De senaste veckorna har Alex Schulman i vad han kallar för ”självförsvar” gått runt och varit irriterad på ”Jävla karlar” och ”Gör hjärtat hårt”, som var de andra två filmerna som kunde blivit Sveriges Oscarsbidrag. Han var övertygad att någon av dem skulle knipa platsen.
Men på onsdagen meddelade Svenska filminstitutet att det blir Schulmans ”Arkipelag”.
– Jag har aldrig gjort det här förut, så är det ju väldigt roligt att den här filmen blev Sveriges Oscarsbidrag. Jag skulle säga att överväldigad är rätt ord. Jag är skitglad, säger han.
När DN når honom är han redan i full färd att kasta om höstens planer för att delta i den omfattande kampanj som krävs för att stå ut bland tiotals filmer, och få sitt bidrag nominerat till bästa internationella film på Oscarsgalan 2027.
– Jag varskor familjen om att jag kanske inte kommer att bli ”årets papa”, säger han och fortsätter:
– Jag är väldigt stolt över filmen, och det känns som att om jag nu har fått den här chansen så ska jag verkligen försöka ta den. Det är ju ett jävla nålsöga bara att få den här platsen, det görs ju jättemånga bra filmer i Sverige varje år.
Schulmans regidebut, som har biopremiär först den 9 oktober, utspelar sig på en skärgårdsö där tre pappor blir strandsatta under en skolresa. Som ofta när det kommer till Schulman finns ett mått av egna erfarenheter inblandade. Inspirationen kommer från när han för fyra år sedan var klassförälder under sin dotters klassresa.
– Varje gång jag berättar om det i media är det alltid någon förälder från den klassen som hör av sig och är orolig, och undrar vad jag håller på med, säger han.
Han säger att handlingen är till 68 procent självupplevd, men att det så klart ”händer massvis med saker som inte hänt i verkliga livet”. Sin egen upplevelse av tiden på skärgårdsön beskriver han som ”mardrömslik”.
– Stegvis förlorade vi greppet om barnen, och när jag åkte därifrån var jag faktiskt skakad. Jag tänkte redan då att det här är en berättelse. Jag brukar alltid söka mig till sådant som är läskigt, otäckt, eller som gör mig illa berörd, säger han.
Filmens tre pappor spelas av Gustaf Skarsgård, Linus Wahlgren och Fares Fares. Huvudpersonen Bill är ett slags ”alter ego”, säger Schulman.
– Hans osäkerhet som både pappa och klassförälder utvecklar ju min osäkerhet som pappa och klassförälder, säger han.
Schulmans böcker har vid flera tillfällen resulterat i diskussioner om autofiktion. I veckan beskrev DN:s recensent Rebecka Kärde släkterna Lagercrantz-Schulman-Stolpe som ”middlebrow-kulturens eget Marveluniversum”.
– Jag är inte ovan vid det. Det är inte första gången som någon kritiker skriver något sådant om mig. Jag kommer oavsett att fortsätta att använda mina egna erfarenheter när jag skriver manus, säger han.
Utöver att vara poddare, författare och återkommande skribent i DN har Schulman även satt upp två pjäser på Dramaten. Upplevelsen av att göra film beskriver han som något magnetiskt, men också ”väsensskilt”:
– Sara Stridsberg har sagt att att skriva en pjäs är som att hoppa på ett tåg, och att skriva en roman är som att leva i ett träsk. Och det är ju verkligen så, man är helt ensam och det är väldigt tyst och ödsligt. Men att göra en film är ju någonting helt annat. Det är ju ett vansinnigt tjatter hela tiden från alla möjliga.
Oscarsgalan äger rum den 14 mars 2027 och de nominerade presenteras i januari.
Läs mer:
Italienskt mys och urspårade pappor – så vill höstens svenska filmer dra publik
Sara Stridsberg: ”Jag återvänder uppenbarligen till familjen”
Släkterna Lagercrantz-Schulman-Stolpe är ett svenskt Marveluniversum
Alex Schulman gör långfilm om skolresa som spårar ur
