Som liten kallades hon ”lilla rosen”, Röschen på tyska, av sin borgerliga familj. Ett gulligt och förminskande smeknamn som dolde den karriär hon senare skulle slå in på.
I dag är Ursula Gertrud von der Leyen den mäktigaste kvinnan i världen och Europas ansikte utåt.
67-åringen är så nära en EU-premiärminister man kan komma, för att inte säga en kunglighet. Det är inte bara på skämt som hon kallas för ”Queen Ursula” av Brysselpressen.
Det imponerar på män som Donald Trump.
– Du är förmodligen mäktigast av alla här, sade USA:s president och skrockade. Han svepte med handen över gästerna som var på besök i Vita huset i mitten av augusti i år.
Han räknade förstås inte in sig själv, utan syftade på ledarna för Europas stormakter Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Italien (samt Finland) som satt samlade runt bordet. De höll alla god min.
Det är inte längre Berlin, Paris eller London som utgör Europas främsta maktcentrum, utan den 13:e våningen i EU-kommissionens högkvarter Berlaymont i Bryssel. Där både bor och arbetar Ursula von der Leyen. Hon har låtit inreda en skrubb på 25 kvadratmeter där hon sover, med jobbet och de närmaste rådgivarna på krypavstånd.
– Det är så hon är. Hon är där för att få någonting gjort. Punkt. Hon är 100 procent dedikerad till sitt uppdrag, säger Ylva Johansson, tidigare EU-kommissionär.
Den svenska socialdemokraten hade den tyska kristdemokraten som chef under fem turbulenta år. De fick god kontakt direkt och fann varandra, enligt Johansson.
– Men om Ursula inte tycker att andra gör jobbet tillräckligt bra eller med tillräckligt mycket energi, då tar hon över. Det är hennes sätt att få saker gjorda.
von der Leyen har rattat en union med 500 miljoner invånare genom pandemin och under Rysslands anfallskrig mot Ukraina – två av de värsta kriserna sedan andra världskriget.
Även cirkusen kring Donald Trump har landat på hennes bord.
Men som hon själv formulerat det många gånger:
– Never miss a good crisis.
Gå aldrig miste om en bra kris.
Många menar att hon använt turbulensen i omvärlden för att samla mer makt runt sig själv. Under von der Leyens ledarskap har EU-kommissionen tassat in på områden som egentligen är medlemsländernas kompetens, som försvar och bostäder. Och i den nya kommissionen är de tunga portföljerna splittrade på flera olika kommissionärer, så att det inte finns någon given tvåa som kan utmana henne.
Alla gillar inte vad som utspelas på våning 13 i Berlaymont.
– von der Leyen verkar vilja styra kommissionen som en ”one woman show”, dundrade den tyska EU-parlamentarikern Gabriele Bischoff nyligen.
Även bland EU-diplomater suckas det över ledarstilen.
– Många välkomnar att hon tagit på sig ledartröjan. Men på sina håll knorras det över att hon börjat överskrida sina befogenheter, säger en EU-diplomat.
En tidigare EU-kommissionär, fransmannen Michel Barnier, har klagat över att von der Leyen ”vill bestämma allt”. Enligt honom har hon drivit kommissionen i alltmer auktoritär riktning och reducerat kommissionärerna till teknokrater utan egen agens.
Vissa är rädda för att bli överkörda av chefen.
– Hon har en väldigt hög ambitionsnivå och jobbar med en hög grad av detaljkunskap. Hon är ingen person som delegerar. Det är en ledarstil man kan ha synpunkter på, säger Ylva Johansson.
– Men det som har präglat hennes tid i kommissionen är att hon fått så mycket gjort – snabbt och stort. Jag ser vad hon gör, men jag tillhör inte kritikerna. Jag har aldrig upplevt att hon talat om för mig vad jag ska göra.
Ylva Johansson minns ett möte med von der Leyen när de båda var nya i EU-kommissionen. Chefen hade kallat henne och några medarbetare till överläggningar om migrationspolitiken, som var Johanssons ansvarsområde. Med på plats var även en manlig kommissionär. Alla i rummet utom han råkade vara kvinnor.
– Han blev väldigt exalterad över detta. Han ställde sig upp och viftade med armarna. ”Jag är den enda mannen i rummet!” ropade han. ”Har ni sett!? Alla är kvinnor!”
von der Leyen satt lugnt och sade sedan med dov röst: ”Välkommen till min värld. Sätt dig ner, nu börjar mötet.”
– Jag kände att det här kommer att bli bra, säger Ylva Johansson.
– Hon skulle kanske inte kalla sig feminist, men hon agerar som en.
Om von der Leyens föregångare Jean-Claude Juncker sägs det att han var glad i sprit och cigaretter. Att hans medarbetare fick stötta honom när för många drinkar slunkit ner.
