Att fransmännen är snabba med att dra strejkkortet är ingen slump. Det har varit en framgångsrik metod tidigare.
– Även den här gången kommer regeringen tvingas göra eftergifter, säger Per-Erik Nilsson, forskare på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.
Proteströrelsen mot pensionsreformen beskrivs i Frankrike som den största inhemska krisen för president Emmanuel Macrons andra mandatperiod. Protesterna handlar om en höjning av pensionsåldern från 62 till 64 år:
– Vi svenskar kan ju undra varför det blir ett sådant rabalder om två års höjning av pensionsåldern. Men det handlar inte bara om åldern, säger Per-Erik Nilsson, forskare på FOI och Frankrikekännare som har skrivit flera böcker om landet.
”Fransmän är strejkbenägna”
Protesterna rör även en försämring av de generella pensions- och arbetsvillkoren.
– Att protesterna har fått den här magnituden beror också på sättet som de drevs igenom på, utan en majoritet i underhuset.
Per-Erik Nilsson menar att fransmännen sticker ut som ett av de mest strejkbenägna folken i EU.
– Historiskt sett har strejkerna varit relativt framgångsrika, även om de blivit mindre lyckade med tiden. Men senast 1995 lyckades man stoppa ett förslag om ändringar i pensionerna, säger han.
Eftergifter krävs
Om det lyckas även den här gången återstår att se.
– Mycket tyder på att det här kan bli långvarigt och att det kommer att krävas eftergifter av regeringen. Exakt vad det blir är svårt att säga, säger Per-Erik Nilsson.
Flera fackföreningar har utlyst strejk och demonstrationer i hela Frankrike den 28 mars.
Se klippet där Per-Erik Nilsson berättar om hur gula västarna och två andra franska proteströrelser slutade.
