På den belarusiska sidan av gränsen byggs nya vägar som går mot ukrainskt territorium, dessutom pågår förflyttningar av trupper och artilleri, enligt president Zelenskyj som hänvisar till landets underrättelseuppgifter.
– Vi tror att Ryssland återigen försöker dra in Belarus i det här kriget, sade han till inhemska medier förra veckan.
Däremot finns det inga tecken på att Belarus samlar soldater vid gränsen, enligt det ukrainska försvaret.
Zelenskyj har uttalat sig på liknande sätt förut. I februari sade han till den ukrainska nyhetsbyrån Ukrinform att den belarusiska regimen tagit ett steg närmare kriget genom att upplåta sitt territorium för avfyrning av ryska oresjnikrobotar.
Han upprepar att det är mot belarusiernas vilja som diktatorn Aleksandr Lukasjenko stöttar Kremls krig.
Zelenskyjs larm kan ses som ett sätt att försöka stärka banden med den belarusiska oppositionsledaren Svjatlana Tsichanoŭskaja. Det kan också vara ett sätt att öka acceptansen i Ukraina för en eventuell ny mobilisering, säger Anton Naumluck, ordförande för demokratiorganisationen Free Russia Foundations avdelning i Warszawa till iStories.
Men det kan också vara så att Belarus faktiskt är på väg att ta en större roll i kriget, trots folkets ovilja, Lukasjenko gör som han, eller Putin vill, konstaterar Naumluck.
Frågan är dock vilken möjlighet ledningen i Minsk har att göra skillnad på slagfältet. Enligt Lukasjenko har landet 70 000 soldater i aktiv tjänst, totalt är styrkan på runt 100 000 om trupper som lyder under inrikesdepartementet räknas med.
Enligt underrättelseuppgifter från grannlandet Lettland är den belarusiska militären i själva verket hälften så stor som Minsk hävdar.
Samtidigt hävdade Putin att Ryssland i december hade 700 000 soldater involverade i ”specialoperationen” i Ukraina. Eventuell belarusisk närvaro vid fronten ses därför inte som en faktor som skulle avgöra kriget.
Därtill saknas stridsvana i den belarusiska armén. Landets vapensystem bedöms också vara utdaterade. Nyare utrustning har skickats till Ryssland och de flesta lagren är fyllda med kvarlevor från Sovjet, som inte kan mäta sig med de som ryssarna använder i dagens krig, exempelvis iskanderrobotarna.
Ett scenario, som dock beskrivs som osannolikt, är att Minsk genomför en storskalig mobilisering. Något som sannolikt skulle kräva stor press från Ryssland och medföra enormt missnöje på hemmaplan för Lukasjenko.
”Vid händelse av krig” har den belarusiske presidenten sagt att landet kan få ihop en styrka på en halv miljon soldater.
Den profilerade regimkritikern Vadzim Kabanchuk tvivlar. Han säger till iStories att siffran är ett mantran för självförsäkran, eller försök från Minsk att skrämma upp ledarna i de västliga grannländerna.
Att mobilisera trupper eller göra något annat som drar in Belarus i kriget vore för Lukasjenko att ”skriva under sin egen dödsdom”, säger Artsiom Brukhan, talesperson för det belarusiska oppositionsrådet, till samma oberoende tidning.
Han säger att den hårdföre presidenten byggt hela sitt ledarskap på att hålla landet utanför regionens konflikter.
Mer sannolikt är att Belarus skulle ta en större roll genom att i allt fler fall upplåta territorium för ryska styrkor och för luftangrepp. När invasionen inleddes tog Ryssland vägen genom Belarus fram till utkanterna av Kiev. Så långt hade man inte kommit nu på grund av Ukrainas utvidgade styrka vid den norra gränsen.
I Rysslands försök att skapa en buffertzon i den nordukrainska regionen Sumy och i Charkiv i öster skulle däremot trupper kunna sättas in från Belarus.
Läs mer: Belarus oppositionsledare: ”Lukasjenko är mycket rädd för Trump”




