”Ärligt talat skulle jag allra helst vilja ta oljan i Iran, men vissa korkade människor hemma i USA säger ”varför gör du det?”, säger Donald Trump i en Financial Times-intervju. Han spekulerar också om amerikanerna inte också ska ta kontroll över Kharg, ön där 90 procent av Irans oljeexport passerar.
– Han pratar ju lite hur som helst, det kommer bara strömmar av tankar ur huvudet på honom. Samtidigt som han säger detta säger han att det är möjligt att man är på väg att nå ett avtal, säger Jan Hallenberg, associerad seniorforskare på Utrikespolitiska institutet.
Trumps besked om olika vägval i det amerikansk-israeliska kriget mot Iran har flera gånger varit motsägelsefulla. USA har de senaste dagarna skickat 3 500 soldater och Pentagon önskar förstärkningar om totalt 10 000 i påfyllning till de cirka 50 000 som redan finns i regionen, vilket skulle vara ett konkret tecken på stundande markanfall.
Å andra sidan hävdar han återkommande att han eller hans förhandlare står i kontakt med Irans nya regim, förvisso utan att några specifika förhandlingspartner pekats ut och Iran förnekar uppgiften. Från Teheran misstror man USA:s tal om diplomatisk vilja efter att man i slutet av februari var i förhållandevis långt gångna förhandlingar, men ändå blev attackerat.
– Det hände ju också samma sak i juni då de också var mitt i förhandlingar. Irans anledning till att misstro USA är förstås monumental, säger Jan Hallenberg.
Som han och många andra bedömare skulle en invasion kunna leda till väldigt dåliga konsekvenser för Republikanerna vars kongressmajorietet står på spel i höstens mellanårsval. Partiets väljare och folkvalda har hittills förståelse för kriget, men marktrupper är en uttalad gräns för många.
– Så det kan bli kaotiskt på inrikespolitiska sidan också. Går de iland på exempelvis Kharg kan jag inte tänka mig annat än att i varje fall hundratals amerikanska soldater stupar, det vill säga något helt annat än de tretton som hittills fallit, säger Jan Hallenberg.
Motståndet bottnar bland annat i historiska erfarenheter från exempelvis Vietnam, Afghanistan och Irak. De operationerna har också börjat med resonemang om att överväldiga fienden med militärkraft, men efter stora förluster i manskap har de vänts till mörka kapitel som är svåra att försvara också för de mest övertygade hökarna.
– Trump, liksom många andra presidenter, lider av sjukan hybris som säger honom att det inte finns något han inte kan göra. Därför ser han sig som så framstående att han antingen hittar en utomordentlig förhandlingslösning eller slår dem i huvudet tills de ger sig. Det är primitivt, men jag ser ingen annan förklaring, säger Jan Hallenberg.
Är diplomati en framkomlig väg?
– Det förekommer säkert diplomatiska kontakter, men att han skulle ha dem tror jag inte. Det förekommer också dokument om förhandlingar, framför allt via Pakistan, men hur konkreta de är vet vi inte. Det är möjligt att det blir någon sorts möte här i veckan, det utesluter jag inte, men i nuläget är det svårt att se en förhandlingslösning.
