Vinterns vapenbråk väckte både oro och en insikt i partiets toppskikt: Det kommer hända igen.
Det var också en av de första stora sakpolitiska konflikterna i SD som har synts offentligt. Mitt under sittande partistyrelsemöte i februari meddelade partitoppen Richard Jomshof sin avgång som ordförande i justitieutskottet.
Beskedet kom efter att flera av partiets profiler öppet gått emot partilinjen och den överenskommelse som gjorts med regeringspartierna efter masskjutningen i Örebro: Ett förslag om att begränsa tillgången till det halvautomatiska vapnet AR-15.
24 av 27 distrikt protesterade i en intern skrivelse mot förslaget, enligt GP.
Men så kom partipiskan fram, och i en debattartikel i Aftonbladet några dagar senare ställde sig samtliga distriktsordföranden bakom partilinjen.
Denice Westerberg är ordförande i Ungsvenskarna, SD:s ungdomsförbund, och gick själv ut och sa att hon var emot förslaget.
– Väldigt många människor blev ju upprörda, både utanför och innanför partiet. Sverigedemokraterna har aldrig haft någon sådan här konflikt utåt förut, så det blev en guldgruva för media, säger hon.
Konflikten kring AR-15 ligger på is just nu medan Tidöpartierna förhandlar om exakt hur lagförslaget ska se ut, men den finns kvar under ytan. Bland SD-sympatisörer ute i landet är attityden ”avvaktande”, säger Andreas Exner, ordförande i Sjuhärad.
– Där finns ett fortsatt missnöje. Jag har en stark misstanke om att frågan kommer att aktualiseras på landsdagarna, säger han.
Vapenbråket kan ses som ett tecken på att SD håller på att omformas. Jimmie Åkesson har suttit som partiledare i 20 år, men det är bara under de tre sista åren som partiet haft en reell maktställning. Nästa steg är uttalat – att sitta i regering efter nästa val. Då krävs mer av partiet.
– Jag tror att Jimmie Åkesson har väldigt högt på sin agenda att förbereda partiet för det definitiva steget in som regeringsparti, säger Dick Erixon, som i somras gick från SD-anstruken opinionsbildare till EU-parlamentariker.
Det ”definitiva steget” innebär då både att hitta fler personer som kan göra det politiska fotarbetet – men framför allt att få sverigedemokrater att förstå att det krävs kompromisser för att regera.
”En väldigt bra övning, om inte annat” kallar partisekreteraren Mattias Bäckström Johansson februaribråket. Nu vill partiledningen sprida erfarenheter av att kompromissa – från de som styrt i kommuner och regioner och från SD:s vänpartier i andra länder till nya kandidater inför valet 2026.
– Just för att kunna hantera den typen av situationer. Hur kan man jobba med den pedagogiska uppgiften att förklara att vi inte kan få 100 procent som vi vill? säger Bäckström Johansson.
I kölvattnet av vapenbråket har ledningens bristande förankring fått kritik. Vid partiets landsdagar 2021 fick Jimmie Åkesson i stort sett obegränsat mandat att förhandla i ett regeringsunderlag – det är inte otänkbart att det kommer att ifrågasättas när partiet samlas till landsdagar i höst.
– Men det finns en bred förståelse för att det är en mindre grupp som ska ha mandat att föra partiets talan i förhandlingar. Vi kommer inte bli Liberalerna, säger en SD-topp.
Trots den ”breda förståelsen” kan det vara psykologiskt svårt för många i partiet att hantera beslut som de inte gillar, säger Dick Erixon.
– Vi är vana vid att vara i opposition och vara ”renläriga”, och går från det till maktställning. Där måste man få partimedlemmarna med sig.
Men frågan är om partiet är med på resan. Andreas Exner i Sjuhärad säger att SD:s sympatisörer vill se snabbare resultat av regeringssamarbetet.
– Vår position som samarbetsparti är ny och rimmar inte med den förväntansbild som folk har av oss. Det är en ny värld där vi måste anpassa oss.
Det är en återkommande beskrivning. SD-väljare såväl som företrädare högt upp i partiet är irriterade över det som Åkesson själv kallar för en ”seg” lagstiftningsprocess. Utredningar dröjer. Och kompromisser svider.
I och med Tidösamarbetet har det också blivit tydligt att partiet, som är det största i regeringsunderlaget, inte har tillgång till de rum där en del av besluten tas. Inte heller har SD mandat att bestämma när och hur saker som man kommit överens om ska genomföras.
Enligt vissa är målet efter nästa val till och med högre än att bli ett regeringsparti.
– Åkesson ska bli statsminister. Det är svårt att ha någon annan inställning inför valet 2026, säger Denice Westerberg.
Samtidigt har partiledaren gjort sig själv mindre oumbärlig för partiet än tidigare, enligt sverigedemokrater DN talat med. Han delegerar gärna, är inte mycket för detaljstyrning, och i dag finns det flera personer i hans närhet som kan ta beslut. Det är bra, menar vissa – men det skapar också en osäkerhet.
– Det kan uppstå situationer där man ställer sig frågan vad Jimmie tycker, säger en sverigedemokrat.
Själv har Jimmie Åkesson inte velat svara på vad han gör om Tidöpartierna förlorar valet nästa år.
– Det är ytterst inte jag som bestämmer om jag ska vara kvar som partiledare eller inte. Det gör partiet, sade han i en intervju med DN.
Bland de sverigedemokrater som DN talar med är dock bilden samstämmig: partiledaren kommer att sitta kvar.
Men någon gång kommer tidpunkten komma – då Åkesson lämnar. Vad händer med SD då?
– Det är klart att vi skulle överleva det också. Men det skulle vara en omställning om vi tappar vår mest värdefulla tillgång, säger en annan sverigedemokrat.
Läs mer: Åkesson om vapenbråket: ”Vet fortfarande inte vad som hände”
