Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det behövs mer hot och hat i samhället, verkar Richard Jomshof tycka. I måndags kväll bestämde sig Sverigedemokraternas toppnamn för att göra landets journalistkår ännu lite mer utsatt.
På X publicerade justitieutskottets tidigare ordförande två bilder: en på den norske nazistförbrytaren Vidkun Quisling, förrädaren som sålde ut Norge till Tyskland och avrättades efter krigsslutet. En annan på Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg (som Jomshof tycks ha en osund besatthet kring). Jomshof twittrade:
”Mannen till vänster är Quisling. Mannen till höger är en quisling.”
Då var det alltså valrörelse igen.
Gång på gång sker det, hatfulla svador mot muslimer, judar, politiska motståndare från maktens allra innersta rum
Jag noterar att begreppet ”quisling” gått från hedersbetygelse till skällsord i sverigedemokratiska kretsar (men vi tycks ju leva i en helt bakvänd tid där Jimmie Åkesson utger sig för att vara den ende som tar strid mot antisemitism).
Gång på gång sker det, hatfulla svador mot muslimer, judar, politiska motståndare från maktens allra innersta rum. Man har slutat förvånas. Man får inte sluta förvånas. Anders Lindberg är inte först – och knappast sist – att titta sig över axeln en gång extra på grund av Jomshof och hans partikamrater. Vem ska ens våga bli opinionsjournalist i framtiden, när den här typen av retorik inte bara accepteras, utan till och med sanktioneras från högsta politiska nivå?
I Sverige 2026 är det möjligt för en ledande politiker i regeringsunderlagets största parti att likställa en ledarskribent med en avrättad nazist.
På Göta kanal sitter Jimmie Åkesson i blommig skjorta, knådar sin stortå och drömmer om Rosenbad
I bästa fall kommer en symbolisk reprimand från Den Vuxne I Rummet, men hjulen kommer fortsätta snurra, nu är det valrörelse för Kristerssons blågula lag, på Göta kanal sitter Jimmie Åkesson i blommig skjorta, knådar sin stortå och drömmer om Rosenbad.
Idén om att Sverigedemokraterna skulle lugna ner sig kommer på skam gång på gång. Fascismen kan inte tämjas, göras rumsren. Snarare är det borgerligheten i stort som skruvat upp sin retorik under Tidölagets mandatperiod – hallå Anna Tenje, hallå Carl-Oskar Bohlin – och anammat fascisternas språkbruk. Så ser maktövertagande ut i praktiken.
Om drygt en månad kan även Richard Jomshof vara minister.
Läs fler texter av Gabriel Zetterström.
