Charlie, 9 år, spelar för lagkamraten som inte överlevde

Fotboll.

Fotboll är mest en lek. Men för den som lever med cancer kan fotboll också vara en drivkraft att kämpa. Något att längta till vid tunnelns slut.

För familjen Jensen i Eslöv har fotboll fyllt just denna funktion.

Att sitta i sin soffa och tillsammans studsa upp för att brista ut i måljubel framför tv:n. Det har varit deras ödmjuka målbild sedan sonen Charlie, 9, insjuknade och under två år fick följa sparkarna från sjukhussängen.

Från sjukhussängen har han sett Helsingborgs IF segra, förlora – och favoriten Max Svensson dribbla. Nu är den där tunneln slut. Längtan äntligen över. Och Charlie är inbjuden till en helt vanlig träning, som är långt ifrån vanlig.

Den unge HIF-supportern diagnosticerades med cancer i januari 2024.

– I november 2023 ringde en av lärarna och uttryckte att Charlie alltid var trött och utan ork i skolan. När blodprovet inte visade något släppte vi det, berättar mamma Jenny på Olympiafältet.

Pappa Jonas är från Klippan. Så har även sonen blivit HIF:are. Framför oss följer Charlie träningen med stora ögon.

Den 15 december 2023 planerade familjen för klassiskt fredagsmys i vintermörkret. När Charlie kom hem från skolan med en knuta framför örat.

Så brukar det inte svullna vid öroninflammation.

Första misstanke: påssjuka, en svullnad som avtar efter någon vecka. När en månads antibiotika inte hjälpte togs en biopsi. Resultat: en ovanlig och aggressiv typ av blodcancer.

– Dagen vi fick beskedet i Lund fick vi inte lov att åka hem med Charlie. De tog oss genom kulvertarna tillsammans med en läkare hela vägen till Barncancercentrum. Där fick vi sedan stanna i två veckor.

Ett familjeliv vändes upp och ner på några minuter.

– Vi hade bara tagit ledigt över dagen för vi skulle ju hem igen på kvällen. De skulle ju säga att allt var hur bra som helst. Det tog flera timmar innan vi insåg att Charlies storasyster Isa fortfarande var i skolan utan vetskap om att vi inte skulle komma hem.

Charlies fotbollslag spelar inga matcher. Ändå spelar de den största matchen av alla. Gemensamt för startelvan är att de älskar fotboll och har eller har haft cancer. Tillsammans ska de få människor att skänka till barncancerforskningen.

HIF har bjudit in Charlie som ett led i uppmärksammandet av insamlingen.

När spelarna kom ut till träningsplanen stod han redan och väntade ivrigt. De gick fram och hälsade så fort de fick syn på honom.

– Titta! Du har nummer sex! Samma som Asoma. Asoma, titta här! sa Kevin Nyarko på en svenska som han aldrig tidigare briljerat med.

– Detta känns bättre än jag trodde. De är snälla, säger Charlie senare när spelarna börjat värma.

Barncancercentrum i Lund kändes omedelbart som hemma.

– Man tänker att det ska vara jätteläskigt. Men Charlie själv har varit så positiv att han fått hela situationen att kännas okej, säger Jenny.

Efter 733 dagar avslutades behandlingen första februari i år.

– Resan har varit upp och ner. Under första halvåret var Charlie väldigt sjuk. Hela tiden glad, men väldigt sjuk.

– Det var en väldigt intensiv behandling. Han fick hemska biverkningar och mådde jätte, jättedåligt. Ett tag satt han i rullstol. Det har varit kämpigt. Men Charlies tankesätt har varit att det kommer bli bättre.

Att se honom så positiv, har det gjort er som föräldrar optimistiska och trott på att det kommer bli bra?

– Ja, det finns inte att tänka på något annat sätt. Man måste ha det tankesättet. Annars speglar det ju också av sig från oss på Charlie, säger pappa Jonas och ser på sin son.

Under träningens gång står Charlie med en av bollarna. Efter ett tag kan han inte låta bli. Farsan måste utmanas med egna dribblingar.

– Charlie har lite koordinationsproblem efter befarade benskador från cellgifterna, förklarar Jenny.

Men det håller på att övas upp. Lego slipar finmotoriken.

– När storasyster Isa flyttar hemifrån ska jag fylla hennes rum med lego.

Grovmotoriken tränar Charlie genom parkour.

– Där får man ju lära sig att trilla på rätt sätt. Läkarna uppmuntrar till all sorts sport. Blodcirkulationen hjälper kroppen att återhämta sig mellan och efter behandlingar. Det gör att han orkar mer, fortsätter Jenny.

– Inte boxning! Jag har fortfarande en pump här, rättar Charlie och pekar på sitt bröst.

