Veronika Electronika: ”Politikerna struntar i vad som verkligen kan skada våra barn”

Man kan väl säga att Veronika Electronika har häcken full. När hon har fyllt sina stora beigefärgade underbyxor med stoppning, behöver tuttarna puffas upp. En giftgrön velourklänning och en morotsfärgad peruk åker på, för hon ska uppträda som häxa i första numret, det är ändå oktober och snart halloween.

Sedan tar hon fram klistertuben. Det brukar fotografer gilla.

– Jag tror att det finns fler bilder på mig när jag tar på mig lösnaglar än när jag uppträder i drag, säger hon.

Rita Room, den skäggiga damen i omklädningsbåset bredvid, kämpar med nylonstrumporna.

– Jag behöver sju par!

En lördag i månaden anordnas ”BG FuZion” i vad som på utsidan ser ut som en anonym lagerlokal i Bowling Green, Kentucky.

Därinne är stämningen hög och många åhörare har maskeradkläder. En kvinna sveper runt med sina fjärilsvingar, en annan traskar omkring som Regina George i filmen ”Mean girls”. Ett lesbiskt par är på första dejten, en man och en kvinna firar sin tioåriga bröllopsdag.

Reglerna för publiken är få men tydliga: Applådera åt alla, beställ i baren och överös donnorna på scenen med dollarsedlar.

Showen drar i gång, lite Chappell Roan, lite Kelly Clarkson, ännu en häxa i ett musikalnummer från ”Wicked”. Artisterna Queen Venus Knight, Penny Vain och Zoe Zahara avlöser varandra.

Det blir inte mer ekivokt än lite juckande mot ett kvastskaft.

Så gör Veronika Electronika ett av sina paradnummer som Dolly Parton med den gospelklingande ”Go to hell”.

– Det är utan tvekan min favorit-Dolly-låt på den här planeten. Inte den där bitchen Jolene, säger hon till publiken efteråt.

Då har hon greppat mikrofonen för att säga något viktigt inför valet den 5 november.

Bowling Green ligger i södra Kentucky, fem mil från gränsen till Tennessee och drygt tio mil från Veronika Electronikas hemstad Nashville.

Där har makthavarna stämplat henne som en farlig kvinna.

Ingen kan säga att mannen bakom Veronika Electronika valde den enklaste vägen i sitt liv. Steven Raimo, 42, är uppvuxen på Staten Island i New York och flyttade till Nashville i de sena tonåren.

Nu får han berätta (och han tycker inte att det spelar någon roll om vi använder ”han” eller ”hon” i den här texten, så vi växlar):

– Min familj var inte religiös, men min första pojkvän på high school hade kristna föräldrar och han fick mig att upptäcka modern kristen musik. Jag åkte på en kristen musikfestival och såg artister som jag verkligen gillade. Och alla sa åt mig, att om man vill jobba i den här industrin så måste man till Nashville.

Han hamnade på Trevecca Nazarene-universitetet. Ett kristet college i konservativa Södern.

– Det var intressant för mig som öppet homosexuell man från New York. Det var mycket som jag fick vänja mig vid. Och det var mycket som de fick vänja sig vid. För jag var ju jag, lika galen som alltid.

Det var på universitetet som han började uppträda som dragartist.

Han gjorde också ett specialarbete i skolan utifrån sitt shownummer. Han tror inte att någon i den klassen har glömt det framträdandet.

– Jag fick positiv respons från klasskamrater som tyckte att det var coolt och intressant. Men läraren gillade det inte alls. Hon tyckte att det var olämpligt. Jag fick lära mig att världen inte är så välkomnande som man kan tro. Jag trodde att folk var redo. Och det var de uppenbarligen inte.

I perioder av livet har han arbetat heltid som dragartist. Nu driver han en sminkfirma och jobbar som försäljare och fyller resten av sin tid med uppdragen.

För sex år sedan kom han i kontakt med fenomenet Drag story hour, när drag queens läser sagor för barn. Det klickade direkt.

– Min mamma älskade att läsa sagor för mig. Det är en gåva som jag har fått och jag vill dela den med alla. Folk tycker om att lyssna på berättelser, oavsett om det är en historia som de har hört hundra gånger eller en historia som de aldrig hört förut.

En del av kritikerna har svårt att förstå poängen med att en man utklädd till kvinna läser sagor för barn.

– För att det är kul! För att det stimulerar fantasin. Det är som att använda ett glittrande färgstarkt bete i stället för en daggmask. Man vill ha något som är pråligt och attraktivt. Få saker är lika attraktiva som en bra drag queen, säger Steven Raimo.

