Fyrdubbling av drönarlarm – nu testas unikt skydd

De är billiga och lättanvända. Och livsfarliga.

Samma typ av hobbydrönare som används hemma på gården kan orsaka enorm skada i fel händer.

Sedan 2020 har antalet rapporterade incidenter med drönare fyrdubblats i Sverige, enligt uppgifter från Transportstyrelsen. Ofta efter otillåtna flygningar i förbudsområden eller att någon varit nära att krocka med bemannat flyg.

Samtidigt varnar Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) för hur enkla drönare har blivit ett effektivt verktyg för hybridhot – där otillåten kartläggning av viktiga hamnar, flygplatser och elnät kan ske med låg risk för upptäckt.

Civila mål, som till stor del ägs av mindre kommuner.

Hur hanteras det nya hotet?

På en kulle i utkanten av Sundsvall lyfter plötsligt en drönare över hamnen – en av regionens mest strategiska noder för transporter, industri och samhällsviktig infrastruktur.

Bild 1 av 3

Bild 2 av 3

Bild 3 av 3

Hundra meter upp hörs den knappt och snart syns den bara som en liten svart prick.

– Den är väldigt svår att se trots att vi vet att den hovrar där uppe. Det visar varför det här behövs, säger Lars-Olof Persson, projektledare på det kommunala bolaget Servanet.

Tekniken han demonstrerar gör det osynliga synligt.

Allt börjar med sensorerna, som inte bara kan se drönarnas höjd, hastighet och färdväg, utan även visar piloternas exakta position och rörelser på marken.

Av säkerhetsskäl ägs och kontrolleras tekniken bakom satsningen av kommunens egna bolag.

Systemet använder det trådade fibernätet, servrar och andra tekniska plattformar som redan finns i den lokala infrastrukturen. På det sättet minskar beroendet av externa lösningar som mobila abonnemang, utländska molntjänster och andra isolerade tjänster.

– Det är unikt. I nuläget finns det ingen annan kommun som i egen regi har byggt ett samordnat övervakningssystem för det undre luftrummet på det här sättet, säger Lars-Olof Persson.

Det kanske låter komplicerat, men är enkelt att förstå för användaren.

När en obemannad farkost flyger in i ett förbestämt skyddsområde får berörda nyckelpersoner omedelbart ett larm i sina mobiltelefoner. De har också tillgång till ett digitalt kontrollrum, där man bland annat kan göra analyser i efterhand.

– Det kan verka oskyldigt om en drönare är nära ett känsligt objekt någon enstaka gång, men om vi går tillbaka i historiken och ser att samma drönare har gjort samma sak tio gånger tidigare blir det förstås ett helt annat läge, säger Lars-Olof Persson.

I Sundsvallsmodellen samlas kommunala och regionala organisationer inom bland annat flyg, hamn, vård och elnät. Men eftersom civila aktörer inte får störa ut eller skjuta ned drönare bygger systemet uteslutande på upptäckt och snabb rapportering.

– Polisen får en enda ingång och en dataström vid ett skarpt läge i stället för att behöva integrera med mängder av olika leverantörssystem och aktörer.

Rent tekniskt finns också möjligheten att använda sig av AI för att förutse risker och hot, och att urskilja legitim drönaranvändning från till exempel olovlig kartläggning.

– Det är självklart något vi arbetar med, men just nu handlar det om att testa och utvärdera systemet ordentligt. Vi är inte riktigt framme med den prediktiva förmågan, säger Lars-Olof Persson.

Drönarskyddet är byggt för att i realtid och dygnet runt upptäcka obemannade farkoster i känsliga områden, vilket redan skett vid flera tillfällen:

• Förra året lokaliserades en drönarpilot som greps av polis efter att ha kommit in i flygplatsområdet och hindrat flygplan från att landa.

• Drönare har vid flera tillfällen lyft från ankommande utländska fartyg och flugit in över förbudsområden.

• Vid återkommande tillfällen har obehöriga drönare upptäckts runt bygget av en ny sambandscentral för räddningstjänsten.

Några som märkbart berörs av utvecklingen är landets ambulanshelikoptrar, som ofta flyger i relativt hög hastighet på låg höjd för att kunna ta sig ut till patienter även i sämre väder.

– Vi ser absolut risker med att det har kommit så många drönare. Det har varit en del incidenter, men som tur är har vi upptäckt och väjt för dem i tid, säger Lars Sigertun, flygchef på Svensk Luftambulans.

– Men självklart finns en risk för haveri. Särskilt om en drönare stiger med hög hastighet och snabbt kommer på kollisionskurs med helikoptern, förklarar han.

Projektet i Sundsvall är delvis statligt finansierat och syftar till att receptet ska kunna lämnas vidare, särskilt till de cirka 190 andra kommuner som också äger fiber genom egna stadsnät.

– Sundsvall är i täten för den här utvecklingen. De ska vara stolta över att de har kommit igång så pass bra, säger Mikael Frisell, generaldirektör på Myndigheten för civilt försvar, MCF.

Svenska kommuner har en lagstadgad skyldighet att identifiera sårbarheter och skydda samhällsviktiga verksamheter. Men det finns mycket kvar att göra runtom i landet, konstaterar han.

Han pekar bland annat på utvecklingen i Ukrainakriget, där drönare i hög grad har använts mot kritisk infrastruktur.

– Vi är inte där vi borde vara utifrån hur omvärlden ser ut, men vi startade verkligen från ruta noll för inte alltför länge sedan. Just därför är de initiativ som tas ute i kommunerna oerhört värdefulla.

– Jag har all respekt för att många kommuner behöver stöd i det arbetet, både kunskapsmässigt och ekonomiskt.

Så sent som i somras tillsattes en statlig utredning kopplat till just drönarskyddet i det civila försvaret. Och förra året fick Försvarsmakten och MCF ett hemligt regeringsuppdrag, där de bland annat har undersökt vilken typ av infrastruktur som behöver skyddas.

– Vi måste ta utvecklingen på största allvar och satsa mer på skydd inom områden som transporter, energiförsörjning och telekommunikationer, säger Mikael Frisell.

Tidigare i år meddelade myndigheten att landets kommuner får 1,5 miljarder kronor i en särskild beredskapssatsning. En stor del av detta går till de områden som MCF anser är särskilt viktiga för totalförsvaret.

Riskerar vi att främmande makt eller kriminella söker sig till kommuner som saknar resurser för ett bra skydd?

– Den risken finns alltid, men det går inte att förvänta sig att alla dessa kommuner som vi nu pekat ut ska göra allt samtidigt. Det är ingen rättviseövning på det sättet, utan vi måste prioritera de viktigaste områdena först.