Det finns mycket att glädja sig åt när vi träffar Ida Johansson i slutet av november. Dagen innan har Lunds VK inte bara besegrat Lindesberg på hemmaplan. De gjorde det dessutom med Ida Johansson på planen. Centern gjorde sin comeback i laget efter en höst där hon kämpat med cancern.

– Det var skönt att vara tillbaka och känna att jag kunde bidra lite grann, säger hon.

Det var i somras – efter att hon tagit bort ett födelsemärke – som hon fick beskedet av läkaren att de upptäckt malignt melanom, den allvarligaste formen av hudcancer.

Beskedet vände upp och ner på tillvaron för 25-åringen.

– Det var ju svårt att ta in att det kan hända en ung tjej som mig som tränar så mycket. Det var väldigt tufft att få beskeden, säger hon och berättar att hon befann sig i Österrike på semester när man nådde henne på telefon och berättade om provresultaten.


Det var ju svårt att ta in att det kan hända en ung tjej som mig som tränar så mycket.

– När läkaren pratade förstod jag knappt vad han sa eller vad beskedet betydde. Jag hade svårt att lyssna och ta in det. Hudcancer var typ det enda ordet jag kunde höra, säger hon.

Två operationer på kort tid krävdes för att ta bort det drabbade området i hårbotten – där hon också fick göra en hudtransplantation. Samtidigt upptäcktes även en spridning till en lymfkörtel som krävde ytterligare ett ingrepp.

I dag har hon inga cancerceller kvar i kroppen, men går fortfarande på en regelbunden immunförsvarsbehandling.

Ida Johanssons operationer skedde precis i samband med att försäsongen för Lunds VK skulle dra igång. Hon hade stora förväntningar på den kommande säsongen, där många förändringar var på gång i elitlaget. Flera tongivande spelare från de senaste säsongerna hade lämnat och tanken var att bland annat Ida Johansson nu skulle axla en roll som ung veteran i det talangfulla gänget.

Även om hon inte kunde vara med och träna efter operationerna så dröjde det inte länge innan hon var tillbaka i hallen.

För Ida Johansson var det också en avslappnande miljö att komma till. En plats som hon kände igen sig i och kände sig trygg.

– För min mentala hälsa betydde det jättemycket att få komma dit. Att få vara där med lagkamraterna, även om jag inte kunde träna, har betytt mycket. Det är i den miljön som jag trivs jättemycket och vill vara.

Stödet från lagkamraterna har hela tiden funnits där.

– Många blev lika chockade som jag, men alla har varit stöttande och det kändes som man tyckte det var kul att jag tidigt kom tillbaka även fast jag inte var med och tränade.

– Alla i och kring klubben har varit väldigt förstående. Ofta har det varit de som har velat att jag ska ta det lite lugnare på träningarna och inte jag själv.

När det kom till att hantera de tuffa beskeden och ovissheten tyckte hon att hon också hade nytta av sina erfarenheter som elitidrottare.

– Det har också varit en styrka att kunna ta ett steg i taget, precis som jag gör på planen med en boll i taget. Som idrottare är man också i en situation där vad som helst kan hända och där det gäller att reagera och tänka förnuftigt och inte stressa upp sig.

Även om hon är på god väg tillbaka som elitidrottare går hon fortfarande på en immunförsvarsbehandling, som hon känner påverkar henne fysiskt en del. Hon känner sig tröttare än vanligt. Däremot har hon inte märkt av ledvärk, som också finns bland biverkningarna.

– Det hoppas jag slippa. Kanske har jag nytta av att jag alltid tränat och rört på mig mycket, säger hon.

Har du annorlunda inställning till saker i dag än tidigare?

– Jag tar inget för givet. Allt kan hända. Jag lever mer en dag i taget och försöker stanna mer i nuet och inte titta så långt fram. Det kan hända så mycket på vägen. Just nu är det bara kvällens träning och möjligtvis jobbet i morgon som jag tänker på.

– Tidigare var jag nog mer långsiktig och hade kanske mer långsiktiga mål med volleybollen.

Målet nu handlar om att ta sig tillbaka steg för steg, och Ida Johansson säger att hon är glad bara av att få spela.

Med åldern och erfarenheten kommer ett annorlunda synsätt på saker och ting. Men hon tror också att cancerbeskedet i somras fått henne att mogna och se annorlunda på en hel del saker.

Har du en annan ambition med din volleyboll i dag?

– Jag vill att laget ska bli så bra som möjligt. Men i dag är jag nog mindre fokuserad på tabellplaceringar och mer för att vi ska känna att vi är nöjda med våra prestationer. Jag har lättare att uppskatta om vi spelar bra även när inte resultatet går med oss. Jag ser det mindre svart eller vitt och mer som en helhet som går mot ett mål.

Hur har du förändrats på ett personligt plan av det som hänt det senaste halvåret?

– Jag tycker att jag har växt och tar ett större ansvar i dag. Förlitar mig mindre på andra, är bättre på att ta tag i saker på egen hand och gör saker som jag verkligen vill göra.

Share.
Exit mobile version