Klockan är halv åtta en februarimorgon 2025 när bilister på E65 mot Ystad slår larm om en man som går längs den tungt trafikerade vägen.
En stund senare hittar polisen mannen, svårt nerkyld. Han säger att han har gått över en mil, att han inte har några pengar och att han har arbetat svart i Sverige i fem månader utan att få lön.
Uppgifterna leder polisen till en gård, där ytterligare två män påträffas.
Männen är från Polen. En är skuldsatt, en annan hemlös. De uppger att de kommit i kontakt med en svensk man utanför ett soppkök i hemlandet. Han har rekryterat dem till Sverige under löfte om byggarbete, lön och boende.
Men löftet visar sig vara falskt. På plats i Sverige har de utfört enklare renoveringsarbeten i privata hem runtom i Skåne. Dagarna har varit långa, arbetet svart.
På nätterna har männen sovit i ett dåligt isolerat hus under usla förhållanden. Bilder i förundersökningsprotokollet talar sitt tydliga språk. Döda skadedjur, smutsiga madrasser.
Polisens utredning visar att tre skånska män ligger bakom affärsupplägget, där pengarna från svartarbetet trillat in, men utan att arbetarna fått avtalsenlig lön.
I förhör beskriver offren hur de har övervakats, att uppdragsgivarna tagit deras pass, att de blivit skuldsatta och att de tvingats arbeta utan skyddsutrustning.
Nu döms en av uppdragsgivarna, en 35-årig man hemmahörande i Malmö, för människohandel och människoexploatering till fängelse i två år och tio månader.
Malmö tingsrätt konstaterar att mannen under ett halvårs tid har utnyttjat de tre männen och tvingat dem att arbeta under ”mycket svåra förhållanden”.
”En av männen fick praktiskt taget ingen lön alls. Under en viss period hade mannen begränsad tillgång till mat och var så hungrig att han åt äpplen som fanns i trädgården och hundmat”, säger rådmannen Håkan Olaussen i ett pressmeddelande.
Linda Erhorn, regional samordnare mot människohandel på gränspolisenheten i region Syd, beskriver rättsfallet som unikt.
– Vi har tidigare haft fällande domar kopplade till människohandel för sexuella ändamål och tiggeri – men inga domar gällande människohandel kopplade till arbetslivet, säger hon.
Linda Erhorn menar att tisdagens dom blir vägledande framöver.
– Ju mer praxis och fler domar, desto enklare blir det för oss att veta var gränsdragningen går och vad som krävs för att kunna dömas för människohandel – i detta fallet arbete. Hur utsatt behöver man vara och hur svår situation behöver man befinna sig i för att det ska anses vara ett så pass grovt brott?
Linda Erhorn berättar att hon var med under tillslaget då de polska byggarbetarna upptäcktes och beskriver att de varit i en mycket utsatt situation.
– Bara temperaturen inomhus och hur de har blivit behandlade visar vilken levnadsstandard de har haft. Männen har varit utsatta redan i hemlandet med hemlöshet, soppkök, att de packat sina tillhörigheter i en soppåse. Det säger ju en del.
Den huvudmisstänkte Malmöbon förnekar brott. Enligt honom har männen varit fria att lämna när de vill. Hans två medhjälpare, som också stått åtalade, frikänns eftersom tingsrätten anser att det inte är bevisat att de haft någon närmare kännedom om de polska arbetarnas arbetsförhållanden och boendesituation.
De döms dock för penningtvättsbrott, den ene även för näringspenningtvätt, till villkorlig dom respektive fängelse i ett år och tre månader.
