Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
I början av min journalistiska yrkesbana jobbade jag några månader på Sveriges radios dåvarande nyhetsredaktion i P1. Alltså den redaktion som fortfarande sänder Ekot. Jag gjorde några inslag, klippte ner dem till önskad minimal längd, och läste in så kallade prator (förklarande inledningar). Inte så lite stolt frågade jag sedan min familj om de hört mina inslag. Svaret var alltid detsamma:
– Jo, jag lyssnade på kvart i ett-Ekot och jag hörde det där inslaget. Men var det du? Nää, jag kände inte igen din röst.
Efteråt har jag tänkt att jag kanske sänkte rösten en smula för att låta extra seriös. Ge den lite mer pondus utan att för den skull låta som om jag rökt tjugo Havannacigarrer natten innan.
Rösten är ett finurligt instrument. Den kan användas till mycket och avslöjar dig direkt om du är nervös, fnittrig eller berörd.
Det är ju helt omöjligt att tänka sig Connery säga ”My name is Bond, James Bond” med en mycket ljus stämma.
Förr skulle en radioröst vara sonor. Det vill säga fyllig, klar och gärna djup. I dag tycks idealet vara en personlig röst. En röst lyssnarna kommer ihåg.
Medan jag står och skalar potatis i köket och strölyssnar på radio, småmorrar jag åt olika sätt att prata. Alltså radioprata. Som att någon reporter aldrig har ett avslut på sina meningar. Satsmelodin går uppåt och varje mening slutar i ett svävande frågetecken, inte en punkt. En annan knarrar sig sakta genom inslagen och ytterligare någon låter, ja, nästan andfådd som om någon jagar hen under själva inslaget.
När jag i veckan läste om hur stor roll den manliga rösten spelar för vår uppfattning om dess innehavare kom jag att tänka på Sean Connery. Det är ju helt omöjligt att tänka sig Connery säga My name is Bond, James Bond med en mycket ljus stämma.
Även vovvar har en rösthierarki. Ett mörkt djupt skall varslar om en kraftfull stor hund, ett gläfsande om en liten. Den strävhårige sambon taxen Douglas har en mycket tydlig och kraftfull stämma med olika betydelsebärande schatteringar. Han låter större än han är.
– Du kan söka till nästa Bondfilm, föreslår jag. Your name is Bond, Douglas Bond.
Han ger mig som alltid en mycket tvivlande blick.
Läs mer:
Ståhlis förra kåseri – om ett tjuvlyssnat samtal.
Veckans mest lästa kåseri – av Kalena.
