”Jag har min guard uppe”, säger deltagaren Shyrin, tre minuter in i första avsnittet av höstens ”Paradise hotel”.
En kort stund senare gör Fredrik ”Fimpen” Olsson entré med orden:
”I only have one thing left to say: nu får Fimpen checka in!”
När svenskarna häromåret skulle lista vad som irriterar mest i svenska språket kom ”onödiga engelska låneuttryck” på tredje plats – strax efter särskrivningar och ”hen”. Att det är ett språkbruk som väcker känslor är uppenbart, och sällan blir det så uppenbart som när vanliga svenskar ska prata om sig själva i tv.
I en tråd på diskussionsforumet Reddit har en användare laddat upp en video med titeln ”Jag skulle kolla på Love is blind Sverige igår, men det verkade vara Love is blind USA?” I filmen har användaren klippt ihop sekvenser där de svenska deltagarna i dejtningsprogrammet, som sändes i våras, slänger sig med engelska ord och uttryck.
De är inte få – från ”bring it on” och ”first impressions” till ”mysterious” och ”hold your horses”. Få är inte heller de sura kommentarerna. I en står att läsa: ”Den här trenden i det svenska språket får en stark 0/10.”
Frågan är om det går att tala om en trend? Att slänga sig med engelska uttryck är knappast ett nytt fenomen, och kritiken mot det har funnits lika länge. Redan 1946 skrev kåsören Kar de Mumma att han tröttnat på ord som ”weekend”, ”make up” och ”cocktails”, och så där har det fortsatt. Många är de mer eller mindre etablerade språkvetare som varnat för att engelskan håller på att putta svenskan från tronen.
”Om några generationer är svenskan kanske bara en dialekt vi gör buskis på”, spekulerade forskaren Mikael Parkvall 2019.
Linus Salö, språkvetare och professor i tvåspråkighet vid Stockholms universitet, tycker att diskussionerna är intressanta.
– Det finns en besynnerlig hatkärlek till engelska i det här landet, säger han.
Att Sveriges storsatsning på engelska i skolsystemet på 1940-talet nära nog sammanföll med en växande vurm för amerikansk ungdomskultur bidrog till att engelskkunskaper blev en sorts nationell identitet, fortsätter han.
– Engelska blev den moderna svenskens språk, och vi är fortfarande konstigt stolta över att vi är bra på engelska. Kommer du ihåg när BP-chefen Carl-Henric Svanberg sa: ”We care about the small people”? Det utsågs ju till det årets mest pinsamma händelse i Sverige. Eller när Håkan Hellström sade ”cockbooks” i ”Skavlan”? Det sved. Och samtidigt finns den här irrationen mot engelskan, vilket är paradoxalt.
Att svenskarnas användning av engelska nu accelererat – med kritiken hack i häl – kan ha flera förklaringar. Nöjesjournalisten Fanny Svärd tror att det handlar om att våra liv alltmer har kommit att präglas av de sociala medierna, där engelska blivit det dominerande språket.
– Ju mer jag lever mitt liv på sociala medier, desto mer märker jag att mitt språk påverkas, även utanför internet. Jag börjar säga saker som ”det announcades en ny film” eller ”jag committade till den här killen” och reagerar inte längre om någon slänger sig med hela meningar på engelska, säger hon och fortsätter:
– Vi är på Tiktok, vi lyssnar på poddar på engelska, vi ser tv-serier på engelska, så det är svårt att komma ifrån. Men visst är det intressant. När jag träffade några amerikaner på en resa nyligen märkte jag hur nästan läskigt ”in tune” jag var med deras språk, referenser, slanguttryck och små ändringar i tonfall.
Konsumtionen av medier på engelska påverkar språket på flera sätt, menar hon.
– Det är som att jag blivit utbildad i att uttrycka känslor på engelska, på grund av den kultur jag tagit del av. Kanske handlar det också om att det känns mer ”skyddat” att säga något känslosamt på engelska i stället för på svenska.
Det ligger något i det. När de svenska realitydeltagarna säger ”I love you” känns det ju inte alls lika dramatiskt som om de skulle säga ”jag älskar dig”. Kanske kan engelskan också fungera som något som lägger en skyddande hinna över betydelsen i det som sägs, för att det inte ska bli för tungt eller allvarligt.
Det är en teori som får kött på benen när svenska artister ska förklara varför de gjort den omvända resan och slutat sjunga på engelska till förmån för svenska. Ord som ”personligare”, ”naknare” och ”närmare” återkommer.
– Att sjunga på svenska är som att skära med en kniv. Man kan inte gömma sig bakom någonting. Blir det fel så blir det jävligt fel, men det är väldigt härligt när det sitter, sade artisten Anna Ternheim om sitt byte till modersmålet i en DN-intervju häromveckan, och när Frida Hyvönen började sjunga på svenska hördes liknande tongångar: ”Det jag skriver blir bara bättre om det inte är så distanserat.”
– Forskare har försökt prata om det där i termer av blekning. Att man kan åstadkomma en betydelseblekning genom att prata om svåra saker på ett annat språk, säger Linus Salö.
– ”I love you” är kanske det mest uppenbara, men även till exempel ”I fucking hate you morsan” som ungar ju kan säga. ”Jag hatar dig” blir starkare när man säger det på sitt första språk. Eller när man säger att man ”tar the bill”, det blir mindre gravallvarligt än att säga ”jag tänkte att jag skulle betala för din middag”.
Men Linus Salö tror inte att det finns anledning att oroa sig för ett språkligt förfall – inte ens när Meira i ”Love is blind” säger ”the choice is made, han förlorade mig, time to move on”.
– När folk pratar så gör de bruk av de språkliga resurser som de har tillgång till, de ägnar sig åt en sorts kreativ ”sampling” kan man säga, för att skapa olika typer av effekter och skicka signaler om hur de vill framstå inför varandra. Det är därför Carl Bildt säger ”till yttermera visso”. Han skulle verkligen kunna låta bli, men han väljer att göra det för att han vill framstå på ett visst sätt. Och det är därför realitydeltagarna använder uttryck på engelska – de vill framstå på ett visst sätt.
Bland de som föredrar uttryck som ”till yttermera visso” kommer ett svengelskt språkbruk förmodligen att väcka negativa känslor. Det kan uppfattas som slarvigt, hotfullt, eller som att användaren har dålig smak eller dåligt ordförråd.
– Men då förstår man inte riktigt den kreativa, eller performativa, komponenten av språk. Jag tror nämligen att de flesta har rätt bra koll på när det lämpar sig att knyta an till det här engelska registret, och när det inte lämpar sig. De pratar förmodligen inte så när de är på möte med sin banktjänsteman för att få högre bolån. Så de här realityprogrammen visar egentligen inte hur folk pratar nu för tiden, utan hur några valde att prata i ett visst sammanhang.
Inte heller Fanny Svärd känner särskilt mycket ”ve och fasa” inför hur engelskan sipprat in i språket.
– Nej, jag tänker att jag har ganska stor förståelse för varför jag använder det. Man justerar ju sitt språk lite hela tiden, efter social situation. I vissa kretsar pratar jag mer engelska än i andra. Tänk också hur annorlunda svenskan lät för bara två, tre generationer sedan. Språk ska ju förändras. Det var säkert folk som störde sig på att Gustav III jämt skulle prata franska.
Läs mer:
Det irriterar mest i svenska språket
