Zelenskyj släpptes han i en fångutväxling sex dygn senare.
Han fortsatte sitt arbete i exil i Zaporizjzja. Sedan jag träffade honom där, början av april 2022, har han blivit guvernör i regionen. Den bär samma namn som dess största stad och är ett av de fyra områden som sägs ligga i topp på Putins önskelista.
Donetsk, Luhansk, Cherson, Zaporizjzja.
– Sedan flera månader tillbaka prioriterar ryssarna tydligt fronten i Zaporizjzja. Koncentrerar fler soldater hit, säger Ivan Fedorov.
Han står i nära och regelbunden kontakt med Volodymyr Zelenskyj. Presidentens hemstad Kryvyj Rih är också en gammal industristad och ligger i samma del av landet. De brukar tala om den militära utvecklingen, vad som händer vid fronten och hur behoven ser ut.
Omkring 70 procent av regionen Zaporizjzja står i dag under rysk kontroll. Många av byarna ligger vid fronten.
Han är inte ensam om att vara ung politiker i ett av Ukrainas mest utsatta områden.
Rehina Chartjenko hade inte ens fyllt 33 år när hon blev borgmästare i Zaporizjzja, handplockad av Ivan Fedorov. Det var slutfasen av en lång strid mellan, och inom, regionen och kommunen.
På grund av infekterade politiska låsningar hade regionrådet inte sammanträtt på över ett år. Över 200 beslut låg på hög. För att komma vidare samlade Ivan Fedorov regionens makt i dess militära administration, som han med hänvisning till krigstillståndet samtidigt tog ledning över. I samma veva tvingades den tidigare borgmästaren avgå efter en korruptionsskandal.
I april 2024 meddelade Fedorov – på Telegram – att Rehina Chartjenko var ny borgmästare, och tillade: ”Vi måste komma ihåg att vi har en fiende – Ryssland. Därför kan vi inte ha någon tolerans för korruption, politisering och interna fiender.”
Trots att Rehina Chartjenko hade stöd från kommunstyret var nomineringen inte okontroversiell – det fanns de som ansåg att hon närmast korats av Fedorov – och eftersom kriget har skjutit upp alla val har hon titeln tillförordnad.
Hennes arbetsrum i stadshuset är stort som en sal. Flera av konstverken är uppenbart samtida: i en målning skymtar en grå stridsvagn i stora färgfält i den ukrainska flaggans klara färger. På ett ovalt bord står en vas med gula rosor.
– Jag kan inte påstå att man vänjer sig vid krigssituationen, men tyvärr är det den verklighet vi lever i. Varje dag. Rent praktiskt innebär det för mig att jag informeras av kommunens alla enheter, jag står i kontakt med räddningstjänsten dygnet runt. Vi har en gruppchatt där all hjälp koordineras. Vad behövs, och var? Nya fönsterrutor? Vatten? Numera går det nästan automatiskt. Tyvärr har det blivit rutin.
Hon har fast blick, händerna i knät.
– Vi har 36 000 personer som arbetar för oss, med allt.
Innan hon kom blev politiker på heltid arbetade hon som jurist, mest för regionen men också som privatpraktiserande advokat. Som högpresterande student såg hon juridiken som en god, bred grund för offentliga positioner, från åklagare till myndighetsjurist.
I Zaporizjzja sker attackerna i stort sett varje dygn nu – med drönare, missiler, flyg- och glidbomber. Luftvärnet är inte i närheten av Kievs nivåer. Drönare skjuts i första hand ned med maskingevär. Många hus saknar skyddsrum.
En av nattens missiler träffade en liten gata med småhus några kvarter från järnvägsstationen, vi kommer direkt därifrån till intervjun.
På morgonen återstod där skal, förkolnade stommar, bråte. Ägaren till ett av dem stod på trottoaren, i turkos morgonrock. Valentyna hade bott i huset sedan 1968. De var fyra personer därinne när missilen kom, berättade hon, inklusive ett av hennes barnbarn, en pojke på tre och ett halvt år. Alla klarade sig mirakulöst oskadda.
– Vi klättrade ut genom fönstret, sade hon.
Nu var Valentyna bekymrad över att alla dokument och id-handlingar blev kvar i sovrummet. Och vart hon skulle ta vägen.
Följderna av sådana attacker hamnar dagligen på Rehina Chartjenkos bord. Men hon är tydligt med gränserna för sitt arbete, och när jag undrar hur Zaporizjzja skulle påverkas om stationen, det troliga målet för nattens attack, förstördes, svarar hon:
– Det är Ukrainska Järnvägens ansvar, jag är säker på att de snart skulle reparera den.
Av regionen Zaporizjzjas 800 000 invånare är 200 000 internflyktingar, många från ockuperad mark. Andra är hemlösa som Valentyna. Att hitta akut inkvartering och mer bostäder för alla som tvingats fly och flytta hör till Zaporizjzjas största utmaningar. Så långt möjligt används befintliga lokaler, få byggherrar är sugna på investeringar i krigsområden.
