Den nya Volkswagen-suven Tayron har fått låna designdetaljer från storebror Touareg – allt för att vi ska tänka på den snarare än Tiguan. Som den högt uppdragna rumpan med tvärgående ljuslist och VW-märket med röd belysning. Precis som på lyxiga Touareg. I fronten finns samma lösning med vitt ljus.
Nya Tayron har dock mycket lite med Touareg att göra. Det här är en stor Tiguan. Man kan också se på Tayron som en Volkswagenklädd Skoda Kodiaq. Tjecken och tysken har exakt samma axelavstånd, motorer och växellådor. De ser förstås olika ut och den ena byggs i Wolfsburg och den andra i Kvasiny.
Det är svårt att skilja Tayron från Tiguan. Båda rör sig tryggt över vägen med en smidig men inte särskilt engagerande styrkänsla. Tayron, precis som Tiguan, Kodiaq och Passat, byggs på MQB Evo-plattformen och det avspeglas i det generiska uppträdandet som är väl avvägt för det bilarna ska användas till – vardagstransporter.
Komforten är relativt hög. Precis som Tiguan har Tayron ljuddämpande akustikrutor som gör ljudnivån behaglig och stötdämpning och fjädring är vad man kan förvänta sig av biltypen. För 14 600 kronor extra, eller om man köper Tayron i dyrare utföranden, ingår det ställbara DCC-chassit.
Kör du på en kurvig väg och vill känna alla ojämnheter i vägen – dra stötdämparnas skjutreglage på pekskärmen till Sport. Ska du skjutsa hem en nybakad gräddtårta – dra i stället reglaget till vänster för mjukaste komfortinställningen.
Tayron sägs ha en mer påkostad känsla interört men steget mellan Tiguan och Tayron är betydligt kortare än det mellan Tayron och Touareg. Poängen med Tayron är det som finns bakom framstolarna. Baksätet i Tiguan är rymligt, men i den 25 centimeter längre Tayron är det ännu mer slösaktigt och baksätessoffan kan skjutas i längsled.
Bakom baksätet finns en tredje sätesrad med två sittplatser. Där sitter man hyfsat som barn och behövs stolarna inte så fälls de ner i golvet. Men det finns några förbehåll. Det är endast med bensin- och dieselmotor Tayron går att beställa i sjusitsigt utförande och då kostar det 12 000 kronor extra. I standardutförande är Tayron femsitsig och har då ett bagageutrymme som är imponerande – 885 till 2 090 liter. Laddhybriden rymmer inte riktigt lika mycket eftersom batteripaketet tar det mesta av extrautrymmet under det dubbla lastgolvet.
Laddhybriden finns i två effektutföranden: 204 och 272 hästkrafter. Den starkare är inte värd merkostnaden eftersom Tayron oavsett effekt inte blir någon sportbil men den är duktig som laddhybrid. Laddeffekten är hela 50 kilowatt vid snabbladdning och elräckvidden är nästan tolv mil. Det är bara Kodiaq, som ju använder samma teknik, som kan matcha den siffran.
Volkswagen är snart ensamma om att framhärda med dubbelkopplingslådorna som i sina bästa stunder växlar snabbt men i sina sämsta förtar den elbilskänsla som annars är rådande. Vid parkering kan lådan hamna på efterkälken och bilen hinner rulla någon halvmeter åt fel håll.
Tayron 1,5 eHybrid har en teoretiskt mycket låg förbrukningssiffra och vid verklig körning är det inte svårt att nå ner till cirka 0,5 liter per mil när batteriet är tomt.
Volkswagen låter renodlade bensin- och dieselvarianter vara kvar i motorpaletten och kommer säkerligen hitta hem hos dem som vill ha fyrhjulsdrift och hög dragvikt. Det får man nämligen bara i kombination med fossilmotorerna.
Laddhybriden faller alltså mellan stolarna. Den går inte att utrusta med sju sittplatser och kan inte vara fyrhjulsdriven – två saker som hade gett Tayron en särställning på marknaden.
Läs mer
Citroën ë-C4 – elbilen som är som en vanlig bil
