Ingen tidigare gång när DN har besökt det som kallas Gisslantorget i Tel Aviv har det varit så lugnt och stilla som när vapenvilan i Gaza inleddes på söndagsförmiddagen, klockan 11:15 lokal tid.
Natten till söndagen var tiotusentals israeler ute och demonstrerade, men efter att den israeliska regeringen tidigt på söndagen meddelade att vapenvilan var uppskjuten uppstod en oro. Skulle det inte bli något den här gången heller? Folk höll sig hemma och vakade framför sina tv-apparater, både i Israel och i de palestinska områdena.
Orsaken till fördröjningen var enligt Israel att Hamas inte hade levererat namnen på de tre gisslan som var först ut att släppas. Enligt Hamas hade detta att göra med ”tekniska problem”.
Till sist kom i alla fall namnen.
– Det är en lycklig dag. De ska få komma hem! säger 18-åriga Yoshi.
Han och ett 20-tal andra ungdomar har samlats på Gisslantorget med stora resväskor och campingutrustning. Gruppen ska åka på träningsläger inför att de rycker in i lumpen om ett halvår. Bussarna går om ett par timmar, men ungdomarna ville komma till torget i förväg.
– Vi ville känna av stämningen, det är en så speciell dag i dag. Ingen har kunnat vara riktigt lycklig sedan den 7 oktober 2023. Det är ett blödande sår. Det här kanske är första steget till att Israel ska kunna läka, säger Yoshi.
Gisslantorget ligger framför Tel Avivs konstmuseum och har sedan i oktober för snart ett och ett halvt år sedan varit den främsta samlingsplatsen för rörelsen som kräver att alla israeliska gisslan i Gaza ska hämtas hem. Här finns en uppbyggd tunnel som ska ge besökare en bild av hur det är att hållas fången i Hamas tunnelsystem, det finns ett dukat bord med 98 tomma stolar, en för varje person som ännu är kidnappad och ett träd där porträtt av gisslan vajar i vinden.
Porträtten av Emily Damari, 28 och Doron Steinbrecher, 31, hänger intill varandra. På en annan gren en bit bort sitter en leende bild av 24-åriga Romi Gonen. Det är dessa tre kvinnor som Hamas har uppgett ska släppas i det första utbytet av israeliska gisslan mot palestinska fångar.
Emily Damari är brittisk medborgare och bodde liksom Doron Steinbrecher i ungdomskvarteret tillhörande kibbutzen Kfar Aza. Av de 37 personer som bodde i samma område dödades 11 och 7 kidnappades till Gaza. Emily Damari skottskadades i samband med att hon togs gisslan.
Romi Gonen kidnappades från Novafestivalen, en musikfestival i södra Israel där hundratals också dödades under Hamas terrorattack. I det sista samtalet till sin mamma berättade Romi att hon hade blivit skjuten. Tre av Romis vänner dödades på festivalen.
Vid 18-tiden på söndagskvällen återvände de tre kvinnorna till israelisk mark. De möttes av sina mammor och fördes direkt till sjukhus.
– Efter 471 dagar är Emily äntligen hemma. Medan Emilys mardröm i Gaza är över fortsätter den olidliga väntan för många andra familjer. Varje gisslan måste släppas och humanitär hjälp måste skickas till de kidnappade som ännu väntar på att få komma hem, säger Emily Damaris mamma Mandy Damari i ett uttalande.
På den palestinska sidan, dit 90 personer ska släppas från Ofer-fängelset, har israeliska myndigheter förbjudit alla former av firande. På en kulle i utkanten av staden Ramallah på den ockuperade Västbanken, med utsikt över fängelset som ligger på den israeliska sidan, står hundratals och väntar på att få syn på den väntade konvojen.
Mörkret faller. De två vita bussarna som ska föra ut de släppta fångarna till sina hem på Västbanken och i östra Jerusalem rör sig inte. Människor tänder eldar för att värma sig, några småkillar kastar grus i riktning mot israeliska militärfordon som håller vakt vid fängelsets grindar, men bannas av omgivningen.
– Min bror är på listan över fångar som ska släppas, men jag vet inte vilken dag han kommer ut. Han dömdes 2002, under andra intifadan. Jag har inte träffat honom sedan kriget bröt ut, säger Mustafa Sharat, som står uppe på kullen och spanar tillsammans med hela sin familj.
Bland namnen på listorna över palestinska fångar som kommer att utbytas mot israeliska gisslan de kommande veckorna finns flera dömda mördare och terroristledare, bland annat från Jenin på Västbanken. Det är också ett stort antal som har hållits i ”administrativt häkte”, vilket innebär att Israel inte officiellt behöver presentera några åtal eller anklagelser.
På vägen framför fängelset börjar folk att spela musik och vifta med palestinska flaggor. Det accepteras inte av de israeliska soldaterna som vaktar grindarna. De ropar i sina högtalare att även vägen på den palestinska sidan är att betrakta som ”stängd militärzon” och skjuter tårgas mot de väntande människorna för att skingra dem.
