Utforska Córdobas historiska skatter

Den djungellika parken Paseo de la Victoria med sina vita duvor, dungar av höga palmer och parkbänkar är en bra utgångspunkt för att utforska Córdoba till fots. Varför inte börja med ett besök på den moderna Mercado Victoria, en gourmetmarknad där man går runt bland ett ­tjugotal olika matspecialister för att förse sig med tapas, ost, korv och vin innan man sätter sig utanför i solen under apelsinträden för att få krafter till promenaden?

En vandring genom Córdoba är en vandring genom historien. Snart hittar jag Córdobas moriska stadsmur, och när jag passerar genom stadsporten träder jag in i den täta, medeltida bebyggelse som kallas La Judería – den gamla judiska stadsdelen som är en del av Córdobas stadskärna. Jag går förbi en synagoga, arabiska bad och ­romerska ruiner.

Córdobas historiska stadskärna är en av de största och mest mångsidiga i Europa och är upptagen på Unescos lista över världsarv. Här kan man vandra i timmar genom vindlande vita gränder. De flesta gator är bilfria med den frid­fullhet som följer avsaknaden av motorfordon. Man blir ofta belönad när man svänger in i en tvär­gränd, den leder nästan alltid vidare till en annan huvudgata genom små, fascinerande laby­rinter.

Córdobas historia är minst sagt rik. Redan på ­romartiden var det en betydande stad. Dess första storhetstid kom som romersk provins­huvudstad i Baetica, ett område som ungefär motsvarade dagens Andalusien. Córdoba var då en omtalad kulturstad som födde fram stora författare som Seneca den yngre och Lucanus.

Dock är det medeltiden och särskilt som ­huvudstad i kalifatet Córdoba mellan 929 och 1031 som är Córdobas verkliga guldålder. Här fanns då över 70 bibliotek och 40 lärosäten. Stadens lärda ledde utvecklingen i ämnen som filosofi, astronomi och medicin.

Solen börjar sjunka. Jag fortsätter ner till Córdobas romerska bro, som börjar vid den gamla stadsporten och går bort till det moriska försvarstornet Torre de la Calahorra på andra sidan floden Guadalquivir. Kvällen är den bästa tiden för att vandra över bron. På vägen möter man spelande gatumusiker, förälskade par och skyddsängeln San Rafael som blickar bort mot hägrarna, som lika blixtstilla som statyn står på post i den vassbevuxna floden.

Córdoba har inte bara historia att bjuda på. En stad med ett naturreservat i sin absoluta mitt är ovanligt. Men detta har Córdoba. Jag ­tittar ut över grönskan kring den lugna floden och försöker ­begripa att jag befinner mig i kärnan av en av Andalusiens större städer och samtidigt i mitten av naturreservatet Sotos de la Albolafia, där man har observerat omkring 120 fågelarter.

Men det är trots allt historien och traditionerna som gör Córdoba till en så speciell stad. I hela Spanien är Córdoba känd för sina patios, innergårdar, och det är arvet från den arabiska tiden som vi ser när vi tittar in på de anrika gårdarna med husväggar klädda med blomkrukor, yppig trädgårdsliknande växtlighet, fontäner, arabisk mosaik och ibland mindre bassänger. Några av innergårdarna kan man gå in på direkt från ­gatan, andra måste man betala inträde till, till ­exempel de gårdar som gömmer sig i det magnifika Palacio de Viana från 1400-talet.

Córdoba är en stad med massor av konst­hantverkstraditioner, som läderarbeten, silversmide, textildesign och mosaik, och det är väldigt vanligt att dessa verksamheter lutar sig tillbaka på ­färdigheter som Córdoba var känt för under medeltiden.

Natten i Córdoba är varm. Jag går upp från den romerska bron till Córdobas jättelika katedral Mezquita, som är öppen till sent. Oavsett om du är här några få timmar eller i en vecka är detta en sevärdhet som du med all säkerhet inte vill missa.

Förtrollande, magisk, fulländad. Lika svårt som det är att hitta orden efteråt är det att ­för­bereda sig innan på vad som väntar inför ett besök i Mezquita, ett av världsarkitekturens mästerverk. Med sin storlek dominerar den Córdobas ­historiska kärna, och redan på utsidan fascinerar byggnaden med sina makalösa väggornament. Som besökare anländer jag genom Patio de los Naranjos, Apelsinträdgården, och kommer sedan in i innandömet till vad som under medeltiden var en av världens största moskéer.

