Många har spelat med en kompis på kaféet eller kanske kommer att göra det med släkten efter påskmiddagen. Johan Bynell blir glad varje gång han får öppna locket till sitt backgammon, men för honom är detta mer än ett sällskapsspel.
I början av april blev han och Sverige världsmästare i lag i Grekland.
– Sverige är en av världens bästa backgammonnationer och vi har varit tvåa tidigare, så det kändes verkligen skönt att äntligen få vinna, säger göteborgaren, som till vardags är vd för hustillverkaren Hjältevadshus.
När han behöver koppla av en stund från budgetar och personalfrågor sätter han sig vid brädet.
Pappa introducerade honom för spelet när han var liten. Han har alltid haft lätt för matematik och säger att även om man inte kan påverka tärningarna och Fru fortuna alltid finns med i spelet är backgammon långt mer än bara tur. Det handlar om strategi, sannolikhet och att kunna känna igen mönster. Den skickligare och mer erfarne spelaren kommer alltid att vinna i längden.
Han gör en jämförelse med golf.
– Om du börjar med ett par 3-hål så är det rätt många duktiga amatörer som kan vara med och slåss med en sådan som Ludvig Åberg, men hur många är det som är med efter 18 hål? Det är förstås mindre tur i golf än i backgammon, men i längden kommer en bra backgammonspelare alltid att slå den som inte har spelat lika mycket, säger Bynell.
Backgammon går enkelt uttryckt ut på att flytta sina 15 pjäser motsols över brädet så att till slut ingen är kvar på spelplanen. Liksom schackspelarna tränar Bynell ofta med datorn som motståndare. Den talar snabbt i sifferform om för honom hur bra eller dåligt ett drag varit.
De läroböcker han slukade som nybörjare byggde på erfarenheter från gamla tiders spelare från till exempel Iran, som ses som spelets hemland, men datorernas sannolikhetsberäkningar fick enligt Bynell många att inse att vinstchansen blev större om man spelar med större risk.
– Det här gjorde att helt andra länder började växa. Sverige, Norge, Danmark Tyskland och Japan till exempel. Nu har länder som Iran och Turkiet insett att farfar kanske inte alltid hade rätt och att de har något att lära av datorerna, säger Bynell, som representerar Göteborg Backgammon och är en av cirka 400 licensierade spelare i landet.
I det svenska VM-laget ingick också Johan Norberg och Lars Degerman, båda schackspelare på elitnivå, Sven-Olav Norén, Roland Sahlén samt Jörgen Granstedt, som blivit individuell världsmästare tre gånger.
Efter att ha gått till slutspel besegrade det svenska laget i tur och ordning Grekland, Rumänien och Nederländerna innan man vann finalen mot Österrike med 4–1.
I tävlingsmatcher ger datorn också spelarna betyg. På sin telefon visar Bynell att han i sin finalmatch gjorde hälften så många ”fel” jämfört med motståndaren.
Så hur många partier har han egentligen spelat mot datorn och fysiska motståndare. Den Chalmersutbildade 45-åringen gör en snabb överslagsberäkning och kommer fram till att det brukar bli cirka 5 000 om året.
– Jag började spela på allvar när jag var runt 20, så på 25 år blir det någonstans runt 125 000 partier. Det är ju en del, säger han med ett leende.
Backgammon har tagit vd-n från Göteborg på resor över hela världen och han har spelat mot och vunnit över Masayuki ”Mochy” Mochizuki, som rankas som världens främste spelare, i Tokyo.
Individuella VM till sommaren är hans nästa stora mål. Mästerskapet, som traditionellt avgörs i Monte Carlo, är öppet för vem som helst, men startavgiften på 1 800 euro (cirka 20 000 kronor) och höga hotellkostnader brukar avskräcka några av de bästa spelarna.
– Det är fantastiskt att VM är öppet för alla, men eftersom vi bekostar det här själva är det en del som inte kan åka och det tycker jag är synd, säger Bynell.
