Unga kineser skaffar hund i stället för barn

– Det här är min dotter!

Zhang ler och tittar ner på den lilla vithåriga lurviga fyraåriga bichonhunden som sitter i hennes knä. På en lerig gräsplan springer hennes andra ”telning” – en tvåårig schnauzer – och busar med ett 30-tal hundar.

Vi befinner oss på ett hundkafé i storstaden Chengdu i Sichuanprovinsen. Hussar och mattar sitter i campingstolar och sörplar kaffe medan de fyrbenta ”pälsbarnen” ystert yr runt och skäller och leker. De som beställer något ätbart får räkna med tillströmning av en hop hundar med tiggande blickar.

Att skaffa husdjur är en växande trend bland unga kineser. Marknaden för husdjursprodukter går lysande till skillnad från stora delar av övriga ekonomin. Det märks på hundkaféet där flera av hundarna är utstyrda som rena modelejon. Här struttar en tax med rosa sjalett på huvudet runt. Lilla vita Xiaoxiao bär ett hårband av ett franskt lyxmärke och har ett glittrande smycke som sträcker sig mellan ögonen. En schnauzer har klätts upp i läderklänning.

Djuren är ägarnas ”bebisar” och de är beredda att lägga ner mycket tid och pengar på dem.

Samtidigt avstår alltfler kineser från att skaffa barn. Förra året noterades ett bottenrekord – inte sedan Folkrepubliken grundades 1949 har det fötts så få barn i Kina. Det trots att kommunistpartiet har övergett sin ettbarnspolitik och numera uppmanar kvinnor att skaffa tre barn. Men antalet giftermål sjunker, förskolor läggs ned och byggs om till äldreboenden. Förra året minskade Kinas befolkning för andra året i rad.

– Jag hör till dem som inte planerar att gifta mig och skaffa barn. Jag är inte intresserad av det. Det är för mycket ansvar. Man kan ha ett känslomässigt band med en hund också, då slipper man de höga kostnaderna och all tid som ett barn kräver, säger 25-åriga Xiao Bai.

Hon och Bao, 22, har stämt möte på hundkaféet för att fira att det är på dagen ett år sedan de köpte sina hundar. Dagen till ära är deras älsklingar uppklädda och Xiao Bais hund har håret färgat i en rödlätt ton kring öronen. De kallar djuren för sina barn och tar dem regelbundet till frisören. Båda pratar om att skaffa fler husdjur. Men inga barn. Och så låter det från flera andra vi träffar på kaféet.

Paret Ashley, 29, och Tutu, 29, säger att de lever i en familj på tio. Då räknar de med sig själva, den nioåriga hunden Bongdon, tre katter och fyra chinchillor.

– Att fler skaffar husdjur har absolut ett samband med att färre får barn. Det är svårt att ha barn. De kräver mycket uppmärksamhet. Vi har inget emot barn. Men just nu vill vi bara njuta av livet. En vän till mig fick barn och jag märker vilken tid det tar. Djur behöver man bara ägna sig åt någon timme om dagen, säger Ashley.

Antalet husdjur i Kinas storstäder år 2030 kommer att vara dubbelt så många som antalet barn under fyra år, spår investmentbanken Goldman Sachs i en rapport. Det är en bekymmersam utveckling för Kinas styrande kommunistparti. Färre barn, krympande befolkning och fler äldre är negativt för den framtida ekonomiska tillväxten och riskerar försvaga partiets informella kontrakt med folket: låt oss sitta enväldigt vid makten så ser vi till att levnadsstandarden höjs.

Nu syns tecken på desperation från partiet. Unga kvinnor klagar i sociala medier på att de får påträngande samtal från myndigheter med frågor som: ”Är du gravid eller planerar du att bli det snart?” ”Har du någon pojkvän?” En del uppmanas att göra sig av med sina husdjur och fokusera på barn i stället, berättar de.