Det hände att Juncker daskade Ungerns ledare Viktor Orbán i ansiktet och hälsade på honom med frasen ”Hello dictator” inför rullande kameror.
von der Leyen håller å sin sida alltid god ton och visar aldrig några känslor. Hon är kontrollerad och disciplinerad, så som det anstår en gammal dressyrryttare.
– Under de senaste åren har kravet på en väckarklocka ofta framförts. Jag skulle säga att i dag är Europa vaket, klarvaket, sade hon i en sällsynt intervju, i den tyska tidningen Die Zeit tidigare i år.
Hon syftade på hotet från Ryssland och trasslet med Donald Trump. Den som följer von der Leyen slås också av hennes arbetskapacitet. Hon verkar stå över mänskliga behov såsom vila och sömn. 67-åringen har uppnått svensk pensionsålder men ångar på utan paus.
Det märks tydligt under toppmötena i Bryssel, som oftast pågår från tidig morgon till efter midnatt.
Som en regnig torsdag i oktober då EU:s stats- och regeringschefer samlats för att göra upp om de ryska frysta tillgångarna. von der Leyen vill norpa miljarderna som finns på bankkonton i EU och ge dem i lån till Ukraina.
Diskussionerna har dragit ut på tiden och klockan börjar närma sig tolvslaget. Ute i pressrummet har en journalist nickat till. Andra dricker öl och äter skräpmat i baren. Så slår man hål på några sega toppmötestimmar.
När det plötsligt kallas till pressträff börjar alla springa mot pressrummet. Eftersom von der Leyen så sällan ger intervjuer får journalisterna hålla till godo med pressträffarnas talepunkter.
Ju längre dagen lidit desto skrynkligare har skjortorna blivit, och kalufserna står på ända.
Men aldrig hos von der Leyen.
Hon gör entré i klarblå kavaj, pärlhalsband och en brosch i form av EU:s flagga. Frisyren ligger perfekt, inte ett hårstrå fel. Ögonen är pigga trots en tolv timmars oavbruten mangling med EU-ledarna.
– Det verkar inte finnas något som kan få henne att tappa fokus, säger en EU-diplomat.
Just den här nattmanglingen går dock inget vidare. Det avgörande beslutet skjuts upp till nästa toppmöte.
von der Leyen låter sin vana trogen ändå optimistisk, på gränsen till bombastisk.
– Det var ett mycket bra möte, vi har gjort många framsteg, säger hon och lämnar åt journalisterna att ägna sig åt en sorts EU-kremlologi.
Konsten att förstå vad de fluffiga talepunkterna egentligen innebär.
Så har EU-chefen också lärts upp i maktens språk sedan barnsben.
von der Leyen föddes rakt in i Bryssels EU-bubbla, hösten 1958, som andra generationens eurokrat. Pappa Ernst Albrecht lämnade samma år Tyskland med fru och flera barn för att tjänstgöra i EU-kommissionen. Ursula och hennes många syskon gick senare i den mytomspunna Europaskolan i Uccle, där barn till tjänstemän och diplomater fostras till att bli goda européer. Förutom modersmålet tyska lärde hon sig att tala franska och engelska.
I tonåren flyttade familjen tillbaka till Västtyskland då pappan skulle göra inrikespolitisk karriär. Som del i hans valkampanj framträdde Ursula tillsammans med sina syskon och mamma Adele, hemmafru, i tysk tv.
Familjebandet The Albrechts sånguppvisning finns förevigad i videoklipp på nätet: Prydligt klädda framför de en kanon i stämmor. Mamman svarar sedan på frågor om hur det är att vara gift med en så framgångsrik politiker.
– Så svårt är det inte. Jag har övat i 23 år, säger Adele Albrecht till programledaren.
Uppväxten i en högborgerlig politikerfamilj satte sina spår även hos den unga Ursula. Hon fick ett stort kontaktnät och lärde sig det politiska spelet – men erfor också baksidan av ett politiskt engagemang. Kändisskapet gjorde familjen till en måltavla för den vänsterextrema terrorgruppen Röda armé-fraktionen, som under 1970- och 1980-talet mördade ett 30-tal västtyskar. Hotbilden var så allvarlig att Ursula Albrecht valde att lämna Tyskland för ett anonymt liv i London under falsk identitet. Där studerade hon ekonomi under det påhittade namnet Rose Ladson, en blinkning till barndomens Lilla rosen.
Kanske bidrog året på flykt till att den blivande EU-chefen först sent i livet gav sig in i politiken. Först studerade hon medicin och gifte sig med läkaren Heiko von der Leyen. Paret skaffade sju barn.
Det vanliga vid den här tiden var att västtyska kvinnor blev hemmafruar efter giftermålet, men hon doktorerade i medicin och fortsatte att vara verksam som forskare.
När Angela Merkel utsåg henne till familjeminister i tyska regeringen hade hon hunnit fylla 47 år. Det var en lätt vägande ministerpost, men von der Leyen använde den för att förändra inte bara sitt konservativa parti utan också sitt hemland.
