Den senaste tiden har en debatt rasat i tidningarna om hur dyrt det har blivit att ta sitt djur till veterinären. Och samma dag som jag träffar Viagra Boys, i deras replokal i ett nedgånget rivningshus i Gröndal söder om Stockholm, har DN-profilen Hanna Hellquist, som av en händelse, just behövt pudla om sin utskällda insamling för hjärtsjuka hunden Ines.
Ämnet ligger sångaren Sebastian Murphy varmt om hjärtat. Föremålet i fråga är den åtta år gamla italienska vinthunden Uno II, som heter så eftersom han hade en bror som hette Uno.
– Vi har säkert lagt minst trettio lax senaste året. Veterinären har fått dra ut nästan alla hans tänder eftersom de hade ruttnat. De kan tydligen göra det på små hundar ibland.
– Det är fan hemskt. Jag lider med honom. Han har ju ingen kapacitet att förstå något av det där heller.
Allvaret i Murphys röst tvingar fram en uppsluppenhet i soffan där vi sitter. Skämt om hur det hade blivit om det i stället var Viagra Boys som hade startat den där insamlingskampanjen, fast för Uno II.
– Det hade inte blivit mycket pengar, skrattar basisten Henrik ”Benke” Höckert.
Så stället för att gå publikt om saken tog Murphy till musiken och skrev en låt utifrån djurets perspektiv. ”Uno II” inleds ”I found a crouton underneath a futon” och det är ett lika dumt rim som det är briljant. För snart visar det sig att berättelsens hund är mer paranoid och konspiratoriskt lagd än genomsnittet. Det hela blir till en historia om hur veterinären Bogdan bedriver sidobusiness på att sälja utdragna djurtänder av exotiska raser till sina polare i Östeuropa.
I den tillhörande musikvideon, som hellre bör ses än beskrivas, åker Sebastian Murphy runt med mikrofon på en hundutställning i Tjeckien.
– Jag hade en idé om att jag ville intervjua en massa hundar. Jag har alltid älskat filmen ”Best in show”, som handlar om hundutställningsmänniskor. De här människorna är rätt freaky alltså. Det är verkligen en psykedelisk upplevelse att vara på en hundshow.
Du verkar stå väldigt nära Uno II.
– Jag är tokig i honom. Jag försöker ofta sätta mig in i hans känslor. Han är en väldigt känslig hund. Han är underbar. Så att jag ville ta hans perspektiv är inte bara ett skämt.
Låten finns med på Viagra Boys fjärde fullängdare ”Viagr aboys”, som i mångt och mycket är ett album som speglar vad som händer när ett stökigt punkkrautrockband, bestående av sex omaka förortsdudes med djup olust inför vuxenliv och niotillfem-tillvaro, lyckas hålla ihop i tio år och bli heltidsbetalda musiker på kuppen.
– Vi har blivit mycket bättre på allt, säger Höckert. Vi kunde ju ingenting där i början.
– Ja, vi har hittat oss själva på något sätt. Vi är mer sammansvetsade nu och vågar experimentera mer eftersom vi vet vad som är bra, säger Murphy.
Experimenterandet innefattar också att doppa tårna i nya ämnen. I pianoballaden ”River king” som avslutar hela albumet sjunger Murphy med sprucken röst till sin fästmö, konstnären och serietecknaren Moa Romanova: ”Looking at you / everything feels easy now.”
– Det är första gången jag skriver en kärlekslåt. Först tänkte jag att det skulle vara töntigt att ha med den på skivan, men sen ändrade jag mig. Allt behöver inte vara så tufft längre.
När vi gör gitarrsolon på scen är målet alltid att det ska låta så dumt som möjligt
Medvetenheten kring sin image, och könsrepresentationen i bandet, har funnits där ända sedan de tog sitt ironiska bandnamn. I låttexterna driver halvamerikanen Murphy lika mycket med vad han ser som samtidens idioti och dårskap – faktaresistens, konspirationsteorier och på nya skivan också ayahuasca och nyandlighet i form av kristallhealing – som med sig själv. På scen låter han sin tatuerade, jästa ölmage guppa fritt.
– Många andra punkband håller på med typ karatesparkar och annat tufft. Det är mycket martial arts. Även om vi är sex killar som spelar rock har vi alltid gjort narr av det och av oss själva, säger Murphy.
– Jag har aldrig formulerat det här tidigare, avbryter Höckert, men vi har ju heller aldrig velat ha det för rockigt i musiken. Så fort det blir för mycket rock har vi alltid backat och svängt in mot något annat – som en frijazzsaxofon eller mot det elektroniska.
– När vi gör gitarrsolon på scen är målet alltid att det ska låta så dumt som möjligt, tillägger Murphy.
– Och ibland när jag gör treackord på basen, sådana idiotsimpla som vem som helst kan spela, så känns det som att man hånar världen, säger Höckert.
Ni låter självmedvetna. Slår det över i ängslighet?
– Ängslighet är väl när man ältar? I så fall är jag väldigt ängslig, säger Höckert.
– Ja, det pågår kritisk självreflektion i våra huvuden konstant. Jag är en väldigt ångestdriven människa. Jag tänker hela tiden på hur saker uppfattas och hur folk ser mig. Det är anledningen till varför det blir allt svårare att dricka alkohol, säger Murphy.
Turnén som snart tar dem ut i Europa och sedan vidare till USA har fått det väl valda namnet ”Infinite anxiety tour”. Ännu har de inte stött på några hinder som försvårar turnén över Atlanten, men det är första gången de besöker landet sedan Trump kom till makten på nytt.
– Nu är allt så extremt bisarrt därborta att det inte ens är roligt längre. Det är total brain roth, säger Murphy som växte upp i den demokratiska delstaten Kalifornien innan han flyttade till Sverige som 20-åring.
– Vi får se hur det blir i gränskontrollen. Min känsla är att de gärna vill skapa problem för oss om de kan.
Hur känns det att dra dit nu, samtidigt som andra uppmanar till bojkott av USA?
– Det är klart att man har lyft tanken, men bojkotter är alltid problematiska, säger Höckert. Även om det är sjukt därborta så måste man påminna sig själv om att det finns folk som tror och står för något annat, och som gillar det vi gör. Vi vill spela för våra fans som är outsiders och freaks, precis som vi, säger Höckert.
Läs mer om Viagra Boys och alla texter om musik.
