Hon sitter i ett rum med ljusa väggar, på ett opersonligt inrett kontor som skulle kunna ligga var som helst. Det hörs inte på vårt videomöte med halvdan uppkoppling, men Faten Tarawa berättar att ljuden av Israels bombningar aldrig upphör i Deir al-Balah, där hon befinner sig. Det har blivit normalt. Trots att det är allt annat än det.
– Det var extra svårt när det började igen efter vapenvilan. Allt blev mycket värre. Det finns ingenting i Gaza längre. Det enda som är tillgängligt är skräck och sorg.
Deir al-Balah ligger i mitten av Gazaremsan och här finns hjälporganisationen Rescue. Utöver att dela ut medicinsk utrustning och läkemedel, samarbetar Rescue med lokala partnerorganisationer för att förse människor med mat, psykosocialt stöd, skydd och insatser för små barns utveckling. Faten Tarawa är barnskyddschef på organisationen i Gaza och jobbar med psykosocialt stöd.
– Barnen är de som drabbas värst. De lever i konstant rädsla och sorg. Jag ser dem köa för mat, vatten och ved i stället för att vara i skolan, säger Faten Tarawa.
Faten Tarawa och hennes kollegor ordnar sessioner för barn som fördrivits, förlorat sina hem och bor i provisoriska hus eller tält. Sessionerna fokuserar på att ge barnen verktyg att hantera rädsla, stress och risker.
– Innan vapenvilan bröts arbetade vi också med att återförena barn med sina föräldrar, det är många som har kommit ifrån varandra under kriget. Nu med alla evakueringsordrar är det arbetet mycket svårare. Samtidigt ökar antalet barn som separeras från sina familjer, säger Faten Tarawa.
Den enda undervisningen som bedrivs i Gaza sker digitalt eftersom majoriteten av skolorna är sönderbombade, men Faten Tarawa säger att eleverna har väldigt svårt att fokusera på lärande.
– Kriget påverkar barns utveckling negativt, vissa barn har till och med glömt hur man skriver sitt namn, säger hon.
Hon har själv medverkat på några digitala lektioner.
– Det är ofta barn som måste avbryta för att de hör ljudet av bombplan eller för att något exploderar i närheten. Sedan är det inte möjligt att ta in information när man är traumatiserad. Det är därför jag och min organisation arbetar med traumahjälp.
Sedan vapenvilan mellan Israel och Hamas bröts i slutet av mars har inga hjälpsändningar kommit in i Gaza. Det mest akuta för både barn och vuxna är undernäring. Det finns väldigt lite mat.
– Det gäller även mig och mina barn, även om vi är lyckliga nog att fortfarande ha ett hus. Jag skulle gissa att maten jag har hemma räcker i högst fem dagar till och då äter vi ett mål om dagen, säger Faten Tarawa.
När maten tar slut är det inte bara att gå till affären. I de få butiker som har öppet gapar hyllorna tomma.
– Om jag ska köpa en middag till min familj, lite grönsaker, kanske tomat, kikärter och ris så kommer det att kosta minst 70 dollar (motsvarande 700 kronor). Även om det finns folk som har pengar på sina konton är det svårt att få ut dem. Man får gå till växlingskontor och de tar 40 procent i betalning.
Hur gjuter man hopp i ett barn som ständigt hör bomber, som är hungrigt och som kanske sett sina nära och kära dö inför sina ögon? Faten Tarawa funderar en stund på frågan.
– Jag försöker säga till dem att inte alltid kommer att vara såhär. Jag säger att vi måste vara starka, vi måste vara positiva och vi måste ta hand om varandra. I våra sessioner jobbar vi med att berätta historier för barnen om hur deras liv såg ut före kriget och uppmuntrar dem att minnas tillbaka.
Men det är svårt. Faten Tarawa kämpar med samma sak både på jobbet och hemma.
– Min 13-åring sover helst under sängen. Han tror att han är säkrare där om vårt hus bombas. Varje kväll drar han för gardinerna och fäster dem i varandra, för han tänker att det kommer att hindra krossat glas att träffa oss.
Hur bemöter du honom?
– Ibland har jag svårt att finna orden. Ibland säger jag ”det är inte säkrare under din säng, kom och sov bredvid mig i stället”. Men han vågar inte. Det är så barnen har det. Och då har mina barn ändå ett hus, tänk på barnen som bor i tält, utan sina föräldrar.
Vad kan omvärlden göra för att hjälpa till?
– Människor utanför Gaza kan hjälpa genom att höja sina röster och förespråka en omedelbar vapenvila och att humanitär hjälp släpps in omedelbart. Det är också viktigt att stödja organisationer som arbetar på plats, eftersom de spelar en avgörande roll. Varje röst, donation och handling av stöd gör skillnad.
Läs mer:
Blodbadet fortsätter i Gaza – tiotals döda
FN larmar: Matlagren tomma i Gaza
Brinnande moské som ersätts av gyllene tempel väcker oro