Mellan de berömda pelargångarna med dubbla arkadbågar av marmor, onyx, porfyr och jaspis hänger en tung doft av rökelse. Men varifrån kommer orgelmusiken? Mitt i skogen av ­pelare och nästan oändliga pelargångar är sikten skymd. Här står en komplett kyrka från 1500-­talet. Högst sevärda och originella är de dubbla orglarna på var sin sida av kyrkorummet. Den säregna ­sammanblandningen av muslimsk och kristen konst och arkitektur som visar upp sig på tusen sätt i Mezquita är unik. Om du har tänkt lägga en timme här, räkna med tre.

Córdoba har givetvis drösvis med andra ­betydande historiska byggnader. Efter Mezquita brukar man bland Córdobas sevärdheter ranka Alcázar de los Reyes Cristianos. Att en så behaglig plats kan ha ett så grymt förflutet, är en av mina tankar när jag kommer in här nästa dag. Denna borg, till största delen byggd av kristna ­spanjorer och använd som residens för de spanska ­regenterna Isabella av Kastilien och Ferdinand av Aragonien, var länge högsäte för den beryktade inkvisitionen, känd för sina ­bestialiska straff för de som på minsta sätt kunde misstänkas avvika från kyrkans lära.

Borgen är också platsen för ett av världs­historiens viktigaste möten: här fick den italienska sjöfararen Christofer Columbus en audiens med Isabella och Ferdinand där han bad om ekonomiskt stöd för att finna sjövägen till ­Indien. Önskan bifölls senare och resten är, som man ­säger, historia.

Hur som helst – Alcázar de los Reyes Cristianos är ett trevligt nöje att besöka. Kom sen eftermiddag och börja med att klättra upp i Torre de los Leones, Lejontornet, vilket ger en fin överblick över Córdoba. Gå sedan ut i slottsträdgårdarna, Jardines del Alcázar, fortsätt längs dammarna med guldfisk, känn doften av jasmin och apelsin och betrakta hur slottets murar färgas i honungstoner.

Efter Alcázar de los Reyes Cristianos fortsätter jag till en helt annorlunda plats – det pampiga 1600-talstorget Plaza de la Corredera. Torget har sett avrättningar, tortyr, uppror och mycket annat hemskt. I dag är det ett trevligt ställe för en kaffe, en öl och varför inte några tapas? Córdoba har några verkligt goda tapas som är svåra att hitta i andra spanska städer, till exempel ostgratinerad aubergine med honung.

Córdoba är en kulturstad, där musik, dans och teater ofta syns på gatorna. Staden är också en av de främsta i Andalusien om man vill uppleva flamenco. Traditionerna är starka, och här finns många flamencoscener.

Efter ett bejublat uppträdande på en av ­Córdobas flamencoklubbar får jag en pratstund med flamencodansaren El Keko. Han heter till vardags Rafael del Pino och är lärare på dansskolan Conservatorio Profesional de Danza Luis del Río. Samtidigt är han en känd scenartist som dansar inför publik.

El Keko har dansat sedan han var fem år, och hans stil kännetecknas av en virtuos teknik där han ofta utför ”omöjliga” rytmimprovisationer med sina ­fötter. Jag frågar honom vad flamenco innebär för honom.

– Det är ett sätt att leva, säger han.

– Du bär med dig flamencon från morgon till kväll. Det är svårt att definiera, men det är något du har och något som är ett med dig själv.

Till dem som inte är vana att uppleva flamenco har El Keko ett par goda råd.

– Känn in musiken. Öppna dig för känslan. Se hur vi på scenen kommunicerar. Titta också på våra ansikten, se vad vi uttrycker. Sedan är det ändå helheten som betyder något.

Med El Kekos ord ringande i öronen återvänder jag till mitt hotell Las Casas de la Judería. De levande ljusen på innergården glimmar. Fontänerna porlar stilla. Ännu en varm sammetsmjuk kväll sänker sig över Córdoba, en unik stad i ­Europa och världen.

Här hittar du våra resereportage.