Visumproblem för artister: ”Man tror att varenda jäkel vill stanna i Europa”

Några dagar före utsatt konsertdatum var det fortfarande inte klart om den marockanska artisten Asmâa Hamzaoui skulle hinna till Europa i tid för sin egen turné. Beskedet om visum från nederländska ambassaden i Marocko dröjde, och de europeiska arrangörerna började bli alltmer otåliga – kommer hon eller inte?

Asmâa Hamzaoui och hennes grupp Bnat Timbouktou har beskrivits som pionjärer inom den marockanska folkmusikstilen gnawa. Sedan det internationella genomslaget har de framträtt på festivalscener som Roskilde, men Europaturnéerna omgärdas av långdragna visumprocesser, och under året har gruppen ställt in flera konserter i Sverige och Tyskland på grund av visumavslag.

”Visumsituationen påverkar oss psykologiskt, finansiellt och moraliskt.”

På kvällen den 29 oktober, efter månader av försök och med ett fåtal dagar till turnéstart, kom till sist beskedet från marockanska huvudstaden: Asmâa Hamzaoui och bandet får visum och kan därmed genomföra sin Europaturné, med start i Göteborg.

”Som artister är vårt mål alltid att våra röster ska älskas internationellt av en bred publik. Den här visumsituationen påverkar oss psykologiskt, finansiellt och moraliskt”, skriver Asmâa Hamzaoui i ett mejl till DN.

Hennes svenska agent Pether Lindgren lägger till: ”Situationen är ohållbar för att gruppen ska kunna turnera med sin musik i Europa, då fokuset i princip dagligen ligger på att försöka få visum.”

DN har varit i kontakt med åtta konsertarrangörer och artistagenter från Sverige, Tyskland, Danmark och Nederländerna, som berättar om hur visumsystemet på olika sätt försvårar – i vissa fall omöjliggör – samarbetet med artister utanför Europa. Förutom konkreta visumavslag verkar svårigheterna bestå i att processen ofta är så långdragen och oförutsägbar att varken arrangören eller artisten kan invänta besked.

Den nederländska festivalen Le guess who delade nyligen sin bild av situationen på Instagram. Enligt grundaren Bob Van Heur har hittills ”fyra, fem” artisters visum avvisats. För elva visumansökningar inväntar de besked, säger han till DN den 30 oktober. Det hela är en kamp mot klockan, för festivalen börjar den 7 november.

– Jag lägger två arbetsdagar i veckan på att försöka fixa visum till artisterna, uppskattar han.

Aleksander Motturi är konstnärlig ledare för kulturföreningen Clandestino som, förutom årliga sommarfestivaler, arrangerar konserter med internationella artister i Göteborg året om. Nyligen blev det klart att den pakistanska klarinettisten Jaffar Husshein Randhawa tvingas ställa in sin konsert den 13 november på grund av problem att få visum.

– Vi är oerhört många arrangörer i Europa som jobbar professionellt med att bjuda hit artister, och genom den här byråkratin undermineras vårt arbete, säger han.

På Kungsgatan i Stockholm ligger jazzklubben Fasching, en välkänd konsertlokal som genom åren stått värd åt artister från hela världen. Även de upplever att visumproblemen försvårar arbetet: utöver att Asmâa Hamzaoui tvingades ställa in en spelning i augusti i år drog också det pakistanska bandet Jaubi in sin konsert. Anledningen som angavs var visumproblem.

– Det är förvånande att väldigt etablerade artister inte får visum för att komma hit och spela. Det är som att man är så livrädd för immigranter att man tror att varenda jäkel vill stanna i Europa, säger Faschings vd Eric Birath.

– Gräver man lite i de här människornas karriärer så kan man se att de är superetablerade och turnerar hela tiden, varför skulle de plötsligt stanna?

Sedan grundandet 1997 har den ideella kulturföreningen Selam bokat afrikanska och latinamerikanska artister till svenska scener. Sverigechefen Johan Egerbladh delar Eric Biraths bild.

Som exempel på hur Selam drabbas av problemen nämner han omständigheterna kring två etiopiska artister, ”legender från den afrikanska kontinenten”: Veronica Adane och Jorga Mesfin. När EU:s ministerråd i april beslutade att begränsa viseringsmöjligheterna för etiopiska medborgare, temporärt men på obestämd tid, förlängdes handläggningstiden för visum från 15 till 45 dagar. Veronica Adanes sommarkonsert flyttades till november, medan Jorga Mesfin avbokades innan visumprocessen inletts – tiden ansågs inte räcka till.

”Det är lättare för personer från västliga, rika länder att få visum än från fattiga länder.”

I samband med pandemiårens minskade resande skalade ambassader över hela världen ned sin kapacitet. Det skulle kunna förklara att det blivit svårare att få visum, enligt en tjänsteman på justitiedepartementet som vill vara anonym.

– Resandet kom i gång ganska fort igen, och alla har kanske inte hunnit skala upp. Samtidigt finns regler kring tidsfrister för handläggningen i EU-regelverket.

Utöver eftersläpande pandemieffekter kan det oroliga omvärldsläget påverka visumbesluten, tror tjänstemannen. För visumsökande från orosdrabbade länder kan ”migrationsrisken” bedömas större.

– Man tittar bland annat på att man kan säkra sitt uppehälle, eventuella säkerhetsrisker och hur stor risken är att personen inte återvänder.

Bernd Parusel, statsvetare och migrationsexpert på svenska forskningsinstitutet Sieps, berättar att viseringspolitiken är en av många åtgärder som EU vidtar för att kontrollera flödet av migranter.

– Oron för irreguljär migration är väldigt stor i Europa. Det är grunden till att viseringsplikten finns. Den generella trenden är att det är lättare för människor från västliga, rika länder att få komma till Europa än för personer från fattigare länder.

Han tar Pakistan som exempel på ett land som kan vara särskilt svårt att få visum från.

– Det är ett land som har stor irreguljär migration, så man utgår från att många som söker visum därifrån kanske planerar att söka asyl eller gömma sig.

De branschpersoner som DN pratat med uttrycker en oro över att den snåriga vägen till visum på sikt ska tömma Europas musikscen på artister från andra kontinenter. Frågan alla verkar ställa sig är: Orkar vi fortsätta boka utomeuropeiska artister?

– Ytterst få agenter förmår arbeta med artister där man vet att visumproblemen kanske slukar all tid. Den typen av artister kommer därmed sällan att synas i Europa, spår Aleksander Motturi.

– Framför allt drabbar det här vårt samhälle. Vi vill ju få världen till Sverige och Europa, säger Johan Egerbladh.