Banderoller på landsbygden som tidigare hotade med böter för dem som skaffar fler än ett barn är utbytta mot budskap som uppmanar till att ”helt följa trebarnspolitiken”. Lokala myndigheter försöker på flera sätt underlätta för barnfamiljer. Vissa städer erbjuder kontanter till dem som skaffar fler än ett barn, andra ger flerbarnsfamiljer förtur till bostäder.

Dessutom har det blivit svårare att skilja sig i Kina, där man traditionellt skaffar inom äktenskapet.

Men inget biter på barnbristen – hittills. Kostnader är ett skäl. Kina är ett av de dyraste länderna i världen att uppfostra ett barn på. Tidsbrist är en annan orsak. Många kineser har långa arbetsdagar och orkar inte med att ta hand om någon annan än sig själva.  Unga kineser har dessutom en annan inställning till livet än sina föräldrar. Fler är högutbildade, gifter sig senare och tänker mer individualistiskt. De ser inte barn som lika självklart som tidigare generationer.

Dessutom, kineser vill inte skaffa barn om de inte vet att de kan ge barnen ett rikt och lyckligt liv. De vill kunna sätta barnen i de bästa skolorna, vilket ofta kräver att de måste betala för dyra privatlektioner och flytta till områden där boendekostnaderna är högre.

Och efter pandemin råder osäkerhet om ekonomin. Fastighetskris och hög ungdomsarbetslöshet gör att många tvekar inför att fatta stora beslut som kommer att fresta på deras privata ekonomi under en lång period. Som barn.

Husdjur däremot lägger man gärna pengar på. Husdjursprodukter är en av de snabbast växande konsumentmarknaderna i Kina. På kaféet vi besöker finns en banderoll med ”happy birthday” för hundar som firar sin födelsedag. Det har till och med blivit vanligt att ordna ”bröllop” för hundar, med tårta och allt annat som ingår i en ceremoni. Samtidigt är antalet människor som knyter äktenskapliga band lägre än på över 40 år.

– Vi kineser vill att våra barn ska få det bästa livet och den bästa utbildningen. Men det är för dyrt, jag är rädd att jag inte kan ge det, säger 33-årige Yang Ge.

Han lever med sin hund Dian Dian och över 30 sköldpaddor, ödlor och grodor i en lummig förort till Peking. Djuren håller honom sällskap under dagarna när han jobbar med att tillverka läderväskor i hemmet. Han tror att ettbarnspolitiken är en anledning till att många i hans ålder tyr sig till djur.

– Min generation är uppvuxen utan bröder och systrar. När vi var små var därför djur ofta våra vänner. Dessutom jobbar de flesta väldigt mycket och är trötta när de kommer hem. Då är det mysigt att välkomnas av ett djur.

Själv kan han tänka sig att skaffa barn, om han hittar någon att gifta sig med. Men inte tre som kommunistpartiet förordar.

– Nej, högst ett barn. Det är nog. Men om jag emigrerar till Nordamerika kanske jag skulle vilja ha fler, där är det inte lika dyrt att ha barn som i Kina.

Han konstaterar att mycket har förändrats efter pandemin. Människor är osäkra på den ekonomiska framtiden och håller i slantarna. Hans handgjorda läderväskor riktar sig till en välbärgad målgrupp. Innan covid kunde han sälja en ryggsäck i alligatorskinn för motsvarande 68 000 kronor. Nu går det trögare och Yang Ge funderar på att flytta tillbaka till Kanada, där han har studerat på universitet.

Inne på Guangzhous enda husdjursmarknad krafsar hundar mot gallret i små burar i väntan på att någon ska köpa dem. En vit spets – alldeles för stor för att kunna ta ens ett steg i sin bur – skäller oavbrutet. Deng sitter utanför en av butikerna och röker. Han har jobbat i över 20 år med att sälja hundar och bekräftar att fler unga är intresserade.

– Det är fler som föddes efter 80-talet som kommer hit numera. Men affärerna gick bättre innan pandemin. Folk har blivit mer försiktiga och vill mest ha små hundar nuförtiden, katter är också populära, de är inte så tidskrävande, säger Deng.