I veckan lämnade de sista soldaterna i Wagnergruppen Mali. Rysslands privata bulvankrig i utlandet tycks gå mot sitt slut. Nu styrs äventyren utomlands från Kreml.
Vad gör Ryssland i Afrika? Stöttar de diktatorer eller gerillor som passar in för dagen – i ett patetiskt försök att fortsätta leka kolonialherrar. Men dörren till Mellanöstern tycks stängd efter Bashar al-Assads fall i Syrien. Ett stort nederlag också för Putin.
Wagner härjade i bland annat Centralafrikanska republiken, Sudan och Libyen. Ökända för brutala metoder och utomrättsliga avrättningar. FN inledde utredningar och FBI skickade ut efterlysningar.
Cheferna suktade efter guld och diamanter; i Syrien var det oljan och gasen som gjorde företaget rikt. Beskydd av gruvor och oljefält gav miljarder i utdelning. Men zinkkistorna med döda soldater började bli ett problem hemma i Ryssland. Sörjande familjer som ställde frågor till staten viftades bort. Till slut blev de oroväckande många.
Kreml tillät dem hållas och drog nytta av vapenmakten. Officiellt förnekades allt. Och soldaterna dekorerades i tysthet
Wagner var ett fristående bolag och krigsuppdragen hemliga. Kreml tillät dem hållas och drog nytta av vapenmakten. Officiellt förnekades allt. Och soldaterna dekorerades i tysthet.
Wagners uppror i Ukraina sommaren 2023 var början till slutet. Vem kan glömma den gormande Jevgenij Prigozjins osande förolämpningar mot militärledningen och till slut Putin själv? Häpnadsväckande i dagens Ryssland, där tystnad och lojalitet är lag.
Wagners grundare lät skjuta ned sex ryska helikoptrar och ett flygplan under marschen mot Moskva. Kanske en militärkupp som kunde ha lyckats. Men allt avbröts under intensiv rökutveckling och mycket hysch-hysch. Många frågetecken kvarstår.
Trupperna fick exil i Belarus och Prigozjin återvände till högkvarteret i Sankt Petersburg. En månad senare sprängdes hans privata flygplan i luften. Kremls tysta hämnd.
I boken ”Döden är vår business” berättar BBC-journalisterna Ilja Barabanov och Denis Korotkov historien om Wagner. Ja, den är rätt otrolig, inte minst förstärker den bilden av Ryssland som en maffiastat med dolda konkurrerande intressen.
Det är inget ofarligt uppdrag. När Korotkov började skriva om Wagners strider i Syrien levererades en sorgbukett hem till hans bostad. Till redaktionen för Novaja Gazeta som publicerat artiklarna kom en krans med texten ”Vi kommer aldrig att glömma dig”. Plus ett avhugget fårhuvud. I dag lever båda journalisterna i exil.
Vad kunde vara lämpligare för en storrysk maktspelare än att skapa en egen privatarmé som extra inkomstkälla – och potentiellt inhemskt hot. Det inleddes i östra Ukraina 2014.
Prigozjin ägde redan trollfabriker och egna mediekanaler. De brukades för att driva propaganda; smutskasta affärskonkurrenter eller demokratiaktivister som kritiserade den skenande politiska korruptionen.
Han blev känd under 90-talet som ägare till lyxrestauranger där den nyrika klassen smörjde kråset. Och började senare leverera livsmedel till landets skolor och militärkaserner. Förmånliga statliga kontrakt värda miljarder. Inte illa för en smågangster och tidigare fängelsekund.
Vladimir Putin tillät honom växa. Han blev en stark vakthund, Prigozjin, och länge lojal med gudfadern. Var gick det snett? Det blir inte klarlagt i boken.
Men hur fick han loss mördare och våldtäktsmän ur fängelserna för att slåss för Wagnergruppen i östra Ukraina? Knappast utan Putins medgivande, skriver författarna.
Wagner föddes ur striderna i östra Ukraina. Men författarna tonar ned uppgifterna om att gruppen skulle ha varit en ultranationalistisk enhet med starka nazistiska inslag. Soldaterna hämtades från hela Ryssland och politisk lojalitet avkrävdes inte. De flesta stred för pengarnas skull. Och jämfört med den ryska armén var lönerna skyhöga.
Ryssland är genomsyrat av en fängelsekultur. Kriminella har hög status och Prigozjin talade deras språk. Men hur fick han loss mördare och våldtäktsmän ur fängelserna för att slåss för Wagnergruppen i östra Ukraina? Knappast utan Putins medgivande, skriver författarna.
Om fångarna överlevde sex månader vid fronten blev de benådade. Tillräckligt många klarade sig för att det skulle väcka problem när de återvände till sina hemtrakter. Nya fyllor, mord och våldtäkter väckte vrede hos familjemedlemmar som sörjde och brottsoffer som levde kvar med trauman.
Jevgenij Prigozjin lekte med elden. ”Döden är vår business” lyser upp hans märkliga och länge hemliga roll i Putins brutala krigarstat. Men slutet på historien förblir dimmigt.
Läs fler texter av Jan Eklund och andra av DN:s bokrecensioner