Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I vintras träffade jag den brittiska artisten Joy Crookes, som berättade varför hon gjort till ett stående inslag att framföra Sinéad O’Connors ”Black boys on mopeds” på sina konserter. Låten är en skildring av polisbrutalitet och rasism, om verkliga dödsfall orsakade av brittisk polis. Crookes konstaterade att raderna är lika relevanta i dag som när de skrevs 1990. Nigel Farages Reform UK är trots allt kungadömets största parti i varenda opinionsundersökning.
”England’s not the mythical land of Madame George and roses / It’s the home of police who kill black boys on mopeds”.
Intervjun skedde dessutom innan ICE börjat skjuta ihjäl människor på andra sidan Atlanten.
”Black boys on mopeds” aktualiserades än en gång i och med välgörenhetsskivan ”Help(2)”, som släpptes i fredags. Bakom initiativet står organisationen War child international, och skivan är en slags uppföljare till ”The help album” från 1995. Det är en diger skara artister: Depeche Mode, Olivia Rodrigo, Cameron Winter, Pulp, för att nämna några. Men starkast lyser ändå tolkningen av ”Black boys on mopeds”, här signerad Sinéad O’Connors irländska landsmän i Fontaines DC. Lika vacker som fylld med sparsmakad vrede över sakernas tillstånd.
Världen är i gungning, folkrätten satt ur spel. Fascismen växer sig bara starkare för var dag. Genom orden framförda av Grian Chatten, når en 36 år gammal låt en ny publik:
”These are dangerous days / To say what you feel is to make your own grave / Remember what I told you: / If you were of the world they would love you”.
Lika relevant i dag som då.
Att just Fontaines DC gör covern är inte särskilt förvånande. I höstas var gruppen ledande i den viktiga kampanjen ”No music for genocide”, där artisters musik blockerades i Israel via Spotify och Apple Music. Därtill är man – jämte namn som Brian Eno, Paul Weller, Paloma Faith och Steve Coogan – engagerade i ”Together against the far right”, en stor demonstration mot högerextremism som väntas äga rum i London 28 mars.
Aktioner får effekt. Ord får vingar. Att artister vägrar vara tysta i kampen för mänskliga fri- och rättigheter, har betydelse.
Något att påminnas om, när många vill förvandla Mellovinnaren Felicias munskydd till regelrätt munkavle.
Läs mer om musik och andra texter av Gabriel Zetterström.
