Donald Trumps helikopter landar längst ner i dalen utanför den gamla kurorten Davos i Schweiz. Ensam går presidenten på den karmosinröda mattan som har rullats ut över snön.
Inne i World Economic Forums kongresslokaler trycker samtidigt en tät folkmassa på mot dörrarna till åhörarsalen.
– Backa! vädjar funktionärerna.
Talet är höjdpunkten under en vecka då allt står och väger. Ska de närvarande få bevittna när världshistoria skrivs?
Ett uppskruvat sorl fyller salen innan tystnaden lägger sig.
Sedan Donald Trump svor presidenteden för andra gången har europeiska ledare försökt vinna hans gunst genom att stryka hans ego medhårs.
Medan Kinas ledare satte hårt mot hårt när Trump hotade med skyhöga tullar vek sig européerna i ett förödmjukande avtal. De har kommit med gåvor och smicker till Vita huset. De har spelat golf med honom. När han har kastat lögner och förolämpningar över dem har de knutit handen i fickan.
En förnedringens strategi som verkar ha rönt mer förakt än framgång.
Men Grönlandskrisen var annorlunda.
Med ett maktspråk som påminner om krigsherrens eller maffiabossens gick Trump över en gräns.
– Europa kommer inte låta sig utpressas av Trumps hot om tullar, dundrade Danmarks Mette Frederiksen.
Arbetardottern som blev statsminister på löftet att höja danska pensioner hamnade i ögat av en geopolitisk hundraårsstorm.
Donald Trump har länge pratat om att han vill köpa Grönland. Men chocken blev total när han till sist antydde annektering. Med militärt våld.
Mot en nära Natoallierad.
Lördag, fyra dagar innan Donald Trump anländer till Davos. På sitt Truth Social-konto hotar han med höga strafftullar mot de europeiska länder som har skickat en liten grupp militär personal för att planera en övning på Grönland.
Under söndagen hålls ett blixtinkallat möte med EU-ländernas ambassadörer. De pratar om ett hårt gensvar från Europa.
Den så kallade handelsbazookan, ett paket av motåtgärder som liknats vid EU:s atombomb på handelsområdet, läggs på bordet. Ordentligt laddat skulle vapnet kunna orsaka stor förödelse i den amerikanska ekonomin.
Det är ett högt spel som EU inleder.
– USA har 80 000 soldater i Europa, påpekar senare Natos generalsekreterare Mark Rutte.
Européerna är smärtsamt medvetna om sitt beroende av USA:s militära stöd. Allra mest akut det i Ukraina.
Måndag. Stats- och regeringscheferna som anländer till Davos är spända. Mäktiga män och förmögna företagsledare skruvar sina händer i korridorerna. Är detta slutet på den världsordning som vi känt sedan andra världskriget?
På den schweiziska alporten talar Litauens president Gitanas Nausėda sammanbitet om ”hjärtesorg” över situationen.
Men det finns också något nytt i rösterna som samlas. Ilska. Ett stråk av uppror.
– Nu står vi vid ett vägskäl. Så många röda linjer har korsats. Om vi backar förlorar vi vår värdighet, säger Belgiens premiärminister Bart De Wever.
Den här gången verkar det som att EU verkligen är beredd att slå tillbaka.
– Så fort du hotar med något, då måste du också vara redo att gå till handling, säger en senior EU-tjänsteman.
När deltagarna fortsätter att strömma till Davos är det flera Wall Street-chefer som skakar på huvudet åt Trumps Grönlandsanspråk.
Kanadas premiärminister Mark Carney är den som drar ner de största applåderna.
Små och mellanstora länder måste samarbeta, säger han.
– För den som inte sitter vid förhandlingsbordet står själv på menyn.
Även EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, Frankrikes Emmanuel Macron och Tysklands Friedrich Merz tar ton. De håller alla tal som förstärker intrycket av en europeisk mur mot USA.
Signalen tycks nå fram till omvärlden. När EU-kretsen visar enad front framstår hoten som trovärdiga.
På tisdagen faller USA-börserna.
