Upptäck Sälen på sommaren – utan snö

Vädret visar sig från sin allra bästa sida när vi paddlar norrut från Kläppen längs Västerdalälven. Under förmiddagen har vi cyklat längs en av stigarna som följer den östra älvstranden – en av flera cykelleder mellan Transtrand och Sälens by – för att sedan skifta till kanadensare.

Det är rogivande att färdas där älven stilla flyter fram, längs grönskan utmed älvkanterna, varvat med små sandbankar och vidsträckta ängsmarker. En perfekt eftermiddagstur som vi avslutar med en fika på kaféet på Kläppens camping. Härifrån tar det sedan inte lång tid att köra vidare till Lindvallen och Olarsgården med cyklarna i bagaget.

Namn som Sälen, Kläppen och Lindvallen förknippar de flesta med snö och skidåkning, men faktum är att Sälen bjuder på en hel del aktiviteter även sommartid. I Dalarna finns dessutom sedan några år tillbaka ett antal boenden med märkningen Outdoor Qualified, till exempel Olarsgården. Den symbolen innebär att det finns service som cykeltvätt och cykelförvaring samt möjligheter att tvätta kläder och göra lättare reparationer. Och det gillar vi, som har cykelstigarna i Sälen som ett av målen under helgen.

Jonas Persson, krögare på Olarsgården som ligger nära Sälfjällstorget, märker av ett allt större intresse för sommarsäsongen.

– Många av våra gäster har med sig egen cykel och ägnar dagarna åt att både cykla och vandra. Och läget är perfekt, för flera av lederna börjar strax utanför gårdsplanen, säger Jonas och visar på kartan.

Denna afton är det kött och fisk som gäller på pensionatskrogen. Andra dagar är fjälltoasten ett gott val – hjortytterfilé på smörstekt levainbröd med senapskräm och nyriven pepparrot – en rätt som har funnits länge på menyn.

Nästa morgon inleder vi med att testa slingorna i Sälen Bike Park i Lindvallen. Den bjuder på en handfull stigar med varierande svårighetsgrad, och två pumptracks där man kan öva sin smidighet och balans.

Här ligger även klätterparken med höghöjdsbanor, för den som vill testa sina färdigheter i träden, liksom en zipline över den konstgjorda Svansjön.

Vi fortsätter vidare längs traillederna, som bjuder på en del doserade kurvor, gupp och broar genom björkskogen. Kul träning som ger färdighet, och efter ett par timmars nötande trampar vi vidare mot Gustavbacken för en lunchpaus på Ylvas våffelstuga.

I över 20 års tid har Ylva Georgsdotter gräddat våfflor i timmerstugan uppe på sluttningen till skidåkare, vandrare och cyklister. Det serveras inte bara våfflor med grädde och hjortronsylt utan även flera matiga varianter med lax, räkor och en särskild skogsvåffla med trattkantareller, västerbottenkräm och rårörda lingon.

– Det känns kul att kunna erbjuda lyxigare varianter, säger Ylva som även serverar älgkorv i bröd tillsammans med andra kryddiga hantverkskorvar.

Några kilometer längre västerut tronar Sälens Högfjällshotell, som norrmannen J W Klüver uppförde 1937 – ett kurhotell för turister som föredrog stillsamma promenader i närområdet för att andas in fjälluften.

Vid hotellet börjar också Södra Kungsleden mot Grövelsjön och Härjedalen. Det är en 20 mil lång led som sträcker sig genom ett böljande fjällandskap. En god försmak på Södra Kungsleden är att vandra upp mot Östfjällsstugan. Efter bara 500 meter kan man vika av för att spana in Sälen botaniska, där fjällets flora presenteras.

Efter fem kilometer är vi framme vid Östfjällsstugan, en fin rastplats vid en tjärn. Brasan är redan tänd i kaminen när vi kliver in i stugan, för det är fler vandrare som har letat sig hit i ruskvädret för att torka till och fika. Vi vandrar sedan tillbaka längs västsidan av Östfjället, över vidsträckta myrmarker. Men lyckligtvis är stigen spångad i stort sett hela vägen, vilket gör att vi med spänstiga steg närmar oss stugbyn vid Sälens Högfjällshotell.