Drag story hour startade 2015 i San Francisco, när Michelle Tea, en queer författare och nybliven mamma, hade svårt att hitta sagostunder för hbtq-familjer.

Hon och hennes kollegor kom på tanken att anlita en dragartist för sagoläsning på ett bibliotek i hemstaden. Det blev succé. Fenomenet med sagoläsande dragdrottningar växte och spreds över världen.

Först kom publiken. Sedan protesterna. I USA såväl som i Sverige.

I Olofström i Blekinge ställdes en sagostund in efter hot. I småländska Kalmar protesterade företrädarna för Sverigedemokraterna skarpt. Det var en moralisk skyldighet att stoppa arrangemanget, ansåg den dåvarande lokala SD-toppen. ”Helt rätt”, tillade veteranen Björn Söder. Partiledaren Jimmie Åkesson krävde stopp för skattefinansierad Drag story hour och lyfte fram att en av dragartisterna kallade sig ”Skamlös vinhora” (efternamnet ”Winewhore” förekom dock inte på sagostunder).

De konservativa politikerna i Tennessee gick längre än så.

I mars förra året antog delstatsparlamentet i Nashville The Tennessee adult entertainment act, AEA – det som kritikerna kallar ”the drag ban”. Lagen handlar om ”kabaréföreställningar för vuxna”. Den förbjuder att minderåriga tar del av underhållning med ”manliga eller kvinnliga imitatörer” och vad som i vaga ordalag beskrivs som ”prurient”, alltså ”liderligt”, innehåll.

Liknande förbud mot dragshow finns i till exempel Ungern. Men lagen är den första i sitt slag i USA.

Den har väckt skarpa protester i storstäderna Nashville och Memphis, som är Demokraternas starkaste fästen i konservativa Tennessee. Bland kritikerna finns kända musiker som Jason Isbell och Sheryl Crow. Friends of George, en teatergrupp med hbtq-inriktning, har gått till domstol med argumentet att lagen strider mot yttrandefriheten.

Det kan bli många rättsliga turer. Framtiden är oviss för fenomen som Pride och Drag story hour i Tennessee.

– Hbtq-rättigheter är i fara över hela världen. Så om du går och röstar i november eller förtidsröstar kommande veckor, kom ihåg att människors liv och försörjning kan påverkas, säger Veronika Electronika i sitt lilla valtal på scenen i BG FuZion.

Hon tillägger att hon inte tänker tala om för folk vad de ska rösta på.

– Om du inte gillar någon av kandidaterna, ställ upp själv! Vi behöver fler tydliga röster, säger hon.

Att döma av reaktionerna från publiken predikar hon för de redan frälsta. På varje bord står regnbågsflaggor som stöd för hbtq-gemenskapen.

Men USA är ett polariserat land.

Allmänt har kulturkriget om värderingar och livsstilsfrågor faktiskt tappat fart under det senaste året i USA. Floridaguvernören Ron DeSantis var frontfiguren i den amerikanska högerns kamp mot den så kallade wokeismen på skolor och arbetsplatser. Han fick stor uppmärksamhet för striderna för att blockera undervisning och program om allt från sexualitet till strukturell rasism. Men hans presidentkampanj floppade. Väljarna verkar bry sig mer om inflationen och sjukförsäkringarna än om att näringslivshöjdarna i bolag som Disney har blivit politiskt korrekta.

Synen på transpersoner och människor som utmanar könsgränser är det stora undantaget. Den frågan är hetare än någonsin i valrörelsen.

Enligt beräkningar från New York Times har Donald Trump och andra republikanska kandidater lagt motsvarande 670 miljoner kronor på kampanjfilmer om hur Kamala Harris och hennes allierade försöker tvinga på amerikanerna en liberal könsideologi.

En av kampanjfilmerna handlar om att Kamala Harris är beredd att satsa skattepengar på könsbyten för fångar och illegala invandrare (det stämmer att Harris tog ställning för rätten till könskorrigering i en enkät för fem år sedan, men det är inte en fråga som hon driver i sin presidentvalskampanj).

”Kamala is for they/them – president Trump is for you”, lyder slutklämmen. Kamala Harris stöttar ”de/dem”, som också fungerar som könsneutralt pronomen i USA. Trump stöttar dig.

Republikanerna har också lagt stora resurser på kampanjmaterial om transkvinnor som tävlar i sport och använder kvinnors omklädningsrum i de viktiga senatsvalen i Ohio och Montana. Syftet är att visa att Demokraterna är i otakt med väljarkåren i transpolitiken.

– Detta är en av de frågor där Demokraterna står längst från mitten i det här landet. De gör saker som är helt ologiska för att tillfredsställa en liten andel väldigt radikala i sin väljarbas, säger den republikanska kampanjmakaren Brad Todd till New York Times.