– Trumps strategi är att använda maximalt tryck för att se om folk viker ner sig. Om han ser att man inte är redo att kämpa, då blir man överkörd, säger en högt uppsatt EU-källa med erfarenhet av att förhandla med Trumpadministrationen.
Onsdag. Donald Trump transporteras direkt från helikopterflygplatsen intill sjön Davosersee till den stora åhörarsalen en bit upp på sluttningarna. I ett av talets få sammanhängande avsnitt säger han om Grönland:
– Jag behöver inte använda våld. Jag vill inte använda våld. Jag kommer inte att använda våld.
Med den besvärjelsen kyls läget omedelbart av. Och bara några timmar efter att Trump har klivit ner från scenen kommer nästa besked.
Efter ett möte bakom stängda dörrar med Natos generalsekreterare Mark Rutte kliver presidenten ner från ytterligare ett av sina hot. Nederländaren är känd som ”Trumpviskare” och för att en gång ha kallat Trump för ”daddy”.
Är det han som får Trump att dra tillbaka tullhotet?
På sociala medier skryter Trump om att han i mötet med Rutte fått till ett ramavtal om Grönland.
Det ska gälla ”för evigt”.
När nattens kyla sprids i alpdalen har det skarpladdade amerikanska vapnet tryckts tillbaka i hölstret.
Torsdag. Många ledare lämnar nu Davos med lättare steg.
Men vad som fick Trump att komma på andra tankar är oklart.
I Bryssel, där EU:s ledare samlats för ett sent extrainkallat toppmöte, är många förvissade om att det var politikernas och diplomaternas förtjänst.
– Jag är helt övertygad om att det var det tydliga och resoluta agerandet från Europa, säger statsminister Ulf Kristersson till DN.
Det akuta hotet är undanröjt. En källa inom EU-institutionerna säger:
– Det stod helt klart för USA att vi var redo att använda verktygen som står till vårt förfogande.
Norges utrikesminister Espen Barth Eide följde utvecklingen på möten och i förhandlingar i Davos. För DN pekar han på två faktorer bakom Trumps Grönlandsfiasko.
– Det ena var att Europa och Kanada vågade säga: nu räcker det, här går gränsen, nu går det för långt.
– Det andra var att detta var ganska impopulärt hemma i USA. Jag tror att amerikaner runt Trump, inklusive näringslivsfolk, förstod att detta kunde vara farligt även för affärerna. Att ett kraftigt försvagat förhållande mellan Europa och USA inte var bra för USA heller, säger Espen Barth Eide.
En erfaren amerikansk diplomat på plats i Davos gör en liknande bedömning.
– Trump är väldigt van vid att européer fogar sig, säger han och fortsätter:
– Men jag tror att han backade för att han äntligen mötte allvarligt europeiskt motstånd. De gjorde starka uttalanden. De hotade med motåtgärder. Amerikanska finansmarknader drabbades och han insåg att de faktiskt menade allvar den här gången.
Europa höll gränsen, den här gången.
Länderna i vår del av världen har kommit ur krisen med nytt självförtroende. Men det är få som inbillar sig att den historia som skrevs under denna januarivecka har fått ett slut. Det kan bara vara början.
– Det här är det nya normala, säger en högt uppsatt källa i Bryssel.
Relationerna mellan USA och Europa har förändrats permanent.
– Den här veckan har Trump gjort irreparabel skada på USA:s förtroende. Våra närmaste allierade litar inte längre på oss. De kommer att investera mindre i USA och köpa mindre militär utrustning från oss, säger en amerikansk säkerhetsexpert.
Världsordningen har inte bara skakat i sina grundvalar. Har den i själva verket rasat?
Belgiens Bart de Wever parafraserade i veckan den italienska filosofen Antonio Gramsci.
– Om det gamla dör och det nya ännu inte är fött, då lever vi i monstrens tid.
Läs mer:
Wallenberg om Trumps vändning: Rätt av Europa att sätta emot USA
Expert: Från rysk sida gläds man åt sprickan i väst
