Wanda Bendjelloul återuppväcker Khadaffi i ”Minnets labyrint”

Året är 2011, platsen: Libyens diktator Muammar Khadaffis plundrade palats. En svensk radiokorrespondent beskriver de surrealistiska scenerna:

”Inne i byggnaden ligger drivor av krossat glas, flera av rummen är sönderbrända och allt av värde är plundrat. Överallt finns graffiti målat och på ett ställe läser jag ’svensk-libyska vänföreningen’.”

Så inleds Wanda Bendjellouls dokumentärroman ”Minnets labyrint”. Eller rättare sagt, det är korrespondentens skildring av det libyska upproret som får Bendjelloul att plötsligt stanna upp medan hon diskar i sin lägenhet i Stockholm. Svensk-libyska vänföreningen?

Wanda har nyss brutit en 15-årig tystnad med sin åldrande mor, som börjar bli dement. Hon våndas över att mammans minne försvinner. Inte för att hon vill göra upp med henne efter alla år, det tycker hon tvärtom är skönt att slippa, utan för att mamman är den sista människan i världen som hon delar minnen av sin barndom med.

Är det kanske därför hon inleder ett frenetiskt sökande efter minnet av den mycket bisarra sommaren år 1997 när hon åkte på ett så kallat sommarläger i Khadaffis Libyen? För till skillnad från Wandas barndomsminnen delar hon minnet från sommarlägren med hundratals, om inte tusentals, människor från hela världen. Människor som Wanda letar upp och intervjuar om hur de upplevde dessa läger.

Insprängt mellan berättelsen om Libyen refererar författaren till filmer, dokumentärer och böcker som på olika sätt behandlar minnet generellt

”Minnets labyrint” är således en bok som behandlar minnets natur, med Khadaffilägren som genomgående narrativ. Hon jämför sina egna hågkomster med andra lägerdeltagares för att försöka ta fram en sanningsenlig bild av hur det var. Ibland delar de bilder, ibland är det som om de varit på helt olika platser. Insprängt mellan berättelsen om Libyen refererar författaren till filmer, dokumentärer och böcker som på olika sätt behandlar minnet generellt.

Khadaffis bitvis flummiga regim utgjorde ett hopp för besvikna socialister som efter Sovjets kollaps blickade tillbaka till en tid då revolution var möjlig. Jag kommer att tänka på den egyptiske författaren Sonallah Ibrahims roman ”Warda” (1992), där en medelålders egyptisk kommunist minns en tid där progressiva och reaktionära krafter utkämpade ett regionalt kallt krig i arabvärlden.

Men till nästan alla lägerdeltagares besvikelse liknar Khadaffis Libyen mer en typisk arabdiktatur än ett socialistiskt paradis. Samma inkompetenta paranoia och samma komiskt usla hotellmat: ”Eftersom teet smakar exakt likadant som kaffet spelade det egentligen ingen roll vad man valde att dricka.”

Bokens vandring genom diverse hågkomster av det förflutna tillhör en bred skara människor som visar hur subjektivt minnet verkligen är. Och hur benägna vi är att anpassa våra minnen efter våra behov. Bendjelloul berättar till exempel om den brittiske författaren Oliver Sacks som approprierat ett minne från barndomen under andra världskriget som inte tillhörde honom själv.

Jag minns själv hur det var att återvända till Jordaniens huvudstad Amman, där jag gick gymnasiet, efter tolv års frånvaro. Det var en febrig känsla att promenera längs gator jag inte längre kände igen, allt var spegelvänt. Jag smakade på namnet på mitt gamla kvarter, Deir Ghbar, och fick en utomkroppslig upplevelse, som att en annan Edgar från en annan tid pratade. Jag fick ta hjälp av mina vänner att komma ihåg händelser som för dem var glasklara. Jag får samma känsla av att läsa ”Minnets labyrint”.

Jag uppskattar Wanda Bendjellouls ton när hon skriver om den excentriske och auktoritäre Khadaffi och det Libyen han formade. En rättmätig dos av mörker, till exempel i hur Khadaffis mytomspunna kvinnliga livvakter i själva verket utsattes för grova sexuella övergrepp, blandas med passande komiska inslag.

Bendjelloul beskriver Khadaffis förakt för all form av sport. Varför stå och glo när andra spelar fotboll? Spela själv! Men som den pragmatiske och pr-medvetne ledaren han var tvekade han inte att tacka ja till att stå värd för det första afrikanska mästerskapen i fotboll. Han avslutade dock sitt långa invigningstal med att säga ”Varsågod korkade åskådare, njut nu av er korkade match!” Genom sådana citat och exempel lyckas Bendjelloul gestalta den ökände diktatorn på ett begripligt sätt.

Libyerna som rekryterade till Khadaffis sommarläger lockade med helt olika saker. Det resulterade i att representanter för Amerikas urbefolkning och Louis Farrakhan från Nation of Islam satt vid samma konferensbord som sicilianska, reaktionära separatister och danska ungdomar från Christiania med dreadlocks.

Mest absurt är spanjorskorna som kånkade på stora instrument för att de trodde att de skulle på ett musikläger, eller den bulgariska bergsklättringsföreningen Grape Alpine Club. Wanda Bendjelloul minns inte att hon såg så mycket som en kulle att klättra på i den libyska öknen.

Att både Rainer Maria Rilkes minnen i hans bok om Auguste Rodin får ta plats bredvid moderna Hollywoodklassikern ”Eternal sunshine of the spotless mind” är uppfriskande

De insprängda referenserna till verk som behandlar ämnet minne tjänar ett syfte, som i sig fungerar väl. Och att Rainer Maria Rilkes minnen i hans bok om Auguste Rodin får ta plats bredvid moderna Hollywoodklassikern ”Eternal sunshine of the spotless mind” är uppfriskande. Men som läsupplevelse är det ibland spretigt, det är för många olika verk som återges. Som science fiction-filmen ”Terrassen” från 1962, om ett postapokalyptiskt Paris som ska räddas genom att färdas genom tiden för att hitta nyckeln till ett för mänskligheten avgörande minne. Jag vill bara tillbaka till Libyen.

Khadaffi är död och hans stat nedmonterad, mycket arkivmaterial är förstört. Dessutom har inbördeskriget 2014–2020 försvårat möjligheterna att samla material om perioden. ”Minnets labyrint” ger utrymme till reflektion över minnet av Khadaffis Libyen, och vad det är att komma ihåg något.

Wanda Bendjelloul är medarbetare i DN Kultur. Därför recenseras hennes bok av Edgar Mannheimer, frilansjournalist.

Läs fler bokrecensioner.