Från början hade Veronika Electronika/Steven Raimo svårt att ta retoriken från politikerna i Tennessee på allvar.

– Jag trodde att de bara ville peka finger och samla in pengar.

Sedan gick den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation till storms mot fenomenet Drag story hour och anklagade sagoläsarna för att indoktrinera oskyldiga barn.

– Då kom häxjakten i gång. Och då fattade man att det här skulle leda någonstans.

Debatten om könsidentitet och könsuttryck innehåller svåra avvägningar – om åldersgränser för oåterkalleliga behandlingar eller rättvisan när transkvinnor tävlar i sport eller föräldrarnas rätt att ha inflytande när skolan låter ett barn byta könsidentitet.

Men alla nyanser drunknar i retoriken, när Trump ska skydda barn från ”vänsterns genusvansinne”.

Steven Raimo är alltså inte transperson, utan en homosexuell man som uppträder som sitt alter ego Veronika Electronika på scen. Men även han blir en måltavla för retoriken.

– De tar något som är viktigt och fint för mig och försöker framställa det som perverst. De får det att låta som om vi ägnar oss åt grooming. Det är det mest sårande, säger han.

Han har hållit åtskilliga föreläsningar för vuxna under de senaste åren och en fråga återkommer gång på gång.

– Man vill veta varför folk försöker göra oss till skurkarna. Och jag brukar svara: För att de kan.

– Förr fanns det lagar som sa att svarta inte fick dricka från vissa vattenfontäner eller sitta i vissa stolar eller gifta sig med vem de ville. Kvinnor fick inte rösta. Nu har de lagarna ändrats. Men många hbtq-personer och särskilt transpersoner och folk som överskrider gränserna har inte samma rättigheter. Vi är inte skyddade.

Han tillägger att ett samhälle verkar behöva syndabockar.

– Just nu är det migranter och transpersoner. Det är deras fel att vi har bostadsbrist och inflation och skilsmässor och tonårsgraviditeter. Allt riktas mot migranter och transpersoner. Och drag queens kommer in från sidan.

Men vad är det som provocerar så med könsidentiteter och folk som utmanar gränser?

– Vet du inte det? En man som överger sin maskulinitet och försöker likna en kvinna drar vanära över sig själv. Det bottnar i kvinnohat. En tjej kan ha jeans och klippa håret kort. Men om en pojke ser ut som en flicka betraktas det som förnedrande.

Före finalen av BG FuZion anordnas en tävling om bästa kostym i publiken. Vinnaren blir en kvinna som säger sig ha krockat med tomtens renar.

Sedan blir det dans på scenen till ”The time warp” från Rocky Horror Picture Show. Veronika Electronika gör rollen som transvestiten Frank-N-Furter.

Det tar timmar att packa ihop efter showen.

Söndagen tillbringar Steven Raimo som försäljare i en butik med erotiska prylar i Nashville.

Han har inte slutat att läsa sagor för barn under sitt alter ego Veronika Electronika. Men nästan alla bokstunder sker online. Hoten från nynazister och militanta grupper som Proud Boys är för många.

– Jag är inte rädd för dem. Men jag vill inte att barnen ska möta dem, höra dem skrika eller se dem spotta. Jag vill inte att barn ska få mardrömmar för min skull.

Han tänker också på barnen som befinner sig på andra sidan.

– Det är det som gör mig mest ledsen. När demonstranterna tar med sig barn. Som mycket hellre skulle sitta därinne och lyssna på en saga än att stå i regnet, med föräldrar som bär vapen och håller upp skyltar och skriker.

Steven Raimo, alias Veronika Electronika, har funderat mycket på formuleringarna i den nya omstridda lagen i Tennessee.

– Ingen har väl använt ”liderlig” på 120 år … Men att läsa en bok är definitivt inte en liderlig verksamhet. I en annan tid skulle folk ha skrattat för att det är så löjligt. Politikerna struntar i vad som verkligen kan skada våra barn. Vapenvåldet, dålig tillgång till mat, bostadsbrist, dålig sjukvård. Eller övergrepp från präster och idrottstränare och våldsamma föräldrar och fosterhem.

– Barnen får öva på att hantera masskjutningar på förskolan. De vet att de kan dö i klassrummet. Och sedan tror folk att sagostunder är farliga.

Läs mer:

J D Vance resa hem – till de våldsamma rötterna

Behöver Kamala Harris hjälp av just Hillary Clinton?

17 andra reportage om USA som du inte får missa

Föräldrar stoppar dragqueens på förskola på Lidingö