Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Du vet när man plötsligt, och utan logisk förklaring, blir jätteintresserad av något? Ena dagen är man bekymmersfri. Nästa dag är man på väg i hög hastighet mot K-Bygg, Flen, eftersom de sitter på Sörmlands sista uppsättning perforerad masonit.
Allt på grund av att hjärnan bestämt att masonit är coolt. Och att man inte kan leva – inte på riktigt – om man inte lever omgiven av perforerad masonit.
Det händer med människor också. En person som jag – och många andra, det ska sägas – är jätteintresserad av heter Athena Calderone. Hon är influerare och blev känd, på det där märkliga sättet som folk blir nu för tiden, för att hon köpte ett snyggt hus i Brooklyn, New York.
Personligen blir jag inte imponerad av att rika människor köper snygga saker. Det är lätt att köpa snygga saker när man är rik. Vi borde bli mer imponerade av att så många rika personer faktiskt lyckas köpa så fruktansvärt fula saker.
Så låt oss alla skratta och fnysa åt det kändisskap som följer en person som köpt ett snyggt hus i Brooklyn. Ända fram till prick nu, när samma person köpt en otrolig våning i Tribeca, New York, och jag med ens inte kan tänka på något annat än henne och hennes våning.
I morse, när jag som vanligt läste det senaste om Athena Calderone, blev jag sittande med öppen mun.
En annan person som jag – och många andra, det ska sägas – är intresserad av hette Lizzie Borden. Ännu en rik kvinna, men känd framför allt som huvudmisstänkt för två yxmord på 1800-talet. I Lizzie Bordens berättelse vävs samtidens krim-besatthet ihop med feminism, sexism och potentiell hämnd. Dessutom finns ett hårdrocksband med samma namn.
I morse, när jag som vanligt läste det senaste om Athena Calderone – ett hemma hos-reportage med rubriken Gotham Glamour – blev jag sittande med öppen mun. Den historiska våningen i Tribeca, som Athena restaurerat, tillhörde från början Borden Condensed Milk Company. Ett företag som startades av Gail Borden.
Athena Calderone har alltså köpt Lizzie Bordens bryllings paradvåning. Eller heter det kanske trassling, när det är mycket avlägset? Tolvmänning!?
Ja, det var väl egentligen allt. Jag har ingen mer information än så. Jag ville bara dela detta med någon, någon som dig, som förstår hur det känns att bli jätteintresserad av något. Och hur knäppt det är när dessa jätteintressen en dag, utan logisk förklaring, kolliderar.
Läs mer:
EU:s senaste kåseri: Den här vintern fick jag en mus i ugnen
Läs en intervju med Elin Unnes här: Så förverkligar du drömmen om trädgård
Läs DN:s alla kåserier
