Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

– Regeringen sänkte energiskatten för att hålla bensinpriserna nere. Det är vansinne, sade en ridkompis till mig när jag skjutsade henne till stallet utanför Berlin en söndagsmorgon.

Hon fnös irriterat.

– De försöker blidka väljarna. Utsiktslöst. Som om det skulle få till exempel Dirk att ändra åsikt. Han kommer likväl att rösta på AFD (Alternativ för Tyskland).

Dirk är vår stalldräng. Jag visste inte att han röstar på AFD, på stallet diskuterar vi aldrig politik. Men att en man i trettioårsåldern som är född och uppvuxen i före detta Östtyskland, utför ett tungt, kroppsligt arbete och inte tjänar mycket över minimilön väljer AFD är inte speciellt överraskande.

Svårare kan det vara att förstå varför AFD i dag är Tysklands största parti. Som alla framgångsrika populistpartier är det nämligen inte enbart en missnöjesrörelse, och definitivt ingen arbetarrörelse.

År 2018 lovade Friedrich Merz att han skulle halvera väljarstödet för AFD om han blev vald till ordförande för Kristdemokraterna. Då stödde 14 procent av väljarna AFD.

Åtta år senare är Merz förbundskansler. Stödet för AFD? Det är 27 procent.

Partiet har passerat CDU och är Tysklands största parti, enligt flera nationella opinionsmätningar.

AFD är ett parti som gäckar Tyskland. Länge betraktades det främst som ett parti för missnöjda östtyskar. Men nu har det etablerat sig på allvar även i de så kallade gamla förbundsländerna, det vill säga Västtyskland.

Inför delstatsvalet i Sachsen-Anhalten i september ligger AFD ohotad etta på skyhöga 41 procent. Partiets mål är att få över hälften av rösterna och egen majoritet i delstatsparlamentet. Det vore i så fall en kalldusch för de etablerade tyska partierna och den strategi de hittills utövat mot AFD – nämligen att utesluta dem från regeringsförhandlingarna.

Hur kommer det sig att tyskarna fortsätter rösta på detta parti, som kräver att klimatåtgärderna ska avskaffas, invandringen ska begränsas och att Tyskland ska sluta leverera vapen till Ukraina?

Vad som främst upprör tyskarna är de höga energipriserna. Dessa är ett resultat av en misslyckad politik: först gjorde man sig beroende av rysk gas, sedan fasade man i förtid ut kärnkraften.

Det har gjort Tyskland till det europeiska landet med de högsta el- och bensinpriserna. Kriget i Ukraina spädde på utvecklingen. Nu tror många väljare att frågan går att lösa bara man får slut på kriget i Ukraina och avskaffar klimatåtgärder, som till exempel krav på luftvärmepumpar istället för oljeuppvärmning.

AFD är inte att betrakta som ett rent högerextremt parti. Det har också tydliga libertarianska drag och en förkärlek för att avskaffa alla regleringar. Något som inte bara arbetare, utan också en stor del av den tyska medelklassen efterlyser.

Partiet grundades ursprungligen som en proteströrelse mot EU:s stödpaket till Grekland i början på 2010-talet. Då handlade det inte om invandring, utan om ett avreglerat EU. Många av de ledande personerna var nationalekonomer och liberaler, och profilen var snarast högerliberal.

Inom kort graviterade partiet i högerradikal riktning. Egentligen inte så överraskande. Högerpopulismen och libertarianismen går ofta hand i hand. En av ytterst få romaner som exempelvis Donald Trump uppskattar är Ayn Rands ”Urkällan”. (Den rysk-amerikanska filosofen Rand, som talar för den rationella egoismen och laissez-faire-kapitalism, är känd som högerliberalernas ikon.)

Förenklat: höginkomsttagare röstar på AFD för att de vill ha lägre skatter. Låginkomsttagare för att de vill ha billigare bensin. Medelklassen för att den under de senaste tio åren fått mindre pengar att röra sig med.

Om Tyskland gick bättre ekonomiskt vore de här problemen lättare att lösa. Men nu har tyska ekonomin krympt tre år i rad – och i år blir tillväxten minimal. Partierna i mittfåran har inte lyckats vända utvecklingen.

AFD fortsätter att vinna röster.

Fakta.Usla siffror för regeringen

AFD är nu största parti i Tyskland (27 procent), enligt ARD:s mätning från 7 maj. Kristdemokraterna ligger tvåa (24 procent) och De gröna trea (15 procent). Socialdemokraterna (SPD) stöds av 12 procent och vänsterpartiet Linke av 10 procent.

I delstatsvalet den 8 mars i västtyska Baden-Württemberg gick AFD framåt med 9 procentenheter och blev trea med 18,8 procent. I Rheinland-Pfalz den 22 mars blev partiet trea med 19,5 procent. Det ökade sitt väljarstöd med 11,2 procentenheter i jämförelse med förra delstatsvalet.

Läs mer av Anna-Lena Laurén här.

Share.
Exit mobile version