Partikollegor hånade sjubarnsmammans krav på att införa två pappamånader och rätt till förskoleplats som ”blöjpraktik”, skriver den tidigare förbundskanslern Merkel i sina memoarer.
Det var ingen liten sak i ett land där hemmafrunormen fortfarande var stark och där mammor som inte ville ge upp sin karriär kunde bli kallade för Rabenmutter, korpmödrar.
Men von der Leyen agerade ”knivskarpt”, enligt Merkel. Reformerna ledde till att andelen yrkesverksamma kvinnor ökade rejält.
Kanske var det den skärpan som också Frankrikes president Emmanuel Macron senare såg i henne.
Det brukar sägas i Bryssel att fransmännen kommer med idéerna och tyskarna betalar. På sätt och vis var det också vad som skedde sommaren 2019 då en ny kommissionsordförande skulle utses efter den bullriga Jean-Claude Juncker.
EU:s ledare barrikaderade sig bakom stängda dörrar och satte sig i maratonförhandlingar.
von der Leyen hade då avancerat till tysk försvarsminister, den första kvinnan någonsin på den posten. Men skandalerna på det underfinansierade och eftersatta försvarsdepartementet hade blivit för många. Som Berlinkorrespondent följde jag turerna kring hennes inhyrda konsulter och deras jättelika arvoden. I Berlins regeringskvarter trodde de flesta att hennes politiska karriär snart skulle vara över.
Det höll inte Emmanuel Macron med om.
– Jag har sett hennes förmåga att få saker gjorda och att undvika att bli fångad av särintressen, sade han enligt Bloomberg.
De bägge toppolitikerna kände varandra sedan tidigare. Den tyska och franska regeringen håller två gånger om året gemensamma överläggningar ihop. Det är ett sätt för de gamla ärkerivalerna att hålla sams och visa en enad front utåt.
– Hon har ett europeiskt dna, har Macron sagt i flera intervjuer.
I utbyte fick han också fransyskan Christine Lagarde som chef för den Europeiska centralbanken. Kohandeln säger en hel del om personalpolitiken i Bryssel.
”Nominering av von der Leyen stärker Macrons position i Europas känsliga maktspel. Hon kommer att stå i tacksamhetsskuld till den franska presidenten, eftersom han banade väg för henne från första början”, skrev den tyska statsvetaren Jörg Himmelreich i en analys.
Och mycket riktigt: Macrons tidigare Europapolitiska rådgivare ingår nu i von der Leyens närmaste krets.
Lika ökänd som den utskällda försvarsministern var i Tyskland, lika okänd var hon bland väljare i resten av Europa.
”Ursula, vem då”, undrade många när nomineringen var ett faktum.
I dag råder det ingen tvekan om vem hon är.
– Men en sak som inte syns i hennes officiella roll är att hon är en väldigt varm person som bryr sig om ens privata bekymmer, säger Ylva Johansson.
– Hon är behaglig att vara med och skickar ofta gulliga sms.
Flera anekdoter motsäger bilden av henne som en kallhamrad karriärist.
När en medresenär på ett flygplan som von der Leyen färdades med plötsligt behövde läkarhjälp ryckte EU-chefen in. Kabinpersonalen frågade om det fanns någon medicinsk personal ombord och hon räckte upp handen.
– Hon hjälpte den behövande passageraren tills vi landade, då sjukvårdspersonalen tog över, sade en talesperson senare.
När hennes pappa på ålderns höst drabbades av demens flyttade von der Leyen med hela familjen tillbaka till barndomshemmet i Niedersachsen för att vårda sin far i hemmet.
Alla har inte samma positiva bild av EU-chefen.
Hittills i år har hon överlevt tre misstroendeomröstningar i Europaparlamentet, initierade av både ytterhögern och vänstern.
– Hon har en fantastisk förmåga att släppa saker och blicka framåt. Hon är inte den som går och surar och grämer sig, säger Ylva Johansson.
Det är nog tur det, för nya problem uppstår ständigt.
När Donald Trumps fredsplan för Ukraina läckte ut i förra veckan gick larmet i Bryssel.
Den ursprungliga planen mötte Ryssland på så många punkter att det spekulerats i om texten i själva verket författats i Kreml.
– Gränser kan inte flyttas med tvång, sade von der Leyen i ett uttalande.
Européerna snickrade snabbt ihop ett motförslag och EU-ledarna kallades till ett extrainsatt toppmöte.
I tysk press har det spekulerats i om von der Leyen kommer att lämna sin post i förtid för att kandidera till att bli ny tysk president. Det skulle vara rena semestern jämfört med hennes nuvarande roll.
– Hon står inte till förfogande, sade en talesperson för att ta död på ryktesspridningen.
Det är inte von der Leyens stil att kasta in handduken. Hon ångar på och verkar tro på sin mission. Högtidstalen avslutar hon på samma vis:
– Tack så mycket. Och länge leve Europa.
