Kontrollen över Hormuzsundet har blivit fokuspunkten för kriget i Iran, och USA och Iran har turats om att hävda kontroll över sundet.
De senaste veckorna är dock trenden att USA stärkt sitt grepp, genom att fartygen tar den FN-sanktionerade rutt längs Omans norra kust, som USA kontrollerar. Detta ska framgå av transponderdata som analysföretaget Kpler granskat, uppger CNN. Omkring 80 procent av transporterna går den vägen, trots att Iran hotar fartygen med att anfalla dem. USA patrullerar vattnen och har lovat fartygen beskydd. För en månad sedan gick i princip ingen sjötrafik den vägen.
– Det ser allt mer ut som om Iran åtminstone delvis tappat kontrollen över sundet, säger Homayoun Falakshahi, oljeanalytiker på Kpler till CNN.
Trump har utropat ”full kontroll” över sundet och hävdade på tisdagen att det är öppet för trafik.
Det är dock fortfarande få fartyg som tar sig igenom. På onsdagen rapporteras en minskning av passagerna till 6 under tisdagen, enligt Reuters. Tiodagarssnittet är 11 fartyg per dag, men uppgifterna är osäkra eftersom en del fartyg stänger av sina transpondrar av säkerhetsskäl.
Före kriget var det normalt med 100-130 passager per dag, huvuddelen av oljetankers.
Samtidigt skriver Financial Times, som hänvisar till två källor inom den iranska regimen, att landet överväger att anfalla amerikanska mål i sydöstra Europa, om USA trappar upp kriget.
Iran uppges ha förmågan att anfalla mål bortom 2 000 kilometer, även om antalet sådana robotar är begränsat. Enligt USA gjorde landet i början av kriget ett försök att attackera den amerikansk-brittiska basen Diego Garcia som ligger närmare 4 000 kilometer bort i Indiska oceanen.
Källorna uppger att den iranska attacken med ballistiska robotar mot den amerikanska militärbasen MSAB i centrala Jordanien i mitten av juli, omkring 1 300 kilometer från Teheran, är den mest träffsäkra långdistansattack som Iran genomfört hittills. Den ses som ett bevis på Irans förmåga. Tre amerikanska militärer dödades vid anfallet.
De mål i sydöstra Europa som pekas ut är bland andra flygbasen Bezmer i Bulgarien, som förra månaden gav klartecken åt USA att tanka sina stridsflygplan där, och den brittiska flygbasen i Akrotiri, på Cypern. Den senare anfölls tidigt under kriget, men av iranska stödmiliser på närmare håll. Baserna ligger omkring 2 200 respektive 1 600 kilometer från Teheran. Men enligt FT skulle de flesta militärbaser i Europa ligga inom räckhåll och kunna bli måltavlor, om de ger stöd åt USA i kriget.
Det är en öppen fråga om Iran skulle vara berett att ta det steget, enligt experter som tidningen intervjuat. Efter de fruktlösa förhandlingarna med USA har landets chefsförhandlare Mohammed Bagher Ghalibaf skuffats undan och de som driver en hårdare linje mot USA vunnit mark.
Förra veckan tillsatte landets högsta ledare Mojtaba Khemenei den tidigare chefen för det iranska revolutionära gardet, Mohsen Rezaei, som säkerhetschef.
Enligt FT:s regimkällor innebär det att Iran sänder ett tydligt budskap: Om du inte kan komma överens med Ghalibaf får du med Rezaei att göra. Budskapet är ”Var inte galen, för jag är galnare än du”.
