”Communion” av Lars Norén
Göteborgs stadsteater
”Communion” betyder gemenskap, men Lars Norén ger framför allt perspektiv på vår kollektiva ensamhet i denna nattsvarta lilla pärla till pjäs. Storartat spel, söndersmulade familjerelationer och stimulerande dialog mellan stukade individer utlovas!
Isa Andersson
”A year without summer” av Florentina Holzinger
Dansens hus
Sex, blod och avföring. När denna omtalade performancekonstnär attackerade med sin explicita nycirkus-body horror-apokalyps-koreografi, en uppgörelse med patriarkatet och mänsklighetens monster, var den största chocken hur kärleksfullt det kändes.
Maina Arvas
”Systrarna Nylund” av Anna Pettersson och Klas Hjertberg
Strindbergs Intima teater
Ibland hörs viskningar bättre än vrål. Systrarna Nylund från Tornedalen var så anspråkslösa i denna iscensatta livedokumentär att det i sig blev märkvärdigt. Precis som det faktum att de vitaliserat sin bygd med en nattfestival i över tjugo år.
Lisa Boda
”Lonely together” av Benke Rydman m fl
Kulturhuset Stadsteatern
Uppslukad, förbluffad, omfamnad och lyckorusig blir publiken av detta sjungande och dansande scenkonstverk där Aviciis musik ackompanjerar allas vår längtan efter kärlek och gemenskap. 19 artister rockar andan ur oss i visuellt glädjefnatt.
Pia Huss
”Republiken lycka” av Martin Crimp
Uppsala stadsteater
Regisnillet Anja Sušas postteatrala nacksving på vår individcentrerade samtid är scenkonst när den är som bäst. I hennes och den lika samspelta som ohämmade ensemblens händer blir Martin Crimps politiska satir högaktuell. Det är roligt, rått och rasande intelligent.
Anna Håkansson
”Utvandrarna 1.0” av Vilhelm Moberg
Turteatern, Stockholm
Marie Nikazm Bakken och en heroisk ensemble demolerar vårt kanoniserade nationalepos och bygger i sitt anletes svett en glittrande mosaik av skärvorna. Fem timmar teaterglädje.
Samuel Levander
”Vildanden” av Henrik Ibsen
Malmö stadsteater
Stefan Pucher gör något alldeles eget och gränsöverskridande med Ibsens klassiker om livslögner och skenbara verkligheter. Det här är teater mitt emellan realism och mystik – med demoner som lurar under ytan – och höjdpunkten på det skånska teateråret.
Kristina Lindquist
”Romantiken” av Oskar Thunberg
Galeasen, Stockholm och Östgötateatern, Norrköping
Med små medel – rättare sagt halvmeterlånga tygdockor – lyckas ”Romantiken” sätta allt i existentiell gungning. Deras taffliga rörelser får publiken att skärpa blicken på det stora i det lilla livet.
Jacob Lundström
”Sophögen” av Karl Dunér
Orionteatern, Stockholm
Bortkastade papyrusfragment med 2000 år på nacken blev en kollektiv meditation över det förgångna med bäring in i nuet när Karl Dunérs sceniska installation fyllde Orionteaterns sandiga scenrum med ett sammelsurium av röster, antik dramatik och glimtar ur dito vardagsliv.
Johanna Paulsson
”Hamlet” av William Shakespeare
Elverket, Dramaten
Så nära har världsdramat nog aldrig kommit, man känner dess häftiga andetag och dödskyla. Hamlet och Ofelia är fångar också i vår tid: sköra, vassa, upproriska och smärtsamt unga inför kallfingrade vuxnas makt. Den jämngamla publiken på riktigt andlös.
Ingegärd Waaranperä
”En modern gentleman” av K Svensson
Turné
Vilka känslor hoppas man få med sig hem från teatern – insikter, utsikter, glädje, sorg, hopp, förtvivlan? Med mikroskopiska medel tog den tidigare skandaliserade allkonstnären K Svensson oss med på en resa som prickade in dem alla.
Niklas Wahllöf
Läs också:
DN väljer: Här är 2025 års bästa föreställningar




