Konsert
Sven Wunder
Scen: Stockholms jazzfestival, Maxim
Arrangören greppar micken och presenterar konserten som en historisk händelse. Anonyma Sven Wunder, som trots namnet inte är en soloföreställning utan ett band med Joel Danell i spetsen, har efter många månader slutligen övertalats till att begå livedebut. Dessutom på den helt nyrenoverade och nyöppnade musik- och kulturscenen Maxim. Publik har rest från andra länder, sägs det. Lokalens 750 platser är slutsålda.
Mikrokulten som har uppstått kring Sven Wunder handlar lika mycket om musiken som den ofrivilliga mystiken som Danell ofta talat ut om i intervjuer. Debuten från 2019 är inriktad på anatolisk rock – musikstilen som uppstod i Turkiet på 60-talet när västerländsk rock blandades med turkisk folkmusik. Ihop med albumtiteln ”Doğu Çiçekleri” väckte släppet frågor och internationell nyfikenhet. I dag går första utgåvan loss för tusentals kronor på vinylsamlarsajter.
På sina skivor spänner Sven Wunders instrumentalmusik brett – från söta pianoballader och stråkar till svängig funkrock, där jazzen binder samman allt. På scendebuten är uttrycket mindre jazzigt och mer koncentrerat mot det tungt psykedeliskt rockiga som präglar just ”Doğu Çiçekleri”.
Att lägga tonvikten längst bak i katalogen är ett ovanligt upplägg, men i Sven Wunders fall är det tacksamt. Det vilda och sinnesutvidgande i låtar som ”Black iris” och ”Lotus” trollbinder publiken direkt och drar samtidigt fokus från den blygsamma kufen Joel Danell, som håller låg profil bakom sin keyboard längst ut på hörnkanten. Faktum är att han själv spelar förvånansvärt lite. Mest märks han i de knastertorra mellansnacken där han påar nästa låt.
I stället är det medmusikerna Feras Charestan och Ali Shaker på stränginstrumenten qanun respektive saz som får skina mest under konserten. Båda spelar med imponerande frenesi och möter detsamma i trummisen Karl Hovmarks driv. Dungen-gitarristen Reine Fiske låter i sin tur det ena gitarrsolot bli än haschflumproggigare än det andra.
När konserten närmar sig mål är de fåtal ballader och lugnare partierna det som gett andrum i ett annars rätt kompakt och enformigt uttryck. Men det är en smaksak och inget som den hänförda publiken tycks vara brydd om, som tackar Joel Danell och hans gäng med tjut, dans i bänkraderna och stående applåder. Som för att verkligen betona: låt denna första nu inte bli den sista.
Fotnot. Ikväll måndag hålls en extrainsatt konsert med Sven Wunder på Maxim.
Läs mer:
Sven Wunder: Jag har aldrig menat att vara kryptisk eller knepig
Svenska Sven Wunder skriver för storstjärnan Danny Brown
Dina Ögon: Det här är våra musikfavoriter just nu
Läs fler konsertrecensioner och alla texter om musik
