Enligt Jasper Jeffers, ledare för kommissionen som överser vapenvilan, ska Israel ha klagat över att den libanesiska riksarmén inte håller vapenvilans tidtabell, och att de libanesiska soldaterna inte attackerar Hizbollahs soldater då dessa ger sig in i den demilitariserade zonen närmast gränsen.
Israeliska militärkällor hävdar att de libanesiska soldaterna avstår från att öppna eld mot Hizbollah, även om Israel förser dem med exakt information om intrång. Enligt tidningen al-Akhbar har Israel aviserat att man skjuter upp sin reträtt i minst en månad, kanske längre.
Avtalet från i november ingicks formellt mellan Israel och Libanon, efter medling och garantier från USA och Frankrike. I praktiken förhandlades villkoren fram mellan Israel å ena sidan, och Iran och dess libanesiska allierade Hizbollah å den andra. Under de sex veckor som gått sedan vapnen tystnat har Hizbollah dagligen satt Israel på prov med smärre brott mot vapenvilan, och varje gång har Israels reaktion varit dramatisk, ofta med luftangrepp.
De omkring 70 000 israeler som evakuerats från gränsområdena har ännu inte återvänt hem. Många av dem kan inte göra det, eftersom deras hem måste repareras eller byggas upp på nytt. Samma sak gäller i ännu högre grad för de nära hundratusen sydlibaneser som flydde norrut då Israel inledde sin markoffensiv i slutet av september.
Alla hem som hyst vapenförråd, tunnlar eller raketramper har demolerats av israeliska ingenjörstrupper. Israel säger nu att inga sydlibaneser kommer att tillåtas återvända förrän den libanesiska armén fattat posto utmed hela den fem mil långa gränsen.
Att den libanesiska armén i det längsta söker undvika konfrontation med Hizbollah är begripligt. De flesta av soldaterna är shia-muslimer. De är sämre betalda och sämre beväpnade än Hizbollahs män, och varken deras befälhavare – eller politikerna i Beirut – vill ha en intern väpnad konflikt på halsen ovanpå alla andra olyckor.
Den libanesiska arméns brister är ett faktum, men samtidigt passar det Israel att förlänga vistelsen i södra Libanon. Varje dag sprängs stora mängder Hizbollah-vapen, inklusive vapen Israel inte vetat att shiamilisen förfogat över, såsom luftvärnsraketer.
Hizbollahs talesmän har hotat bryta vapenvilan omedelbart om Israel inte fullbordar sin reträtt som utlovat. Men rörelsen kommer knappast att öppna fronten utan grönt ljus från Teheran. Det iranska revolutionsgardet, som ansvarar för relationerna till Hizbollah, står inför svåra utmaningar. Dess naturliga landförbindelse till Libanon, via Syrien, är blockerad efter regimskiftet i Damaskus.
Hjälpen till Hizbollah, vapen såväl som kontanter, sker nu via gardets flygbolag Air Mahan. Ett par gånger har dessa plan tvingats vända om sedan Israel varnat kontrolltornet på Beiruts flygplats för att låta dem landa.
Bland extremistpartierna i Israels regering finns högljudda politiker som propagerar för permanent ockupation av södra Libanon, och till och med bosättning där. Dessa röster är få, men de har stort inflytande över premiärminister Benjamin Netanyahu. Som så mycket annat i regionen just nu så kommer den fortsatta utvecklingen att klarna först då den nya amerikanska administrationen blir varm i kläderna.
