Det doftar död råtta och hemkokt brännvin om Stockholm

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

”Fader: Okänd” står det i Barnbördshuset Pro Patrias födelsebok för 1912, bredvid min pappas namn. Han föddes som ”oäkting”, tillbringade sina första månader på ett spädbarnshem innan han 1913 auktionerades ut till den fosterfamilj som ville ha lägst ersättning. Som vuxen sökte han upp sin mamma, men relationen var stapplande och han förlät henne nog aldrig.

Jag minns inte min farmor, hon dog innan jag fyllt ett år. Men när jag nu läser Karin Alfredssons nya historiska roman ”Smörblommor och sot” får jag plötsligt syn på henne. Det är som att farmor kliver fram ur sidorna, ges röst och konturer. I boken sitter 1910 en gravid, ensamstående arbeterska och förtvivlar över sitt omöjliga val: Hoppa från Sankt Eriksbron. Lämna bort barnet till en okänd. Eller använda sig av de fruntimmer som lägger oönskade barnstackare i en säck och dränker dem som kattungar.

Runt henne finns kvinnor som bär på såren efter bortlämnade barn och där utauktionering av kvarvarande barn är ett hot som hela tiden molar i bakgrunden.

Karin Alfredsson har, sedan debuten 1979 med faktaboken om kvinnomisshandel ”Den man älskar agar man?”, alltid haft ett tydligt budskap och en riktning i sitt författarskap. De rena socialreportagen paketerade hon så småningom om till skönlitterär form. Det har blivit både spänningsromaner med hela världen som spelfält och tre romaner om livet och lesbisk kärlek i en norrländsk by på femtiotalet. Alla gedigna sidvändare som lockat många läsare.

”Smörblommor och sot” är första delen i en serie om familjen Stridh i Fattigstockholm från 1910 och framåt. Historien graviterar kring Ragnhild Stridh, en 36-årig änka som arbetar som porslinsmålare på Rörstrands porslinsfabrik i Vasastan. Hennes bror har dumpat sina tre tonårsbarn hos henne och de får tränga ihop sig i den lilla lägenhetens kök. Runt familjen växer ett nytt Sverige fram, 1910-talet är en brytningstid där romankaraktärerna befinner sig i utkanten av stora samhällsförändringar.

Historiska romaner kan ofta bli researchtunga och redovisande. Dock inte här. Det är uppenbart vilken enorm research Alfredsson gjort och hon använder all sin kunskap och alla detaljer för att synliggöra och gestalta. Fakta tillåts aldrig stå i vägen för människorna, utan ger enbart förståelse och djup åt deras vardag och förutsättningar.

Gardinen med broderade smörblommor ger en ombonad känsla i köket och nymodigheten wienerbröd på Thelins konditori är nog bland det godaste Gud skapat

Det doftar såpa, död råtta och hemkokt brännvin, gatorna mellan de nya stenhusen i Vasastan är leriga och pantbanken räddningen när maten tagit slut. Men livet är inte bara sotigt och tungt. Gardinen med broderade smörblommor ger en ombonad känsla i köket och nymodigheten wienerbröd på Thelins konditori är nog bland det godaste Gud skapat.

Karin Alfredsson tillägnar sin roman författarna Maria Sandel och Per Anders Fogelström. Även om ”Smörblommor och sot” inte når upp till deras litterära nivå, är det en läsvärd, välskriven och driven berättelse om ett Sverige för bara en eller två generationer sedan. Då hade kvinnor inte något val om de blev gravida och oönskade barn auktionerades ut. Men rättigheterna vi har i dag kan inte tas för givna, utan måste försvaras. Igen och igen.

Läs fler texter av Kerstin Särneö och fler recensioner av aktuella böcker