Anna Asp om otrohetskomedin: ”Jag låg där med Ville Blomgren över mig när inredningen kollapsade”

En man och en kvinna sitter hos parterapeuten. De har just fått frågan om vad de känner sig missnöjda med i förhållandet. Mannen, Sasja, ser lite förvånad ut men svarar att han tar ut soporna lite oftare; men annars är det väl bra. Då hörs ett högljutt prasslande; det är hans partner, Olivia, som vecklar upp ett pappersark. Det är så fullklottrat med anteckningar så det knappt går att läsa vad det står. Och så börjar hon räkna upp vad som gått åt helvete dem emellan. Anna Asp gör rollen som Olivia i den kommande komedin ”Det grönaste gräset”.

– Olivia sitter fast. Hon är konstnär och vill nå ut med sin konst, så på många sätt är hon driven och framåt, men som det kan bli i långvariga förhållanden är hon också bekväm, säger Asp när vi ses för en fika på Skeppsbron i Stockholm under en solig försommardag.

Det är semesterfeeling i luften och för varmt för att sitta inne, ändå beställer Anna Asp in en varm choklad. Hon berättar att hon slutat med kaffe under graviditeten, Asp är gravid med sitt tredje barn och har på grund av det kanske extra mycket sympati med sin rollfigur.

– Är man så inriktad på att få barn som Olivia, då kan man nog bli lite väl praktiskt lagd och tillvaron riskerar att bli till ett projekt. Hon ser inte att situationen är på väg att bli ohållbar utan godtar den som den är. Sasja och Olivia är i sena trettioårsåldern och då söker man ofta efter någon att bilda familj med, eller så försöker man få barn med den partner man redan har – oavsett om det kanske är lite trist egentligen, tror inte du det? säger hon.

Jo, det kanske inte är i den fasen man blir ihop med en livskonstnär från Spanien…

– Precis.

För att vara en romantisk komedi så börjar alltså ”Det grönaste gräset” inte så muntert. Den startar i den hemska insikt som vanligtvis brukar vara början till slutet för de flesta förhållanden. När nackdelarna överväger och sexet är torrare än mellan två ökenödlor.

En otrohetsaffär i det läget är ofta likställt med den slutgiltiga dödsstöten, men i manusförfattaren och regissören Kim Sundbecks film så blir det precis tvärtom.

– Jag fnissade när jag läste manus och det är ovanligt. Mitt första intryck var en glädje över att få läsa något så o-ängsligt och roligt. Jag kände direkt att det här kan bli kul!

Filmen utspelar sig på Möllan i Malmö, är Olivia och Sasja ett typiskt Möllanpar?

– Det blir lite skitigare, mer avslappnat och mindre pretentiöst än om det hade handlat om ett typiskt Stockholmspar, det tror jag.

I ”Det grönaste gräset” är gräset inte bara grönare, det fungerar som ett slags gödsel för tråkig tvåsamhet – om bara Sasja kan hindra skiten från att träffa fläkten – och stoppa hans galna älskarinna från att avslöja allt. Hans genialiska plan tar filmen till något skruvade höjder.

Kan otrohet vara roligt?

– I den här filmen så är det ju så, jag säger såklart inte att det är bra men det är inte så himla dåligt heller. ”Det grönaste gräset” vågar visa på lite olika sidor av saken, och vågar ligga och skvalpa i det konstiga. Det går att göra sådana, lite mer komplicerade ämnen roliga. Det har ju exempelvis också Jonatan Unge och Sissela Benn visat i deras humorserie ”Populära problem”.

Precis som sin rollfigur är Anna Asp Malmöbo, har en bakgrund inom teatern, spelar saxofon och sjunger. Hittills är hon mest känd som kriminalpolisen Jenny Bodén i filmsviten ”Beck”. En roll som hon spelade i tio år, innan hennes karaktär mötte sitt dramatiska död och blev utskriven ur handlingen för ett par år sedan. Då passade Asp på att byta ut krim mot komedi.

– På ett sätt var det skönt att beslutet att jag inte skulle vara med längre togs av någon annan. Jag var med i Beck i tio år och hade kunnat fortsätta i tio år till. Det var en stor trygghet och en bra filmskola, men jag var redo att göra annat.

Hon styrs av sina impulser både i skådespeleriet och i musiken och längtar ”jättemycket” till att stå på scenen igen.

– Det har blivit mer film än vad jag trodde när jag började som skådespelare, men jag älskar att göra båda samtidigt. Det jag tycker så mycket om med teater är mötet med publiken, men jag ser också fram emot att få ta del av reaktionerna när ”Det grönaste gräset” visas för folk, säger Anna Asp inför smygpremiären på Bergmanveckan på Fårö.

Handlingen i ”Det grönaste gräset” må vara ett klassiskt triangeldrama men karaktärernas galna och underhållande livsval höjer intrigen långt över det vardagliga. När den konflikträdda Sasja får för sig att lösningen på hans problem är att Olivia också skaffar sig en älskare så drar han med både vänner och kollegor i det oundvikliga fallet.

Kemin mellan Anna Asp och Vilhelm Blomgren som spelar Sasja var ögonblicklig och fick till och med inredningen på inspelningen att kollapsa.

– Jag blev så glad att han var lång. Det var det första jag tänkte: yes nu har jag en chans! Det är inte alltid positivt att vara längre än killarna man ska spela emot. Kanske var det därför jag fick rollen? säger Anna Asp och skrattar.

– Vi hittade tajming och rytmen snabbt. Vi hade lyxen att få ha en repetitionsperiod innan inspelningen började, utan en kamera som väntar och tid som tickar på. Det var ett kul sätt att lära känna varandra, vi hade väldigt kul.

Och en kärleksscen gick lite överstyr?

– Ja! Sajsa och Olivia börjar överraska varandra med vin och middag av olika, ganska hemska anledningar – i en scen så börjar vi att hångla loss på bordet. En dag välte vi bordet och flög in i bokhyllan. Det flög flaskor, glas krossades och inredningen kollapsade. Jag låg där med Ville över mig, hade sår både här och där och tänkte – det här är inte bara en romantisk komedi, det här är faktiskt rätt dramatiskt.

Läs mer om film och tv i DN.