Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Den som för sista gången låser och lämnar sitt barndomshem vet att hela byggnaden är som ett enda kroppsminne.
Det är märkligt hur en så stor sak som ett radhus får plats i ett hjärta, men till den dag jag dör kommer jag att minnas hur det känns att ta trapporna i femton steg, jag kommer att ha just detta trappornas trä under mina fotsulor och veta att jag måste undvika den gamla brudkistan till vänster när jag snabbt tagit det sista trappsteget på våning ett, på väg på det sätt som en pojke alltid är på väg.
Jag kommer att känna förrådsrummets kyla i ansiktet och veta exakt hur hårt – inte för hårt – jag måste vrida handtaget för att komma ut i den lilla oklippta trädgården som den var år 1975, och 1981, och alldeles nyss.
Röjfirman slängde ut mina föräldrars böcker genom mammas sovrumsfönster, ner i två plastcontainrar. En bokrygg fångade mig: ”Officers and gentlemen” av Evelyn Waugh. Jag visste ju att han var en av min pappas favoritförfattare, och jag nappade åt mig boken ur containern. Jodå, på försättsbladet stod: Helmerson.
De nya ägarna till huset i Bromma har tre ungar som kommer att få in just dessa femton trappsteg i sitt eget kroppsminne
Utgåvan var från 1955. Det var många år innan han träffade mamma, så rimligtvis följde den med till deras första gemensamma hem. 1971 flyttade de in i huset, så sedan dess har ”Officers and gentlemen” stått i samma bokhylla. Säkert läste han om den flera gånger innan han dog alldeles för ung, säkert läste mamma den också.
En sommardag 70 år senare vräks den genom fönstret ner i en container, och genom den bokens öden kan man också beskriva några människors liv och drömmar i Bromma väster om Stockholm. Vi lever och samlar på oss sådant vi älskar, och en högsommardag är allt det samlade borta med oss själva.
Men pappas kärlek till Evelyn Waugh förde han över till sin son, som räddade hans gamla bok med till ett hem som just nu puttrar av liv och kärlek men som en dag på samma sätt ska tömmas av mina barn. Och de nya ägarna till huset i Bromma har tre ungar som kommer att få in just dessa femton trappsteg i sitt eget kroppsminne och kanske en dag skriva om dem i vad som då påminner om en gamla tiders dagstidning.
Läs mer:
Helmersons senaste: Beräknad restid över Östersjön – drygt sju år
Veckans mest lästa kåseri: Saša: Polisen ser mig som misstänkt avvikande. Igen och igen.
Alla DN:s kåserier finns samlade här.