Ivan Fedorov tvekar aldrig på orden ens när han talar engelska. Inga svar är inlindade, han duckar inte för storpolitiken. Hans egna två telefoner ligger på skolbänken, han kastar en blick på dem när de gör ljud ifrån sig.
Tre fjärdedelar av ukrainarna anser att en vapenvila längs nuvarande frontlinjer vore acceptabel, enligt en opinionsundersökning i september, på villkor bland annat att Ukraina får säkerhetsgarantier. Men även under sådana omständigheter är en majoritet övertygad om att Ryssland inom överskådlig tid på nytt skulle angripa Ukraina.
Hur ser du – i den här regionen – på ett sådant alternativ?
– Fronten ligger visserligen inte långt från där vi befinner oss, men frågan du ställer når längre än så. Den är global.
Han fortsätter:
– När Krim ockuperades 2014 sa våra partners att frontlinjen skulle frysas. Vad har hänt sedan dess? En frusen linje gav bara Ryssland förberedelsetid. Den här gången?
När en melodislinga plötsligt skär i högtalarna – en skolringning på högsta volym – ser han mer besvärad än road ut.
– Om man accepterar en frusen linje nu är det enbart för att vi just nu inte klarar av att återta vårt territorium på militär väg.
Men han döljer inte tvivlet.
– Budapestöverenskommelsen betydde i praktiken ingenting. Inte heller Natos artikel fem, samma sak, se på drönarna över Polen. Europa behöver ett helt nytt säkerhetssystem.
För att banka in i omvärlden vad Ukraina behöver har han också själv rest utanför landets gränser – också till Stockholm – och nyligen stod han värd för en internationell givarkonferens i Zaporizjzja, där FN, EU och svenska diplomater var närvarande.
– Det viktigaste för mig är att Zaporizjzja prioriteras högt när ni planerar nästa år, sade han i ett anförande.
Hans diplomatiska skicklighet undgår få – från scenen öser han beröm över bidragsgivarna och visar upp vad pengarna åstadkommit, för att sedan raskt förklara varför Zaporizjzja behöver mer, mer, mer.
För Rehina Chartjenko var klivet in i politiken inte självklart.
– Ukraina är ett av många länder där politik ses som något korrupt, något som män som vill sko sig ägnar sig åt. Jag ville veta om stereotyperna stämde.
Så?
– Min uppfattning är att politik handlar om vilka syften man har. Om man vill stjäla eller skapa sig positioner kan man förstås få ett smutsigt spel, men vill man hjälpa människor så kan politiken vara något bra.
Nu är hon Zaporizjzjas första kvinnliga borgmästare, ett uppdrag hon aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle ha.
– Det är ett svårt jobb.
Som de flesta kvinnor som når höga positioner har Rehina Chartjenko också erfarenheter a vad det kan innebära.
– Det har hänt flera gånger att uppsatta politiker från andra regioner inte tar mig i hand. De tar mig för ett kuttersmycke, en brud som går runt och är snygg och trevlig. När jag leder in på det allvarliga i samtalen kan de kosta på sig att nicka slappt.
Vad gör du när det händer?
– Jag ser dem i ögonen och räcker fram min hand: God dag! Mitt namn är Rehina Chartjenko och det är jag som leder kommunen här.
Men korruptionsstämplarna är inte över i Zaporizjzja, och på gatan får politikerna blandade betyg. Några invånare vi pratar med hyser förtroende för dem i en svår tid, andra ser dem med skepsis. De ser guvernören som karriärist som passar på att utnyttja kriget för att klättra några pinnhål, och pekar på medieuppgifter om lyxbilar och fastigheter.
Inga anklagelser har lett till några formella utredningar.
Precis som tusentals andra ukrainare har Ivan Fedorov inte besökt sin hemstad på flera år, trots att Melitopol bara ligger mindre än ett par timmar härifrån. Det blir allt svårare att få tillförlitlig information från ockuperade mark. Internet stängs, vpn-funktioner måste ständigt bytas. Fedorov säger kort att han har sina vägar att få veta vad som sker, men några detaljer ger han inte.
Rehina Chartjenko vill helst inte alls tala om de ryskkontrollerade områdena.
– Missförstå mig inte, jag menar inte att vara grym. Många i de områdena hade möjlighet att lämna men har stannat. De är förstås sorgligt, men mitt ansvar är gentemot invånarna här, i den här staden. Jag ska se till att de får skolor, har värme och vatten, och att får sova lugnt om nätterna.
Läs mer:
Livet pågår sju meter ned – Ukraina bygger underjordiska skolor och sjukhus
”Vi lever varje dag med Rysslands cyniska spel”
