Som exploateringsnämndens ordförande är socialdemokraten Anders Österberg van vid att befinna sig i den politiska hetluften. Men den här gråkalla förmiddagen blinkar han och ursäktar sig. Samtalsämnet är jobbigt.
Vi träffas i hans hemkvarter i Akalla i nordvästra Stockholm för att prata om en kär vän till honom. Hon hade vitt hår och var nästan alltid glad. I oktober förra året blev hon kallblodigt mördad i sin egen lägenhet.
– Jag ser henne verkligen framför mig nu. Hon var alltid så omtänksam, generös och intresserad av andra människor, säger han och tystnar en stund.
Han konstaterar att det är svårt att ge en rättvis beskrivning av en människa som man tycker om. Orden blir så små.
– Jag har svårt att formulera mig. Det är enklare för mig att prata om nya Slussen. Men om hon kom förbi nu skulle man genast känna igen henne på håret. Det var vitt, inte grått utan alldeles vitt. Sen skulle hon säga ”Nämen hej!” och fråga hur man mådde.
Många i Akalla beskriver kvinnan som en god kraft. Hon var bland annat aktiv i hembygdsföreningen, frimärksklubben, kyrkan och Socialdemokraterna.
– Hon var så engagerad. En person man verkligen kunde lita på. Vi har förlorat en eldsjäl. Det är en stor förlust för oss, säger Tim Eriksson, vice ordförande för Sveriges unga samlare, om kvinnans stora engagemang för den lokala frimärksklubben.
På ett äldreboende i Kista träffar vi 94-åriga Inga Harnesk. Hon påpekar att kvinnan inte var någon nära vän. Men hon minns henne tydligt från deras många möten i hembygdsföreningen.
– Vi träffades vid kaffestunder och småpratade. Hon var väldigt samhällsengagerad och ställde alltid upp, säger Inga Harnesk.
Fatemeh Järlström som kände kvinnan i över 20 år säger att hon kunde framstå som glad och positiv, men egentligen hade hon det kämpigt under sina sista år.
– Jag fick se en annan sida av henne. Det var tufft för henne ekonomiskt. Efter att hon blev uppsagd från SL så tvingades hon ta småjobb för att överleva. Är man 55 plus så är det inte så lätt att hitta ett jobb, säger Fatemeh Järlström som ordnade en mycket välbesökt minnesstund för kvinnan.
– Det kom säkert 200 personer. Hon hade massor av vänner. Alla i Akalla visste vem hon var.
Det var vid 19-tiden den 22 oktober förra året som en granne upptäckte att dörren till kvinnans lägenhet stod på glänt. Precis innanför ytterdörren hittade han henne liggandes på golvet, livlös. Mördaren ringde på och sköt kvinnan när hon öppnade.
Den 63-åriga kvinnan var nära anhörig till en man i 20-årsåldern som kopplats till ett lokalt kriminellt nätverk. En 41-årig man har erkänt dådet. I ett inlägg på Instagram skrev han ”Jag orkar inte leva med min skit och mig själv” och påstod att han utförde mordet för det kriminella Dalennätverkets räkning. I september inleddes rättegången mot mannen som då sa sig vara förtvivlad över vad han har gjort.
På fredagen dömde Solna tingsrätt 41-åringen till livstids fängelse för mordet.
Tim Eriksson berättar att han noterade nyheten om att en kvinna påträffats död i Akalla dagen efter skjutningen.
– Det var så många saker som stämde in på henne så jag fick en väldigt dålig känsla. Jag ringde henne säkert 50 gånger. Först tänkte jag att hon kanske pratade med alla hon känner som också var oroliga. Men sedan började jag inse att det nog ändå var hon som blivit ihjälskjuten. Det var verkligen en känsla av hopplöshet, säger han.
Anders Österberg säger att han sörjer en kär vän, samtidigt är han också väldigt arg.
– Jag vet inte riktigt om jag vill släppa lös den ilskan. Jag är verkligen fly förbannad, och det lägger sig inte. Jag hatar verkligen dem som gjorde det här.
Tim Eriksson nickar.
– Först kände jag en oerhörd sorg, men det övergick i en ilska. Hur kan det ha blivit såhär, att man ger sig på 60-åriga tanter?
Läs också:
63-årig kvinna sköts till döds i sin lägenhet – man döms till livstid
Facit av tio år av gängkrig – 193 har skjutits ihjäl




