Vilket enskilt djur har fått den bästa minnesversen? Har någon lyckats överträffa den till Karl XII:s hund Pompe?
– Amiralen och poeten Werner von Rosenfelts ”Klagan öfwer en mächta artig Papegoijas dödh” är en möjlig konkurrent till Israel Holmströms Pompe-dikt. Den är både lärd och kvick och avslutas med att papegojan summerar sitt liv: ”I Indien är iag kläkt”, ”på wärkö blef iag döö”.
Hasse Kvinnaböske ställde den viktiga frågan om hundar ens tillåts något himmelskt efterliv. Märks sådana tvivel i djurgravpoesi?
– Nej, men djuren tänktes ibland återvända till platsen där de fötts. I en dikt från 1825 av C.A. Nicander beskrivs en kanariefågels död och efterliv. Trots att den dog på grund av en dråplig olyckshändelse – en piga råkade klämma ihjäl den med ett stolsben – finner vi ingen avsiktlig komik i poetens beskrivning av intermezzot som ledde till dess avfärd. Fågeln uppmanas drömma att den vandrar runt på ”Leende Canariöar”.
Hur skiljer sig detta från vad man hittar på djurgravstenar nu för tiden?
– Under senare delen av 1700-talet började den cartesianska uppfattningen om djur som en sorts själlösa maskiner att luckras upp. I motsats till Descartes betonade filosofen Jeremy Bentham djurens förmåga att känna smärta. På nutida gravstenar reflekteras djurens ”mänskliga” drag.
Säger gravdikterna något om vilka egenskaper som djurägare uppskattar mest hos sina djur?
– Rosenfelts papegoja både visslade, sjöng och pratade. Pompe sov i Karl XII:s säng och fungerade där som ett slags levande värmedyna, vilket torde ha uppskattats av kungen i de kalla fältlägren.
Om man läser många sådana här texter i rad, märker man av klichéer, att vissa formuleringar ofta återkommer?
– Ja, djuren kallas ofta ”oskäliga kreatur”. Man skulle kunna tro att ett karaktärsdrag som trofasthet var utmärkande, men djuren ansågs vara både själ- och skällösa, alltså att sakna ratio (skäl, förnuft). Först i och med romantiken ändrades detta.
Vilket är det minsta djur du sett föräras poesi?
– Det finns en tysk gravdikt över en loppa som i all korthet lyder: ”Här ligger den springande punkten”. Det finns gott om gravdikter över döda småfåglar; Bellman har skrivit tre. Poeten Olof von Dalin har författat en över en syrsa.
Det finns en tysk gravdikt över en loppa som i all korthet lyder: ’Här ligger den springande punkten’.
Finns det gravpoesi för fiskar?
– Ja, i Germund Cederhielms ”Öfwer dhen giedda som hennes K. Höghet Prinsessan Ulrica fick på dragh d. 8 Augusti Anno 1709 widh Dråtningholm” hyllas en av Karl XII:s systrar för en märkvärdig bragd. Poeten låter fisken berätta att den blev ur ”swala diupet dragen” och att den ”begrofs i bästa mundh”. Prinsessan åt alltså upp sin fångst.
Hur förhåller sig djurgravspoesin till den mer etablerade elegin över bortgångna människor?
– I 1700-talets Sverige florerade flera undergenrer till den vanliga gravdiktningen över människor. Förutom över djur skrevs gravdikter över ting och levande personer. Elaka gravdikter skrevs också, något jag analyserar i min senaste monografi.
Kan du ge något exempel på dessa dissar?
– ”Mandråpare. Horkarl. Tjuf. Lögnare. Syndare. I. Tankar. Ord. Och. Gärningar.” Så lyder två rader i författaren och prästen Brynolph Hallborgs gravdikt i så kallad stenstil över prästen Hans Bjugg. Under 1700-talet var det vanligt att man belackade varandra i ett slags poetiska tweets som sedan spreds i avskrifter. Ofta skedde det i gravdiktens form. Författarna till dessa poem var inriktade på att fullständigt och slutgiltigt förinta sina forna antagonister.
Men med djur låter det annorlunda, ofta tillskriver man dem ädlare värden än människor. Märks den romantiseringen av på gravpoesin?
– Under 1600- och 1700-talen identifierar sig poeterna inte med de döda djuren. Det sker däremot i flera tidiga 1800-talsdikter. En anledning torde vara att romantikens diktare lyfte blicken mot skyn för att med nyväckt sinne skåda världen. Fågeln framstod då inte längre som komisk utan som skön och själfull. Poeterna såg betydande likheter mellan sig själva och de frihetstörstande burfåglarna.
Har du själv husdjur, och har du filat på något ode till detta?
– Som barn hade min syster och jag en älskvärd bondkatt hos vår mormor och morfar på landet utanför Gränna, men jag har aldrig skrivit något ode.
Läs fler intervjuer i serien Specialisten!
