Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Jag är ju inte direkt den enda som plötsligt upptäckt den norska fotbollsstjärnan Erling Haaland med sin tofs. Under de ljusa sommarkvällarna såg vi honom göra tjurrusningar över planen eller nonchalant strosa in i motståndarnas målområde för att sedan explodera i en nick. Haaland satte sju av Norges tretton VM-mål.

Hypen runt Haaland handlade inte bara om målen, utan också om att vi såg en ny sorts fotbollsspelare. Han kunde sitta med det långa, blonda håret utsläppt i lotusställning och meditera. På frågan om han var man eller kvinna svarade han glatt att han var en mix av båda. Och så var det ju detta med hans bromance med den engelska mittfältaren Jude Bellingham. De två gamla lagkompisarna tramsar, kramar och pussar varandra så fort de kommer åt. Själv snörvlar jag till när Bellingham går fram och lägger pannan mot Haalands bringa. Likt ett barn som plötsligt vill ha tröst.

Internet exploderade förstås av roliga memer där Haaland förvandlades till kvinna. Han är både klassiskt vacker filmstjärna med ondulerat hår och blondin med hårspännen i en av sångscenerna i kalkonrullen ”White chicks” från 2004.

Blev anfallaren Erling Haaland störd av det? Inte alls.

Mäns skräck för kvinnor har gått som en mörk underström genom historien. De har också varit livrädda för allt som skulle kunna få dem själva att framstå som feminina: gester, kläder, röstlägen. Eller att förknippas med egenskaper och känslor som ansetts kvinnliga, som omsorg och empati. Det går inte att nog säga hur mycket den rädslan skadat mänskligheten. Den har inte bara skadat mäns relation till kvinnor, utan lika mycket relationen till andra män.

Säg mig den heteroman över 50 år som i dag kan hålla självkänslan intakt om någon undrar om han är gay.

Parallellt med VM-kvällarna har den puertoricanske artisten Bad Bunny fortsatt sin stora världsturné. Inför fullsatta, kokande arenor har han framfört sin egen version av trap och reggaeton. I vintras stod han för Super Bowls halvtidsunderhållning, och förvandlade den till en lång vindlande resa genom sitt lands kultur – mitt framför näsan på de amerikaner som inte anser att invandrare längre hör hemma där. Det var makalöst.

Bad Bunny har ofta nagellack och klär sig gärna i kjolar och klänningar, går i högklackat och använder örhängen. Som barn tyckte han att killkläder var urtråkiga och norpade hellre kläder ur sin mammas garderob. När han gästade Jim Fallons ”The tonight show” bar han en t-shirt som hyllade en puertoricansk transperson som just blivit mördad. Själv syns han med flickvänner, men har sagt att han om tjugo år likaväl skulle kunna vara tillsammans med män.

De vidgar maskuliniteten – och gör det genom att vara totalt obrydda inför risken att betraktas som feminina

De här två männen gör något märkvärdigt. Det vore en sak om Erling Haaland och Bad Bunny enbart tillhörde den mysmjuka sorten. Men det speciella är att de kombinerar hypermaskulinitet med attribut och egenskaper som är starkt kvinnligt kodade. Det gormande kraftpaketet Erling Haaland har lagt till sin mammas efternamn på matchtröjan: Braut Haaland. På scenen tar en självsäker Bad Bunny ett fast maschismogrepp om skrevet och juckar (påfallande tydligt utan kalsonger!) samtidigt som han snyftar av rörelse när han får priser.

De vidgar maskuliniteten – och gör det genom att vara totalt obrydda inför risken att betraktas som feminina.

De är verkligen en motpol till den högerpopulistiska manosfären som haft så stort inflytande på unga män under de senaste åren. I juli greps Andrew och Tristan Tate i Miami, brödraparet som varit dess fixstjärnor. De är anklagade för våldtäkter, människohandel och innehav av grov barnpornografi. Hittills har bröderna skyddats av Donald Trump, men nu tycks det som att han slutligen tagit sin hand ifrån dem. Det kan innebära att de äntligen lämnas ut till Storbritannien där en stor rättegång väntar.

Alla dessa förskjutningar skedde under sommaren 2026. Även om det kanske inte är en vändning är det ändå ett litet ljus i mörkret.

Läs fler artiklar av Åsa Beckman här, tillexempel ”Självklart hotar inte boksamtalen läsningen”. Prenumerera också på nyhetsbrevet Wiman & Beckman där Björn Wiman och Åsa Beckman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.

Share.
Exit mobile version