Detta uppger israeliska källor för amerikanska och saudiska medier. Eftersom israeliska medier måste föra sina nyheter förbi censuren väljer militära och politiska källor att placera sina hetaste nyheter utomlands, främst hos saudiska al-Hadath och al-Elaph och hos New York Times och Wall Street Journal.
Å ena sidan gör officiella iranska medier narr av Israel för dess ”fiaskobetonade” angrepp, som ”slogs tillbaka resolut”. Å andra sidan valde parlamentet i Teheran att sammanträda på söndagsmorgonen utan åhörare och journalister. Det som måste avhandlas kan knappast sägas öppet utan att regimen förlorar ansiktet.
Lördagsnattens attacker var första gången, efter mer än trettio års konflikt, som Israel opererade i full skala mot Iran – och inte mot dess ombud. I april, efter Irans första attack, svarade Israel ”symboliskt” – genom att sätta ett S-300 batteri ur funktion. Detta, enligt Israel, var en ”påminnelse” till Iran ifråga om Israels kapacitet.
Enligt saudiska al-Elaph förstördes på lördagen stora delar av Irans produktion av tunga markrobotar och av drönaren Shahed-136. Drönaren, avfyrad av libanesiska Hizbollah, vållar Israel stort besvär.
Samma modell spelar också en nyckelroll under Rysslands angrepp mot Ukraina, och för pro-iranska rörelser i Irak och Jemen. Akut brist på iranska drönare skulle snart påverka styrkeförhållandena i flera konflikter.
Enligt uppgifter i Israel reagerade Irans ryska luftvärnssystem S-200 och S-300 inte alls under den israeliska attacken. En person med inblick i detta säger till DN:
– De missade inte våra plan – för de sköt över huvud taget inte. De blev ”blinda” när deras radar sattes ur spel på något vis.
Iran har inte det mest avancerade ryska luftförsvarssystemet, S-400, men sägs ha kopierat detta under namnet Bavar. Iran har fortfarande många andra olika luftvärnsrobotar, men inga av dem tycks ha fyllt sin uppgift under det israeliska anfallet.
Om Israel lärt sig de ryska systemens hemligheter så kan man i hög grad tacka Vladimir Putin för detta. 2015, då Putin gav sig in i det syriska inbördeskriget och upprättade en egen flygbas i Latakia, placerades där S-300- och S-400- batterier. Genom att flyga tätt inpå dem har israelerna kunnat pejla radarsystemets våglängder och studera dess svagheter.
Enligt experter erbjuder varken S-300 eller S-400 systemen fullgott skydd mot Israels viktigaste vapen, det amerikanska F-35-planet, som knappt lämnar något avtryck på radarskärmar. Nästa generation ryska system, S-500, utprovas för att råda bot på detta.
De ryska systemen är en viktig exportvara. Att de överrumplas av amerikanska och israeliska vapen är ingen god reklam. Ryssland tog genast Iran-lägrets parti då Hamas attackerade Israel den 7 oktober i fjol, men har inte deltagit i striderna.
På sistone sägs dock Ryssland förhandla med huthierna i norra Jemen om leverans av kryssningsroboten Yakhont, som skulle ge den Iran-stödda rörelsen möjlighet att attackera de västliga krigsfartyg som skyddar civil sjöfart vid Röda Havets inlopp. Om den affären blir av skulle ryska instruktörer träna jemeniter i att hantera dessa vapen.