Också HIF:s italienske analytiker Gianluca Minarelli får skriva autograf på träningen. Då frågar han om Charlie vill testa drönaren genom vilken Minarelli filmar passen.

– It’s sooo cool, säger Charlie medan han får styra den flygande kameran.

En dag när Charlie låg inlagd i Halmstad tog njuren ”väldigt mycket stryk” av cellgifterna. En sjuksköterska nyttjade nödlarmsknappen. På nolltid fylldes rummet med inrusande läkare och personal utan att familjen förstod vad som pågick.

– Det var traumatiskt, säger Jenny.

Charlie fyller i:

– Det är inget bra. Vad händer? Jag blev inte så rädd för jag visste inte ens vad som hände.

– Men mamma blev otroligt rädd, säger Jenny.

Charlie får också en rundtur inne på arenan, där idolen Max Svensson visar allt från duschrum till tv-spelshörna.

Efteråt sitter Charlie ner vid en av Olympias reklamskyltar och lyssnar obekymrat på vårt samtal samtidigt som han fingrar på signerade fotbollsskor och handskar.

– Fotboll har ju varit något att sträva efter. Han har inte haft ork sedan han kom tillbaka till skolan. När kompisarna har spelat på rasterna har Charlie stått och tittat på. Med målet att en dag orka, säger Jenny.

På sjukhuset träffade familjen Jensen vänner för livet under behandlingen. Såväl föräldrarna som Charlie. Han håller kontakten med dem än i dag.

– De delar något som få barn – tack och lov – förstår. Det känns fint att de har varandra, säger Jenny.

Har detta fotbollslag varit en gemenskap med vänskap också?

– De här barnen har olika erfarenheter men kan förstå varandra på ett annorlunda sätt. Jag tror att de kan skänka hopp till de som är jättesjuka just nu.

Charlies matchtröja bär tre stjärnor i nacken. De symboliserar tre lagkamrater som tyvärr inte klarade matchen.

Knut och Levis ingick i det första laget som bildades 2024.

Alicia ingick i fjolårets upplaga.

Den sistnämnda blev Charlie god vän med när de båda låg inlagda i Lund samtidigt. Familjerna kom väldigt nära. Föräldrarna fann varandra. Men efter 507 dagars behandling slutade Alicias HIF-hjärta att slå.

– Därför bär Charlie tröjan med extra stolthet när han vet att en stjärna symboliserar henne. Och Levis. Och Knut.

Det tas ut ett nytt lag varje år. 2026 är första året då hela startelvan får uppleva fotbollströjefredag den 29 maj.

Då hela Fotbollssverige går till jobb och skola i fotbollströja.

Alla i laget får vara med och spela matchen.

– I Lund ringer man inte i någon klocka när cancerbehandlingen är över. Men vi fixade en klocka där hemma, så Charlie fick ringa ändå.

– Jag minns det. Jag kommer alltid minnas det, säger Charlie och fortsätter:

– Vi sköt konfetti, raketer och så.

Det firades stort efter sista cellgiftet. Allt Charlie ville fick han göra.

Om något har sjukdomen stärkt familjen.

– Vi har fått en starkare gemenskap. En starkare kärlek till varandra, säger Jonas.

Jenny:

– Vi tar livet på ett annat sätt nu. Många fastnar i ekorrhjulet med jobb och så. Nu ser vi det annorlunda. Den tid vi får tillsammans är allt som betyder något.

– Så fort vi kan tillbringa tid ihop så tar vi det. Det blir speciellt när man gått igenom något sådant här.

Varje gång Charlie får en spelarautograf, firar han med sin egen unika målgest.

När han tror att han är klar med att träffa spelarna, springer en halvt avklädd Loret Sadiku ut från omklädningsrummet och ropar på Charlie.

– Vill du ha mina skor och Johan Brattbergs handskar?

När Ervin Gigovic får höra om detta, menar han att det inte finns någon teknik eller flärd i Sadikus skor. Bäst att Charlie får Gigovic par också.

Grabben ska lämna Olympia med fler par än han kan bära.

Att tillsammans se HIF på tv har varit ett sätt att hålla humöret uppe.

– Man har kunnat glömma negativa tankar och för stunden i stället fokusera på något annat under 90 minuter, säger Jonas.

Föräldrarna beskriver den 29 maj, fotbollströjefredagen, som livets viktigaste match.

– I år är målsättningen att slå insamlingsrekordet, berättar Jenny.

– Vi önskar att alla tar på sig fotbollströjan och swishar en liten slant. De gör ett otroligt arbete, säger Jonas.

Herrlagets träning avslutas med att Max Svensson sist av allt även ger Charlie fyra biljetter. Till onsdagens möte med Oddevold. De överraskade ögonen lyser.

Förra onsdagen gick Charlie på hemmamatch för första gången.