Gammelgården, med anor från 1600-talet, ligger nära. Att kliva in i storstugan är som en resa tillbaka till förra seklets klassiska fjällpensionat med gamla dalaskåp, hemvävda bonader och öppna täljstensspisar­ med sprakande eld. Restaurangen har vilt på menyn – älg, hjort, röding, ripa, tjäder och hjortron är några av råvarorna som lägger grunden. Det märks att friluftsfantasterna mer än gärna söker sig hit, för samtalen kring middagsborden handlar en hel del om dagens turer på fjället, med eller utan cykel.

Morgonen därpå står fjällcykling på programmet – en rejäl tramptur med Ida Thomstad på Fjälläventyr. Vintertid är det hundspann, skidor och isklättring som gäller för hennes del, men under sommaren guidar hon turister till fots, från cykelsadeln och med gummibåt. Ida väntar på gårdsplanen efter frukost, redo att ta oss med på en drygt två mil lång utflykt över Mellanfjället och Hemfjället, högt ovanför Lindvallens skidbackar. Gårdagens regn har dragit söderut, och nu bryter solen igenom det flyktiga molntäcket. Stigen börjar på andra sidan vägen, och är en led där vandrare och cyklister samsas.

– Sälenfjällen är som en enda stor lekplats om man gillar att vara ute i naturen, säger Ida. Och här vimlar det verkligen av stigar att upptäcka, säger hon under en kort paus strax ovanför trädgränsen, med Hundfjället, Östra Kalven och Källfjället i blickfånget.

Ida berättar om de senaste årens projekt med att lägga ut spänger på flera leder. Med tre plankor i bredd blir det definitivt lättare för både vandrare och cyklister, samtidigt som naturen skyddas. Destination Sälenfjällen satsar även på att lägga spång från Hundfjället ända fram till Rörbäcksnäs, till gagn för både vandrare och cyklister. Spängerna gör också att cyklingen går lättare uppför sluttningen, där vi efter drygt en timmes idogt trampande passerar Hemfjällsstugan, som vintertid serverar våfflor och nybryggt kaffe. Väl uppe på Hemfjället öppnar sig sedan vyerna över Sälens by och fjälltopparna i Grövelsjön och Idre längre norrut.

Nu är det utför som gäller ner mot Stensjön, ett populärt utflyktsmål med stentorn i mängd som besökare har lämnat efter sig. Här rastar vi en lång stund och bara njuter. Ida föreslår även en tur upp på Östfjället som avslutning, för att besöka Sälen botaniska i vackert väder, och få vyerna som vi missade under gårdagens vandring.

Efter en längre sittning i Gammelgårdens bastu tar vi cykeln till restaurangen Frö på rustika Fjällsåsgården nära Hundfjället. Här råder finlir i köket, där viltplockat, fermenterat och lokalt står i fokus. Krogen har på några få år fått utmärkelsen Mästarklass i krogguiden White Guide, vilket har gjort att folk reser långväga hit enbart för matens och stämningens skull.

– Det viktigaste för oss är att jobba säsongsbaserat och hållbart. Vi gillar att använda oss av vilda örter, ogräs och blommor i matlagningen, säger sommelieren Emma Ramírez samtidigt som hon serverar inledningen på helaftons­menyn.

Det blir surdegsbröd med hemkärnat smör, tomatconsommé med blommor och örter, samt krustader med ren och älvdalsrom.

Det är midnatt när vi mätta och nöjda trampar tillbaka till Gammelgården. Några av middagsgästerna övernattar på plats, för det finns även rum att hyra på Fjällsåsgården.

I morgon väntar packraft med Idas kollega Björn Olsson på Fjälläventyr – en paddeltur med gummibåt längs Stora Tandån mot gränsbyn Rörbäcksnäs. Ett strömmande och ganska så snällt vattendrag som efter hand ansluter till Trysilälven. Då blir det betydligt tuffare, med rejäla forsar och skummande vatten. Men så långt ska vi inte paddla, har Björn lovat.

Här hittar du våra resereportage.