Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
I min artikel på DN Kultur (20/4) hade jag två budskap.
Ingenting tyder på att risken för undernäring bland äldre, såsom Jimmie Åkesson har hävdat, skulle ha orsakats av att resurser tidigare gick till svenskt flyktingmottagande. Asylmottagandet har i stort sett upphört, men problemet med undernäring kvarstår.
Av drygt 200 000 personer som arbetar inom äldreomsorgen är cirka 80 000 utrikes födda, varav en majoritet från länder som indikerar flyktingbakgrund. Utrikes födda och särskilt flyktingar betyder alltså mycket för att hålla i gång den svenska äldreomsorgen.
Den bild jag gav har därefter bekräftats i ett par artiklar i DN, en nyhetsartikel med rubriken ”Äldrevården är beroende av flyktingar” (29/4) och en debattartikel av Mats Svegfors där han delade med sig av sina personliga erfarenheter från ett långtidsboende (DN 30/4).
Där finns inte ett ord av uppskattning för de insatser invandrare gör inom till exempel äldreomsorgen
Inget av detta berör Markus Heilig i sin kommentar (DN 7/5). Där finns inte ett ord av uppskattning för de insatser invandrare gör inom till exempel äldreomsorgen.
Han uttrycker förhoppningen att de nya ”element”, bland annat han själv, som kom hit fram till ungefär 1960-talet hade något att bidra med. Men sedan dess anser han att invandringen mest har inneburit problem.
Han beskyller dessutom mig för att över huvud taget inte se några problem utan bara sticka huvudet i sanden inför utmaningarna och ignorera uppenbara målkonflikter, vilket naturligtvis inte är sant. Men jag menar att vi måste ha en realistisk och balanserad bild av verkligheten för att kunna möta utmaningarna.
Heilig skriver mycket om arbetslösheten bland invandrare. Han påstår att det är växande grupper som inte fyller kraven på arbetsmarknaden och att den svenska modellen är på väg att gå i graven. Han lyfter fram USA som en förebild för hur en dynamisk arbetsmarknad kan fungera.
Sysselsättningsgraden för utrikes födda i Sverige låg på ungefär samma nivå som för hela befolkningen i USA. Att då påstå att den svenska arbetsmarknadsmodellen är på väg att gå i graven är litet övermaga
Men sysselsättningsgraden för hela befolkningen var 2024 högre i Sverige än i USA. Sysselsättningsgraden för utrikes födda i Sverige låg på ungefär samma nivå som för hela befolkningen i USA. Att då påstå att den svenska arbetsmarknadsmodellen är på väg att gå i graven är litet övermaga.
Andelen sysselsatta bland utrikes födda i Sverige (20–64 år) har ökat kraftigt under de senaste 20 åren, från cirka 62 procent till 74. Den är fortfarande lägre än för svenskfödda (84 procent), men utvecklingen går åt rätt håll.
Totalt sett har vi under den här tiden fått ett tillskott av sysselsatta på svensk arbetsmarknad med 900 000 personer. Av dem är 700 000 utrikes födda varav 550 000 beror på den ökade sysselsättningsgraden.
Sex av sju utrikes födda i arbetskraften går varje dag till jobbet och bidrar till det svenska välståndet och den svenska välfärden. De är helt frånvarande i Heiligs betraktelse. Han ser bara de arbetslösa. Det är sant att de är många men dock i klar minoritet.
Det är framför allt flyktinginvandrare som är arbetslösa. Som jag konstaterade i min artikel har de inte har kommit hit för att möta behov på svensk arbetsmarknad utan därför att de har behov av skydd. Bland dem finns det naturligtvis en del som är välutbildade och snabbt kan etablera sig på den svenska arbetsmarknaden, men flertalet är det inte. De behöver inte bara lära sig ett nytt språk utan ofta också ett yrke. Som man lätt inser tar det några år.
För dem som anlände år 2000 tog det 15 år innan det etappmålet var nått, för dem som anlände i mitten av 2010-talet drygt fem år. Också det en positiv trend
Ett mått som brukar användas på hur väl etableringen fungerar är hur lång tid det tar innan 60 procent har kommit i arbete. För dem som anlände år 2000 tog det 15 år innan det etappmålet var nått, för dem som anlände i mitten av 2010-talet drygt fem år. Också det en positiv trend.
Man ska självfallet inte blunda för de utmaningar som invandring innebär, för både värdlandet och invandrarna själva, men heller inte överdriva dem. Politiken måste grundas på en realistisk bild av verkligheten. Men majoriteten av dagens politiker bidrar knappast till att ge en sådan och det gör inte heller Markus Heilig. Det som karaktäriserar dagens svenska migrationspolitik är att familjemedlemmar som nyss har blivit vuxna, personer som har en lön under 90 procent av medianlönen och personer med permanenta uppehållstillstånd ska utvisas och att fler med hjälp av stora återvandringsbidrag ska uppmuntras att lämna landet.
Sjöbo kommun – som Heilig lyfter fram – må önska att de ska slippa invandrare, men majoriteten av Sveriges kommuner gör det inte. Enligt en forskarrapport från kolleger till Heilig på Linköpings universitet instämmer 82 procent av kommunerna i att fortsatt flyktingmottagande bidrar positivt till utvecklingen medan endast 2 procent tycker att det är negativt (Hansen & Rahm, DN 27/1). Många av kommunerna har följdriktigt tackat nej till samarbete med regeringens särskilda återvandringssamordnare.
Vi ska inte blunda för problemen men det stora problemet i dagens migrationsdebatt är att Markus Heilig och många andra i stället blundar för det positiva som invandringen bidrar med, till exempel att hålla i gång svensk äldreomsorg.
Läs mer:
Bengt Westerberg: Jimmie Åkesson bluffade om svältande äldre och asylmottagning
Markus Heilig: Därför har Westerberg och Svegfors fel om invandring
Alex Voronov och Christian Lindell: Diskussionen om invandring lider av vanföreställningar
