Tänk om det fanns ett enklare sätt att stoppa den globala uppvärmningen än att sluta släppa ut växthusgaser?
I Neal Stephensons actionstinna klimatkrisbok ”Termination Shock” (2021) har cowboyentreprenören T.R. Schmidt tagit saken i egna händer. Med fickor fulla av oljepengar försöker han från sin ranch i Texas sänka temperaturen på jorden genom att skjuta upp svaveldioxid i stratosfären.
När ämnet sprids ut över jorden reflekterar det delar av solljuset, vilket kan kyla ner vår planet på samma sätt som rök och aska från ett massivt vulkanutbrott.
Idén är inte ren science-fiction. Forskare har teoretiserat kring den här typen av geoengineering sedan åtminstone 1970-talet, men ingen har gjort slag i saken. Förrän Silicon Valley satte tänderna i Stephensons roman.
Startupbolaget Make Sunsets bakgrundshistoria är plågsamt klyschig. Grundaren Luke Iseman tog en paus från sin techkarriär och körde sin husbil ner genom Kalifornien till nordvästra Mexiko där han ägnade sig åt kitesurfing och harpunfiske. Tills han en dag skulle montera solpaneler på husbilen och slog på Termination Shock som ljudbok.
”Alltså, varför gör ingen det här?”, tänkte Luke Iseman enligt ett reportage i New York Times. Så han gjorde vad varje självsäker entreprenör hade gjort. Beställde några väderballonger och lite svavel på Amazon.
Två år senare har Make Sunsets dragit in över en miljon dollar i riskkapital och enligt egen utsago skickat upp 80 ballonger fyllda med svaveldioxid i luften.
Affärsidén är att sälja ett slags klimatkompensation som bolaget kallar för ”nedkylningskrediter”. Enligt en egensnickrad kalkyl löst baserad på teoretisk forskning kan ett enda gram svaveldioxid ge en nedkylande effekt som kompenserar uppvärmningen av ett ton koldioxid. Visst låter det briljant?
Några vetenskapliga belägg för att metoden fungerar i praktiken finns tyvärr inte. Framförallt är forskare skeptiska till om så små mängder svaveldioxid gör någon skillnad över huvud taget, kanske krävs det en kritisk massa innan tillräckligt många solstrålar reflekteras för att utsläppen ska göra skillnad.
För några år sedan var en forskargrupp vid Harvard inne på samma spår. De ville utföra tester vid den svenska rymdbasen Esrange. Men trots att experimentet bara handlade om att utveckla metoden och inte att släppa ut någon gas stoppades det efter massiv kritik.
Den kretsade kring att vi vet så lite om konsekvenserna av att släppa ut giftig gas i luften. Partiklarna skulle göra vår blå himmel grå, och det finns risker för oanade och och mycket allvarliga följer för klimatet och vädersystemen på jorden. Något Stephenson också skildrar, men så långt läste kanske aldrig Silicon Valley-gänget. Boken är trots allt på över 700 sidor.
Andra pekar på att den här typen av quick fix riskerar att minska investeringarna i den gröna omställningen, så att utsläppen av växthusgaser fortsätter. Vilket leder till nästa fara.
Medan koldioxid stannar kan stanna kvar i luften i hundratals år försvinner svaveldioxiden på ett par år. Det krävs alltså en ständig ström av nya ballonger för att fortsätta kyla ner jorden.
Termination Shock är begreppet för vad som annars inträffar. Om svaveldioxiden försvinner och vi har höga halter koldioxid i luften kommer jorden att få en chockartat snabbt uppvärmning med potentiellt katastrofala följder.
Perfekt affärsmöjlighet för några tech bros som vill ha evig efterfrågan på sin produkt. Sämre läge för den mänskliga civilisationen.
Läs också:
En plan B för klimatet – nödvändig eller livsfarlig forskning?
Det amerikanska experimentet med Kirunas himmel kan få katastrofala följder
Kim Stanley Robinson: Pandemin har gjort mig mer optimistisk om klimatet
