Veckans debatt: Matbojkotten
Matpriserna stiger samtidigt som livsmedelskedjorna rapporterar stora vinster. Veckan har präglats av uppmaningarna att bojkotta matjättarna. Inte den enklaste bojkotten för medborgarna – alla måste äta, det kryllar inte av oberoende matbutiker, och effekten förtas onekligen om man tvingas bunkra upp i förväg.
DN:s Lisa Magnusson slog ett slag för att vända sig till sitt lokala orientlivs – bortglömt i debatten, med undantag för när högerskribenten Kajsa Dovstad 2019 blev så arg på fermenterade grönsaker att hon skrev i GP att hon övervägde att rösta på Jimmie Åkesson.
”Bojkotten lär inte driva någon handlare att sälja sin Porsche”, skrev Niklas Wahllöf i DN, den verkliga makten att understödja konkurrensen och pressa priserna ligger hos finansministern. Men oavsett hur bojkotten faktiskt påverkar matkedjorna, har initiativet åtminstone lett till en politisk diskussion, menade Elina Pahnke i Aftonbladet.
Samtidigt jobbade Icas kommunikationsavdelning hårt med att George Orwella krisen till oigenkännlighet. Sanning är lögn, krig är fred, och ”Vad är egentligen en matjätte? Inte är det Ica, i alla fall” som deras helsidesannons löd.
Men nog om själva sakfrågan, det alla undrade var naturligtvis hur kändisarna förhöll sig till bojkotten! Aftonbladet hade visserligen en makalöst generös tolkning av begreppet ”kändis” i sin artikel på temat, men vi fick åtminstone veta att Amanda Rincon Jonegård från fjolårets ”Love is blind” för Excelark över sina matinköp och att influeraren Sanna Dollan inte tänkte bojkotta men uppskattade initiativet för att det kändes ”väldigt franskt”. Och det, i all sin enkelhet, får sammanfatta en hungrig vecka.
Veckans rekvisita: Rått ägg
Det råa ägg som först föds ur skådespelaren Elin Skarins vagina, och därefter knäcks och vandrar från mun till mun innan den salivblandade sörjan sväljs av Asta Kamma August, väcker reaktioner. Äggscenen är en del av KonstAB:s föreställning ”Europa efter regnet” på Folkteatern i Göteborg, och utsågs i veckan till ”vårens stora snackis” av Jenny Högström i GP. ”En utomordentligt äcklig bild av återfödelsen” tyckte DN:s kritiker Isa Andersson.
Veckans citat:
”Jag har lämnat tillbaka pengarna! Jag är en idiot! Vad ska jag säga?”
Radioprogramledaren och DN-skribenten Hanna Hellquist berättade i ”Eftermiddag i P3” om insamlingen hon gjort i sociala medier för att betala veterinärkostnaderna för sin sjuka hund Ines. Tilltaget möttes av kritik, och Hellquist betalade tillbaka alla skänkta pengar och sade att hon ångrar sig och i stället ska ta ett lån.
Veckans siffra: 40
Efter 40 år i musikbranschen får Carola Häggkvist hederspriset på Grammisgalan. I motiveringen står det bland annat att hon har ”en av Sveriges bästa sångröster”.
Veckans toppar:
Bäst just nu enligt DN:s film-, litteratur-, musik- och tv-kritiker.
Film. ”De dödas symfoni”
Snyggt och välfunnet drama som skildrar en dysfunktionell familj med precision och svart humor. Hela filmlistan hittar du här.
Bok. Hanna Johansson, ”Body double”
Gåtfull, thrillerartad roman som konstfärdigt planterar en osäkerhet i läsaren. Hela boklistan hittar du här.
Musik. John Glacier, ”Like a ribbon”
Återhållen rapstil möter skeva lo-fi-ljud. Detta kan bli Londondebutantens stora genombrott. Hela albumlistan hittar du här.
Strömmat. ”Fallet Ruth Ellis. En grym kärlek”
Sevärd och atmosfärrik skildring av den sista kvinnan som avrättades i Storbritannien. SVT Play. Hela strömningslistan hittar du här.
Störningsjouren
Här är det fritt fram att gnälla över de riktigt små och obetydliga irritationsmomenten i kulturen. DN:s läsare bidrar varje vecka med sina egna anmälningar till Störningsjouren. Du når oss på storningsjouren@dn.se
Tomma väskor
Hej! Älskar söndagskolumnen och roas av alla petitesser. Här kommer mitt bidrag: När filmskådespelare bär och släpar på bagage är det alltid uppenbart att rekvisitan är tom. Väskorna gungar lättvindigt och skådespelarnas kroppsspråk visar att de inte behöver använda muskelstyrka och anstränga sig. Det bryter alltid fiktionens förtrollning och jag inser att det bara är ”på film”.
Cecilia
Bostadsfördomar
I svenska filmer är det vanligt att om karaktärerna bor i Stockholm är det alltid mycket centralt i innerstaden i enorma sekelskifteslägenheter med många och stora rum, även om de inte har speciellt välavlönade arbeten eller är frilansande ”kulturpersoner” utan fast inkomst. Ofta har de också ett stort vackert sommarhus med sjötomt i Stockholms skärgård. Hur har de råd med det? Även om det är trevligt att titta på vackra miljöer är det inte särskilt trovärdigt för handlingen. På motsvarande sätt nedvärderas ofta Stockholms ytterstadsområden där de kriminella eller socialt utslagna karaktärerna förväntas bo och då man för att förstärka detta fokuserar på en betongfasad på ett högt hus eller på ett öde, nedskräpat torg, istället för att filma alla bra miljöer som finns i många av de områdena som till exempel närheten till naturen. Svensk films bidrag till att förstärka fördomar om de boende i olika delar av huvudstaden.
Elisabet
